Orolig för min 1 åring

Jag tror du har rätt i dina funderingar att det är "något". Behöver ju inte vara något allvarligt, men man vill ju gärna veta vad, så barnet kan få rätt hjälp för att utvecklas optimalt.

Jag tror tyvärr att du har många års detektivarbete framför dig. Jag började ana att det var något men min förstfödda vid ungefär samma ålder. BVC och dagis lugnade hela tiden. Först när han var 6 år fick han sina diagnoser: autism och adhd. 

Det var en sorg att jag hade haft rätt hela tiden, men inte fått verktygen för att främja hans utveckling. Och alla timmar som jag hade suttit och googlat! Nu är han 11 och har visserligen utvecklats väldigt bra ändå. 

Hur som helst, under det här detektivarbetet lärde jag mig en mängd olika diagnoser som jag inte hade haft en aning om tidigare. En av dem, som kanske skulle vara intressant för dig att kolla lite närmare på, är cystisk fibros. 

Mitt tips är att ta upp dina eventuella misstankar med vården, och våga stå på dig lite, fast ändå på ett ödmjukt sätt. De flesta uppskattar faktiskt att föräldrarna är pålästa och kommer med olika infallsvinklar. Sen finns det ju några prestige-nissar som blir motvalls kärring direkt, men de är ganska få. De brukar dessutom vara ganska dåliga på sitt yrke, så det gör inte så mycket om man skulle råka vända dem emot sig. De hade inte kommit fram till något vettigt ändå.

På något sätt är det ändå något givande och vackert i att kämpa för sitt annorlunda barn. Jag skickar dig en stor styrkekram!