Du måste logga in för att svara i en tråd.

  • junibebiis

    Orolig för min 1 åring

    Hej!

    Jag har en pojke på 1 år som jag varit orolig för sen han föddes. Något känns bara "fel". Först kämpade vi mycket med amningen, han klarade liksom inte av att amma. Hostade, satte i halsen, kippade efter luft. Först trodde jag att jag hade mycket mjölk men sen när vi försökte med flaska var det samma sak där. Eftersom han höll på så, så sinade min mjölk till slut och vi fick gå över till flaska. Han fattade inte detta med att äta, varken bröst eller flaska. Jag fick gå runt och bära på honom och distrahera för att han skulle äta. Därför syns inget oroväckande på hans viktkurva.

    Han medicineras för reflux, har problem med förstoppning och sover oroligt. Vi har tagit bort mjölk, soja, ägg. Inga förändringar på hans kräkningar. Han hatar att ligga ner. Ganska hyperaktiv men glad kille.

    Han hasar sig fram på rumpan, kryper inte. Kan resa sig och ställa sig mot möbler men det ser ganska vingligt och ostadigt ut, han ramlar ofta till slut. Han kan inte ta några steg alls. Han dricker ok ur pipmugg men hostar till ganska ofta när han dricker, spiller också mycket från munnen när han dricker. Kan plocka med maten själv men han är inte så intresserad av att äta. Vi försöker gå över från flaska (inte för att den funkar heller) till pipmugg och vanlig mugg men det går bara inte. Det är inte stora mängder han får i sig och han sväljer så sjuka mängder luft när han dricker, att han till slut antingen kräks eller håller på och rapar hela tiden.

    Han vinkar. Pekar på saker, säger dada, baba, mama. Om jag pekar på lampan så tittar han inte. Svarar inte till sitt namn ofta trots att vi vet att han hör men min man säger att det är för att han är så upptagen med annat.

    Det som oroar mig mest är att vi haft så mycket problem med maten. Jag tycker också att han borde kunna dricka men får höra att det är sånt barn lär sig och vissa kan ta tid på sig.. han är 1 år liksom. Och vi har kämpat så mycket med maten att hans 5 åriga bror blivit lite bortglömd (vilket jag har stora skuldkänslor för) Ingen tar min oro på allvar och tröstar mig med att allt är normalt, både BVC och barnkliniken (där vi går för reflux, allergier och en immunbrist som nyligen upptäckts). Men jag känner bara att någonting inte stämmer.. är jag helt dum i huvudet?

  • Svar på tråden Orolig för min 1 åring
  • Erilu

    Hej, det där är mina iakttagelser, tankar och min oro om mitt barn för fyra år sedan. Det visade sig vara autism i barndom, inte värre än så, inget farligt, alla barn har det mer eller mindre och väldigt många får diagnos numera. Be LÄKAREN på bvc skicka remiss till bup - eftersom bvcsköterskan inte fattar - så utreder de om det pekar åt det hållet. Lita på din känsla och stå på Dig Lycka till! Erilu

  • lizanilander

    Känner igen det du skriver och vi ska också få tid för utredning nu med vår son som är 4. Låter EXAKT som vår var i den åldern,MYCKET svårt med mat,passerade maten tills han var närmare 1 och ett halvt, lyssnade inte till sitt namn, var helt inne i sin studering av hjulen som snurrade på bilarna han hade (kunde sitta med detta i 1-2 timmar), väldigt mimik-lös,STORA sömnproblem som, tyvärr, varar än idag men nu har vi börjat prova med lite sömntabletter och det är underbart! Konstigt att få sova, men underbart! Enda skillnaden med er och vår pojk är att vår gick vid 11 månader. Nästan sprang. Väldigt aktiv, än idag! Han kröp heller aldrig. Vi har också känt på oss sedan tidigt att något är annorlunda, inte fel utan bara annorlunda. Prata med BVC, vi har bytt BVC och träffat på en underbar sköterska som lyssnar och först och det är fantastiskt! Önskar er lycka till med er pojk, stå på dig, det vinner ni på i längden! Man vill ju bara hjälpa dom och bättre du är uppmärksam än sopar det under mattan, för set gynnar honom inte i längden. Men sen finns det de barn som bara är såna här i perioder och sen försvinner de märkliga beteendena och så kanske det är också

  • Joamen

    Hej! Tycker också du ska ta din oro på allvar och berätta om den. Det kan vara skönt att få träffa nån på BUP och få beskriva för dom. Men en 1-åring tillåts fungera på många olika sätt utan att vården anser det är speciellt konstigt. Så det är mycket möjligt att BUP vill vänta och se hur din pojke utvecklas innan dom fattar beslut om att utreda honom, så förbered dig på det. Det är inte av ovilja man väljer att vänta, utan för att man vet att 1-åringar kan te sig på ett sätt och sen kan ta igen utvecklingen väldigt snabbt. Och man vill ogärna sätta diagnoser så tidigt.

    Du nämner ju också att oron för din son gjort att ditt äldre barn inte fått så mycket uppmärksamhet. Lider med dig för vet att man kan bli så upptagen av sin oro. Kanske vore det bra att ta lite stöd för egen del, inte för att du ska sluta oroa dig, utan för att du ska kunna oroa dig och agera i din yngsta sons bästa intresse, men också kunna njuta av att vara med ditt äldre barn mer än du kanske kan nu? Eller så har du den kraften inom dig, utan att behöva söka hjälp. Typ "nej nu jäklar, idag tänker jag inte ägna mig åt oron, utan bara njuta av mina härliga barn!".

  • Joamen

    Ps. Är ni säkra på att han hör bra? Vet en kompisfamilj som trott det utifrån hörseltestet som görs efter födseln. Men sen har barnet ändå visat sig höra dåligt, typ behövt operera in såna där rör och sen har barnet hört bra.

Svar på tråden Orolig för min 1 åring