Tvekar om abort

Då har det som inte får hända, hänt. Jag är oplanerat gravid.

Idag lever jag i ett samboförhållande. Vi har ett barn tillsammans och han har dessutom 3 barn från ett tidigare förhållande.

Vårt gemensamma barn var också en oplanerad graviditet, men vi hade ändå pratat om barn så vi beslöt oss för att behålla det även om vi inte hade varit tillsammans så länge.

Ändå sedan vårt barn föddes har vi dock haft det jättejobbigt. Det har varit mycket bråk och ångest. Både min sambo och jag har haft diagnos depression/utmattning.

Nu är jag alltså gravid igen. Min sambo är tydlig med att han inte orkar med ett barn till. Han ställer absolut inte ett ultimatum, han känner att han går under och att vi därför alltså inte kan fortsätta om jag behåller barnet. Han säger att han vill att vi ska fortsätta och att det kan finnas öppning för ett syskon längre fram, men han kan inte lova det.

För egen del vill jag väldigt gärna ha ett barn till. Jag är också livrädd för att göra en abort, både fysiskt och psykiskt. Jag känner dock att i rådande situation kanske det är det bästa alternativet. Jag känner att jag, på ett sätt, väljer bort det barn jag redan har om jag flyttar ifrån pappan och behåller det nya barnet. Då får jag ju bara träffa mitt nuvarande barn hälften av tiden.

Den övergripande känslan är att det är fel tidpunkt. Jag är egoistisk om jag behåller barnet. Pappan vill inte ha det och jag väljer bort en trygg vardag för det barn jag redan har. Jag vill ha ett barn till, men ett barn som pappan också vill ha och ser fram emot.

Men tänk om jag ångrar mig....

Jag ska boka tid för att prata med en kurator, men tar gärna emot erfarenheter från andra som befunnit sig i samma situation.