Är det etiskt försvarbart att ge livsuppehållande behandling på aborterade foster?
Jag anser att anledningarna bakom det beviljade tillståndet till abort borde vara i fortsatt fokus. Jag tror inte att det är slarvigt satta stämplar på papper, utan att en utredning verkligen har gjorts kring omständigheterna kring önskad abort, och att dessa omständigheter ses som såpass allvarliga att det finns grund för beviljandet.
Med andra ord, att sänka gränsen leder inte till att något problem blir löst. Tvärtom, det kan skapa fler, och värre, problem för alla inblandade.
De flesta som förespråkar sänkt gräns här verkar göra det på grund av en slags kompromissvilja, ett slags "jaja, vi flyttar en godtycklig gräns så slipper vi dilemman sen".
Men för min del tror jag att dilemman och konsekvenser kan bli än större (bara att vi slipper läsa om det i den här typen av reportage), och jag tror heller inte att gränsen är så godtycklig.
Ja, ett foster som piper och sprattlar visar livstecken. Men det betyder inte att fostret kan överleva, eller i så fall överleva utan betydliga skador och begränsningar på livskvaliteten. Än så länge har ju inga upplivningsförsök lyckats, och även i vecka 22 med modern läkekonst har för tidigt födda barn vid den tiden väldigt dåliga odds.