Inlägg från: sextiotalist |Visa alla inlägg
  • sextiotalist

    Hur ser ni föräldrar till att era barn rör sig tillräckligt?

    När sonen var i den åldern, så var det mycket vardagsmotion som gällde. Ingen av oss är intresserade av organiserad idrott, men vi cyklade, var ute och gick massor. Under den tiden hade jag en kolonilott, där var sonen med ofta, hjälpte till att gräva om det behövdes, men framför allt byggde på en koja.
    På vintern åkte vi skridskor och skidor innan vi flyttade söderut, då försvann den möjligheten (inte snö eller is och närmaste ishall, låg flera mil bort och dessutom inget för mig eller sonen som var van vid naturisar på Mälaren).
    Mellan 13 och 16 hade han en stillasittande period, då varken hot eller mutor fick ut honom på något. Det ändrades i gymnasiet, då han började träna löpning och styrketräning.

  • sextiotalist
    Alexi skrev 2017-08-17 22:22:48 följande:

    Följdfråga här. Får era barn, och i så fall från vilken ålder, välja bort (säga nej) till gemensamna aktiviteter av typen promenad, cykeltur eller andra rörelseaktiviteter och istället vara hemma?


    Eftersom jag är av den uppfattningen att man ska tycka det är roligt att röra på sig, så har jag aldrig tvingat sonen till något sådant.
    Vet inte om det beror på detta, men idag är sonen mer fysiskt aktiv än de flesta av hans jämnåriga vänner, även de som hade organiserad idrott under sin uppväxt. Den unge mannen som med nöd och näppe blev godkänd i idrott i nian, springer idag milen på dryga 45 minuter och kör utan problem 10 pullups bara sådär.
    Faktiskt en intressant reflektion jag gjort. Många av mina vänner som löptränar idag eller fysiskt håller sig igång (vi är 55+) har inte haft någon organiserad idrott när vi växte upp, däremot de som har haft det, är inte alls lika mycket igång som vi är.
  • sextiotalist
    Alexi skrev 2017-08-18 08:44:20 följande:
    Fast jag ser nog det som två helt olika saker, organiserad idrott/träning och vardagsmotion. Det är ju vardagsmotionen som många av oss behöver bli mycket bättre på och som är lika viktig att överföra till barnen.

    Sen är ju organiserad träning som barn ett oerhört bra sätt att träna kroppen, få sociala kontakter, tränas i grupp och allt sånt.
    Det senare håller jag inte med om, för vissa är det säkert bra, för andra kan det vara en katastrof.
    Vet flera som har endast dåliga minnen av dessa organiserade idrottsverksamheter.
    De som tycker sådant är så fantastiskt, är ofta personer som själva trivs med den typen av verksamhet, men det finns många som inte alls trivs med detta, det räcker med den sociala träning man får i skolan, på fritiden så är det bara en belastning.
    Det är samma sak för barn som för vuxna, en del får energi av att omge sig med folk, andra dräneras på energi.
  • sextiotalist
    Alexi skrev 2017-08-18 09:04:24 följande:
    Visst. Men då ska man ha regelbunden rörelse hela uppväxten på andra sätt. För forskningen visar ju att man grundlägger skelett, muskler osv i ungdomen.
    Men det har ju vi sett till, det viktiga för mig är att, för att få en långsiktig effekt = frivillighet, så ska man inte tvinga barn till detta. Man ska se till att barnen vill göra det och tycker det är kul.
    Vardagsmotion är viktigt, absolut, men än viktigare är att få barnen tycka det är roligt att röra sig, för då är chansen större att det kommer att fortgå även när vi föräldrar inte kan påverka dom längre
  • sextiotalist
    Fjäril kär skrev 2017-08-18 10:17:14 följande:
    När de var för små att klara sig själva så var det inget alternativ att säga nej. Istället var det enklare att anpassa aktiviteter utefter barnens protester. Gå till affären och handla blev roligare om det blev ett besök i lekparken också. Tex.

    När de blev större var det självklart att de ibland fick vara hemma, inget jag hetsade upp mig över utan jag visste ju ändå att de en stund senare ändå cyklade iväg till kompisar eller själva gick till skateboardparken. Frivillighet och uppmuntran är ledorden till att få vardagsmotion att funka.

    Jag ser på jämnåriga kompisar (40+) att vi som är van med frivillig motion i vardagen håller oss igång bättre med både träning o promenader o har aktiva familjer. Medans de som sportat från barnsben med fotboll o annat nästan aldrig rör på sig frivilligt som vuxna o deras barn är stillasittande.

    Social träning kan man få ändå utan att behöva utöva lagidrott...
    Samma iakttagelse med andra ord. Och nu är det frivillighet jag avser. Inte de barn som älskade att röra på sig och älskade sin fotboll, tennis etc, utan de barn som tvingades iväg
Svar på tråden Hur ser ni föräldrar till att era barn rör sig tillräckligt?