Gravid Göteborg efter IVF med bf 2018

Hej!
Har inte riktigt lika komplicerad väg men genomgått ivf och befinner mig strax utanför borås mot göteborgs hållet.

Slutade med p-piller vintern 2014, tänkte att detta kan ju ta tid. Började ha koll på ägglossning osv under hösten, vintern 2015. Vi bokade då in bröllop och la ner aktiva försöken lite under 2015. Efter bröllopet i sep 2015 blev det mer försök på riktigt! I maj 2016 insåg vi att detta inte kommer att gå, genomgick utredning privat.

Utredningen visade "fel" hos min man med många missbildade spermier som simmade dåligt annars var allt ok. Remiss skickad för IVF. Väl framme i kö och ett första besök i dec 2016 och igång i januari med långa protokollet. Fick bra antal ut och bra befruktning, ET dag 2 men det tog sig inte. Paus en månad sedan ett FET som tog sig och är nu gravid i v 18, beräknad bf 14/1.

Hur mår du nu? Orkar du jobba igen? Har ni varit öppna med er "resa" för omgivningen?

Hej! Vad trevligt att du hittade hit:)

Jag mår bättre nu (fast inte fysiskt, har fått lite goa gravidkrämpor istället:)).
För mig handlade det mycket om att jag var på ett arbete som inte funkade. Men att ha IVFen på det gjorde att det tippade över helt enkelt. 
Men när man genomgår IVF så blir det ju att man ifrågasätter mycket i sitt liv och om man kan göra saker annorlunda för att det någon gång ska lyckas. Jag tog beslutet att säga upp mig när jag var sjukskriven och min sambo valde att byta jobb för att han också skulle kunna ta det lugnare. I min värld så tror jag att omställningen från stressiga jobb till att ta det lugnare kan ha hjälpt oss att lyckas. 
Jag kommer att börja plugga deltid på distans nu istället, för att kunna må så bra som möjligt under graviditeten. 

Gällande öppenheten så har jag och sambon varit väldigt olika i hur vi har velat haft det. Jag har berättat för de närmaste under processen, men inte så detaljerat och varit ganska hemlig med när vi har gjort behandlingar osv. Detta för att jag själv ville  kunna berätta när jag var redo, och slippa välmenande frågor, fast vid fel tillfällen då jag inte mådde så bra och inte ville prata om det. Min sambo har varit tvärtom, han har hanterat det genom att berätta för föräldrar, vänner och arbete, och funnit mycket stöd i det. Lite i obalans kanske, men det har fungerat bra för oss och vi har haft det som vi velat på var sin kant på något vis. 
Men nu när det har funkat och vi har börjat berätta om graviditeten för alla så är jag istället väldigt öppen. För mig har det blivit viktigt att berätta om att det inte "bara är att skaffa barn" och att fler inte ska behöva känna sig så ensamma när man upptäcker att det kanske inte går så enkelt som man trott. Sen förstår jag ju att det fortfarande finns en liten risk att något går fel, men man får väl helt enkelt utgå ifrån att det ska fungera nu och försöka att må bra i det som är:)

Hur mådde du under processen? Var ni på Sahlgrenska?

Pratade ni öppet om er situation?

Tror att det är bra att prata om det, just för att vi inte är ensamma om detta! Ju mer vi pratar desto lättare är det för nästa som behöver gå igenom det, tror jag!

Vi har också varit lite olika, jag har varit ganska öppen på jobb, inte för alla men för de som påverkats av min frånvaro och även för de som frågat hur det är med mig när jag varit borta osv, även familj och närmsta vänner vet. Har inte varit öppen på facebook direkt och känner inget behov av det så men de viktigaste i omgivningen vet! Det har hjälpt mig mycket att ha folk att prata med och även slippa ljuga om frånvaron på jobbet! Mannen har pratat med familjen och även närmaste kollegan annars velat hålla det mer för sig själv så.

Vi har nog haft tur hela vägen, mådde väldigt bra under behandlingen trotts sputrädsla! Var lite lätt överstimulerad på slutet också men mådde ändå bra! Äggplocket gick mycket bättre än väntat även om det såklart kändes.

Ja vi har gått på Sahlgrenska! Ni också eller gick ni privat?

Har ni vågat börja köpa grejer än? Känns lite som att man borde börja vara lite lugn och inte så orolig längre men klart tankarna kommer och går på vad som kan hända än. Nu är vi ju båda ganska långt in i graviditeten så det ska otroligt mycket till för att det inte ska gå vägen nu. Har rutinultraljudet den 23, nerverna börjar komma på att de ska hitta något där. Har inte gjort KUB heller, har ni gjort KUB eller NIPT?

Precis, man kan ju bara hoppas att blir lite mer öppet och att det inte är något ovanligt. 

Ja, det är nog bra att om man har lite olika behov så kan man faktiskt behöva hantera det på olika sätt, vilket man då kan välja själv. Man är ju både en person för sig som går igenom processen samtidigt som man går igenom det som par. Man får ju stöd av varandra givetvis, men som sagt kan man behöva lite olika stöd runtomkring. 

Jag mådde också helt ok under behandlingarna, både fysiskt och psykiskt. Man kände liksom att man gjorde något mer ända att bara vänta och vänta... 

Vi har också gått på Sahlgrenska. Visst är de himla fina där? Jag tyckte alltid man kände sig så väl omhändertagen:) Men sen har vi gått på flera olika ultraljud, privat också. 

Vi skulle göra KUB, men kom fram till att vi ville göra NIPT istället, mest för att vi båda har lite kontrollbehov och inte står ut med ovisshet. Vi avbokade KUBen och bokade in NIPT till för tre veckor sedan. Men när vi väl kommer dit får vi reda på att det är nya riktlinjer för NIPT när man haft en vanishing twin, så vi fick inte göra det. De sa att man kunde få felaktiga resultat då man inte helt kan veta vilket DNA man läser av, fostret som lever eller det som försvann. Vi får istället göra ett NIFTY, men vi var tvungna att vänta 8 veckor sedan tvillingen försvann, så vi var där och gjorde det idag:) Vi gjorde även UL så vi fick se hur den vinkade och stretchade därinne! Vi hade en liten förhoppning om att hon skulle kunna se kön, men det gick inte då navelsträngen hade krånglat sig in mellan benen. Men det får vi ju ändå reda på när vi får provsvaren i nästa vecka. I övrigt så såg allt ut precis som det ska, och hon kunde nästan utesluta trisomierna som inte är Downs syndrom sa hon. För att de skulle vara så mycket avvikelser då, som hon hävdade att man i så fall oftast kunde se nu. Så himla skönt!
Vi har smygköpt lite barnkläder, men har försökt att ta det lugnt med resten tills vi gjort NIFTY och RUL. Men kollat mycket har vi gjort, det är ju svårt att inte kika för man tänker ju på det typ hela tiden... Skulle ändå vilja sätta igång och köpa ganska snart då vi tänker försöka hitta mycket på blocket och så, och det kan ju ta lite tid att hitta det man vill ha då. Hur har ni gjort och tänkt?

Ja, ni är ju snart halvvägs så det är ju ett väldigt gott tecken! Spännande med RUL:) Har ni gjort ultraljud tidigare? Hur tänker ni kring att ta reda på kön? Hur gamla är ni förresten?

Har också handlat lite smått, köpte varsitt plagg efter ultraljudet på sahlgrenska för att fira! Sen har jag köpt ett litet sett på villevalla, så otroligt fina kläder. Och något plagg på tradera. Har fått lite smått också och även kollat på vagn och bestämt oss för en. Vi hoppas på att hitta en på blocket men ska annars beställa en i oktober för att ha marginaler! 8-10 v beställning trodde dom på!

Känner mig lite försiktig även om jag känner mig ganska lugn! Blir att handla endel på ullared sen har vi syskonbarn som gärna ger bort lite också :) vagga finns hos svärmor!

Vi gjorde ett provat ultraljud i v 15 för att kolla läget lite! Kändes bra, helt värt pengarna! Barnmorskan då gissade på en pojke och det finns mest pojkar i släkten för oss båda så troligen har hon rätt! Ville gärna veta då vissa rekommenderar det för anknytningen till barnet. Verkar vara tufft för endel efter förlossningen att knyta an till barnet och risken finns att det blir tuffare att hantera allt med historik av att ha fått kämpa lite tydligen. Inte för att jag är så orolig men man vet ju aldrig, förhindrar gärna det om jag kan!

Jag är 32 och min man är 35! Så nästan som er :)

Bor ni inne i Göteborg eller utanför? Har ni bestämt vagn? När får ni resultatet från testet?

Man vill ju faktiskt köpa lite tidigt för att det ju är svårt att hålla sig:) Tror att det är en del i processen för att faktiskt förstå vad det är som händer och att det man kämpat för faktiskt har lyckats. Jag har haft, och har fortfarande väldigt svårt att förstå att det är på riktigt, trots att magen nu börjat växa och vi varit på femtioelva ultraljud. Har liksom inte fått den riktiga insikten än, tror att det är något slags skydd för att klara av det om det skulle gå fel... De första två gångerna jag var gravid kopplade jag liksom på direkt och var hur glad som helst, men nu är det mer dämpat. Jag hoppas det kommer snart. Tänkte därför att det kanske är vettigt att faktiskt börja förbereda mer redan nu, för att hjälpa sig själv att förstå att det är på riktigt och att livet kommer att förändras mycket snart. Hur har det varit för dig? Kunde du liksom slå om ta till dig allt när ni lyckades?

Vad har ni kikat på för vagnar? Vi bor i innerstan i lägenhet så vi har begränsat med plats och behöver något smidigt som funkar i stan. Vi gillar stokke scoot, men tycker att den är lite dyr. Håller på och kollar på alternativ så länge. 
Hur bor ni?

Spännande att ni fick en liten aning iaf! Tror nog att det kan finnas en poäng att ta reda på det som du säger. Har alltid föreställt mig (och min sambo också) att vi kommer att få en tjej, det har liksom varit självklart på något sätt, även om jag vet att det inte fungerar så. Inte för att det egentligen spelar någon roll, utan för att jag bara tänkt att det är så det kommer bli. Sen när vi fick någon ultraljudsbild så analyserade jag sönder den och var helt säker på att det var en kille. Det blev helkonstigt i huvudet, något jag inte förväntat mig av mig. Nu efter ultraljudet igår så är det osäkert igen eftersom hon inte hittade indikation på kille, men att hon var osäker. Hursom så behöver jag nog en stund att smälta vad det än blir ett bra tag innan hen kommer ut. Om det även kan vara bra för anknytningen så är det ju ännu bättre, speciellt nu när jag känner att jag inte fattar någonting och har svårt att känna något alls. Hade ni tänkt eller önskat något kring kön innan?

Vi får svar i nästa vecka typ tors. Ska bli väldigt skönt att förhoppningsvis få veta att allt är bra. Givetvis även svar på kön med säkerhet:)

Första 12 veckorna kändes helt knas tycker jag, mådde dåligt men levde lite i en bubbla, vågade inte ta in att jag faktiskt va gravid. Vet inte om det var ett skydd eller vad det va. Nu känns det lättare, har helt köpt tanken så och börjat fatta! Njuter faktiskt av att magen växer :)

Vi bor på landet så har ett helt annat behov av vagn! En stor och stabil är vad vi behöver. Kollat på emmaljunga så skulle hamna på ca 8500 för en ny. Vad kostar den ni kollat på?

Kön för oss spelar absolut ingen roll, hade varit kul att få två barn och en av varje men egentligen spelar det ingen roll. Svärmor hade blivit överlycklig om det är en tjej då det bara finns pojkar på den sidan annars. Så oddsen säger ju pojke för oss också men vi får se :)

Skönt att ni får svar snart! Känns bra iaf att de kan se så mycket på ett ultraljud, downs syndrom oroar mig inte så mycket, finns betydligt värre saker och sjukdomar som oroar mig typ cp-skador och annat som inte kan ses på tester innan.

Är du igång och jobbar efter semester än? Jag börjar på måndag så har min sista dag idag, får se hur kroppen reagerar på trötthet och påfrestningar! Lite konstig känsla så att behöva "gå ut" med nyheten av att jag är gravid på jobbet. Är lärare så det påverkar endel tyvärr... men det blir nog bra.

Vad jobbar du med?

Vad skönt att du kan njuta nu! Jag känner mig bättre rent fysiskt och jag tror att jag kan börja tänka mer klart nu än innan då det ända jag kunde tänka på var hur illa jag mådde. Så hoppas att jag kan börja ta in allt snart. Jag tycker nog ändå att det fortfarande känns lite märkligt att jag växer, men det börjar säkert också kännas mer naturligt snart.

Aha, ja då är säker Emmaljunga bra, har hört bra om dem, men som sagt för stor för oss. Vår skulle kosta runt 10 000 för allt... Vi får se hur det blir, men har ändå i grunden en tanke om att försöka så mycket som möjligt begagnat och hoppas givetvis på att vi kan hitta mycket på blocket osv. Känns kanske som att man som förstagångsförälder också kan bli lite "lurad" av alla prylar som man "måste" ha. Så vi kommer nog försöka hålla oss till det som är mest nödvändigt, även om det är lite svårt.

Jo, visst är det så att det finns mycket annat som kan gå fel, men på något sätt så blir det ändå en en lättnad om man får bra resultat. En sak mindre att behöva fundera på iaf. Det ska ju givetvis också bli kul att få reda på kön:) Går ni på RUL på östra eller i Borås?

Ja, det kan jag tänka mig! Hur gamla är eleverna? Vad är du för slags lärare? Hoppas det går bra. Är nog viktigt att komma ihåg att ta det lugnt och sätta lite gränser för sig själv när man jobbar, även om det är svårt.

Jag sa ju upp mig från mitt jobb, en fast tjänst, vilket jag ALDRIG trodde att jag skulle behöva göra. Men livet blir ju inte alltid som man tänkt sig. Så ja, jag har väl långsemester kan man väl säga:) Jag har läst kognitiv neurovetenskap och psykologi och kallas väl typ beteendevetare. Har arbetat med behandling av unga vuxna det senaste. Men jag vill omfokusera lite och arbeta mer administrativt så har börjat komplettera med en yrkesutbildning till administratör. Jag kommer nog också arbeta lite ideellt med ett hälsoprojekt.

Hur har du tänkt kring mat och hygienartiklar osv? Det finns ju mycket man ska "akta" sig för, och jag känner att jag blir knäpp på att läsa om alla motstridigheter inom rekommendationer för gravida...

Vi tillhör Borås helt så alla ultraljud och så är här.

Är det bara östra som gäller i göteborg nu? Inget kvar i mölndal alls?

Jobbar på lågstadiet och har nu en trea. Fördelen är att jag "jobbat in dem" under ett år så klassen fungerar bra! Så jag är klasslärare och undervisar i allt utom idrott och slöjd.

Spännande med psykologi! Känns rätt nära pedagogik på många plan. Jag var sugen på kurator eller liknande innan jag läste till lärare så jag tycket det är spännande att blanda in lite sådant i jobbet! En lärare är ju ofta många saker samtidigt för ett barn så det är spännande!

Skulle du plugga något under hösten också?

Försöker att inte vara för extrem i graviditeten och läsa på för mycket. Gällande mat är det inte så många saker jag anpassar, äter i vanliga fall inte mögelostar och sådant ändå... men såklart ingen alkohol, är försiktig med salami, parmaskinka osv. Men annars rätt som vanligt! Har ätit väldigt dåligt i sommar från att innan graviditeten har ätit lchf-kost. Redan gått upp ca 6 kg så nu får jag skärpa mig lite med att äta bra och röra på mig! Gällande hygienartiklar har jag inte ändrat något. Känns som att jag har dålig koll på vad jag skulle behöva tänka på kanske... tänker inte färga håret eller så iaf under graviditeten men annars kör jag på! Har ganska känslig hy så har ganska skonsamma produkter redan från början.

Vad har du anpassat? (Vad har jag missat?!? :) )

Läst lite om bristningar på magen och börjat smörja in magen med mandelolja vet inte om det hjälper men det är skönt och magen kliar inte lika mycket nu efter att jag börjat med det! Smörjer du med något?

Ja, allt är flyttat till Östra. Vi hade halvt ställt in oss på Mölndal, men fick reda på att de la ner förlossningsdelen där under våren.

Aha, då har du ju lite koll på barn och så antar jag;) Då kanske du även kommer att ha många som följer din graviditet dagligen, och en del frågor? På gott och ont kanske?

Jo, det är det ju! De är besläktade på vissa sätt och intressanta båda två. Man behöver nog lite av varje i när man arbetar i våra branscher.
Dock har jag förstått efter att ha arbetat i några år att jag skulle vilja arbeta mer administrativt och strategiskt, snarare än operativt. Det var bland annat därför jag sa upp mig, då jag inte trivdes med att arbeta i så nära relation med ungdomarna. Arbetade dygnet runt, långa pass och i skift och var samboende med ungdomarna. Det fungerade inte alls för mig och kroppen och sinnet sa ifrån. Så därför ska jag bara läsa yrkesutbildningen till administratör nu under några månader på halvtid, samtidigt som jag söker nytt arbete och gör egna projekt vid sidan av. Ska bli spännande att se hur det går att söka jobb samtidigt som man kommer att se ut som en boll... Har sökt flera jobb som jag verkligen vill ha och har god kompetens för, får bara hoppas att de i så fall kan ha överseende med graviditeten.
Är en väldigt märklig situation, då jag alltid haft arbete, varit "duktig flicka" och uppstyrd. Trodde inte jag skulle behöva hamna här, men nu när jag väl är här har jag fått helt nya perspektiv samt mår faktiskt gott i situationen trots allt, även om det är lite nervöst att självmant försätta sig i arbetslöshet. Man får vara väldigt tacksam att man bor i Sverige i dessa situationer, då jag har turen att vara inkomstförsäkrad samt har arbetat upp en god SGI inför föräldraledighet.

Det kan nog vara en sund inställning, man kan ju läsa ihjäl sig om man vill, och då är ju typ allt "farligt" till slut. Jag gick lite i den fällan i början och blev nojig för lite allt möjligt. Jag läste främst på om hygienprodukter och kost. Gällande hygienen så kände jag att jag ville ha det så naturligt som möjligt då det finns så mycket hormonstörande ämnen (typ parabener) i typ smink, schampo, tvål, solskydd osv. Bytte ut allt direkt till ekologiskt/parabenfritt/oparymerat och försökte hitta vettiga alternativ till det mesta. Sen finns som sagt en massa rapporter hit och dit om allt möjligt, så det är ju inte säkert att jag gjort "rätt", men det kändes iaf bättre. Om du redan har skonsamma produkter så är ju det jättebra! Sen måste man ju känna vad som känns bäst för en själv, och jag ville nog mest känna att jag hade kontroll över graviditeten, med tanke på historiken, och göra allt det jag kunde för att behålla den, även om jag vet att det inte funkar så... Jag använder kokosolja till hela kroppen, och framförallt till magen, tycker det funkar ok men vet inte heller om det hjälper mot bristningarna. Lär man väl bli varse lite senare:)

Sen gällande mat så har jag under en längre tid försökt äta så mycket vegetariskt/veganskt som möjligt, även om jag även äter kött osv. Detta är också en så grej jag gått igång på mer nu och tycker är väldigt intressant. Detta då ur både miljöaspekt, men även att det kommer mer och mer info kring hur animaliska produkter kan kopplas till sjukdomar och ohälsa. Känns högst relevant nu under graviditeten. Om du är intresserad finns flera bra dokumentärer kring detta på Netflix nu:) Så lchf alltså? Hur har det fungerat för dig?

Känner också att det är dags börja röra på sig mer, har mått så illa och varit så trött att träningen halvt kommit av sig. Vad tränar du och hur har du tänkt kring träning?
Har sprungit mycket innan, men inte vågat göra det riktigt under graviditeten. Men funderar på att börja lite smått nu igen när jag orkar mer och mår bättre.
Har också börjat fundera på det där med viktuppgång. Har gått upp 2kg än så länge. Det verkar väl vara lite halvt genetiskt det där hur mycket man går upp eller? Gick din mamma upp mycket eller lite? Min mamma gick upp 20kg, men hon sa att det var för att hon åt så mycket glass...:) Jag hoppas att det kommer att bli lite mindre än så iaf.