Jag har ägt och/eller fostrat totalt 27 hundar, fråga vad du vill
Shoot.
-
-
Svar på tråden Jag har ägt och/eller fostrat totalt 27 hundar, fråga vad du vill
-
Har du några tips på hur man får hundar att acceptera en kattunge i huset?
Vi har två hundar, en basset på 10 år och en laika på 7 år. Skaffade en hundvan kattunge för några veckor sedan, medvetna om att det kanske inte skulle bli helt lätt att få hundarna att acceptera det.... men vi har stor tomt och stort hus, så det borde finnas plats för alla, även om de inte blir bästa vänner.
Hittills har basset och katt hälsat, katten fräste, basseten backade, och sedan dess är det inget problem mellan dem.
Har försökt introducera laikan på samma sätt, men med helt annat resultat... Laikan används till vardags för att jaga grävling - och det är inte klokt hur grävlingslik en liten morrande, uppblåst och gråspräcklig kattunge kan bli...
När det gäller grävlingar gör laikan alltid processen alltid kort, även om sönderriven nos och blödande bett inte är ovanliga. För kattrelationen innebär det att vi inte kan lita på att laikan backar när katten markerar, utan mer troligt gör som med grävlingen - biter den över ryggen och skakar
( ...
Har försökt få bort jaktinstinkten genom att ha dem så mycket som möjligt "tillsammans". De äter och dricker på samma ställe, kattlådan står alltid framme, hund och katt är inne tillsammans (dock med dörr/grind mellan). Mycket beröm till båda, och mycket trygghet. Men snart 7 års jaktinstinkt mot allt som fräser och klöser är tydligen inte lätt att få bort....
Funderar på att helt enkelt sätta munkorg på laikan och släppa ihop dem, men är lite rädd om hundens ögon...
Tankar och tips mottages gärna
-
Verkar inte som att TS svarar längre...amia01 skrev 2017-08-30 14:29:50 följande:
Har du några tips på hur man får hundar att acceptera en kattunge i huset?
Vi har två hundar, en basset på 10 år och en laika på 7 år. Skaffade en hundvan kattunge för några veckor sedan, medvetna om att det kanske inte skulle bli helt lätt att få hundarna att acceptera det.... men vi har stor tomt och stort hus, så det borde finnas plats för alla, även om de inte blir bästa vänner.
Hittills har basset och katt hälsat, katten fräste, basseten backade, och sedan dess är det inget problem mellan dem.
Har försökt introducera laikan på samma sätt, men med helt annat resultat... Laikan används till vardags för att jaga grävling - och det är inte klokt hur grävlingslik en liten morrande, uppblåst och gråspräcklig kattunge kan bli...
När det gäller grävlingar gör laikan alltid processen alltid kort, även om sönderriven nos och blödande bett inte är ovanliga. För kattrelationen innebär det att vi inte kan lita på att laikan backar när katten markerar, utan mer troligt gör som med grävlingen - biter den över ryggen och skakar
( ...
Har försökt få bort jaktinstinkten genom att ha dem så mycket som möjligt "tillsammans". De äter och dricker på samma ställe, kattlådan står alltid framme, hund och katt är inne tillsammans (dock med dörr/grind mellan). Mycket beröm till båda, och mycket trygghet. Men snart 7 års jaktinstinkt mot allt som fräser och klöser är tydligen inte lätt att få bort....
Funderar på att helt enkelt sätta munkorg på laikan och släppa ihop dem, men är lite rädd om hundens ögon...
Tankar och tips mottages gärna
En katt borde ju gå bättre än ett "bytesdjur" då den kan själv kan säga ifrån... men förstår om du är rädd att hunden istället ska bli skadad... men om ni gör som du tänkte med munkorg, varför skulle då katten vilja klösa mot hunden om hunden inte kan göra den illa?
Jag har ett liknande problem, dock med hundvalp 9 mån och smådjur... och jag vet inte riktigt hur man bäst introducerar dom till varann. Valpen är alldeles för hårdhänt, knuffar med nosen och försöker lägga en tung tass över kanin. Ibland t.o.m. nafsar efter den. Kan såklart inte lämna dom ensamma. Jag har försökt sitta med kaninen och låta valpen nosa. Varje gång valpen är för brutal så föser jag bort den 1-2 meter. Den verkar fatta efter några gånger för den blir lugnare, och då får den vara kvar när den nosar försiktigt eller slickar på den, eller bara sitter/ligger och tittar. Den klarar längre och längre stunder att vara lugn också. Jag försöker då avbryta medans det hela "går bra" och inte göra det för svårt för valpen... vet inte varför den gör sådär, om den är för ivrig och lekfull eller om det trots att det inte är jaktras är någon jaktinstinkt som tar över eller en kombination av båda...har ju inte låtit valpen hållas tillräckligt länge för att se vad som skulle hända... Kaninen är väldigt nyfiken på valpen i alla fall
Tycker det här är väldigt tråkigt då jag vill att hunden ska kunna gå ihop med smådjur, katter och höns tex... någon som vet hur jag bör hantera detta?
En killkompis sa en gång till valpen med mörk röst och det tog bra, men jag lyckas inte få till det röstläget med min ljusa röst...
-
Problemet är just det att laikan till skillnad mot de flesta andra hundar jag haft, är van att anfall är bästa försvar. En riven nos brukar stoppa de flesta, men en hund som är van att slåss med grävlingar blir bara mer inriktad på anfall ju mer nosen är sönderriven...gröna skrev 2017-08-30 17:40:14 följande:Verkar inte som att TS svarar längre...
En katt borde ju gå bättre än ett "bytesdjur" då den kan själv kan säga ifrån... men förstår om du är rädd att hunden istället ska bli skadad... men om ni gör som du tänkte med munkorg, varför skulle då katten vilja klösa mot hunden om hunden inte kan göra den illa?
Jag har ett liknande problem, dock med hundvalp 9 mån och smådjur... och jag vet inte riktigt hur man bäst introducerar dom till varann. Valpen är alldeles för hårdhänt, knuffar med nosen och försöker lägga en tung tass över kanin. Ibland t.o.m. nafsar efter den. Kan såklart inte lämna dom ensamma. Jag har försökt sitta med kaninen och låta valpen nosa. Varje gång valpen är för brutal så föser jag bort den 1-2 meter. Den verkar fatta efter några gånger för den blir lugnare, och då får den vara kvar när den nosar försiktigt eller slickar på den, eller bara sitter/ligger och tittar. Den klarar längre och längre stunder att vara lugn också. Jag försöker då avbryta medans det hela "går bra" och inte göra det för svårt för valpen... vet inte varför den gör sådär, om den är för ivrig och lekfull eller om det trots att det inte är jaktras är någon jaktinstinkt som tar över eller en kombination av båda...har ju inte låtit valpen hållas tillräckligt länge för att se vad som skulle hända... Kaninen är väldigt nyfiken på valpen i alla fall
Tycker det här är väldigt tråkigt då jag vill att hunden ska kunna gå ihop med smådjur, katter och höns tex... någon som vet hur jag bör hantera detta?
En killkompis sa en gång till valpen med mörk röst och det tog bra, men jag lyckas inte få till det röstläget med min ljusa röst...
På samma sätt har de flesta katter en hög integritet, och vill inte hamna under hunden i rang. Katten anfaller - eller försvarar sig, men den flyr inte faran. Är rätt säker på att katten hoppar på hunden för att försvara sin position om vi låter dem komma för nära varandra. Frågan är bara hur det hela slutar om hunden har munkorg? Vet inte om vi vågar testa...
När det gäller hundar och andra smådjur hemma har jag bara bra erfarenhet. Det brukar fungera bra om man visar hunden tydligt att kaninen eller kycklingen är en del av familjen, och något man ska vara snäll mot. Har haft hunden lös, samtidigt som jag haft smådjuren i knä eller precis bredvid mig. Klappar och berömmer, och visar att de små djuren är mina och ska hanteras försiktigt. Lättare om man kan ha dem inomhus = visa att de alla har en plats i flocken. Men fungerar säker ute också. Det viktigaste är att hunden inte får lära sig att det är roligt att jaga dem. Att säga ifrån direkt om den springer efter en höna eller kanin.
Det har i alla fall fungerat på den handfull jakthundar jag haft hittills
-
Problemet är just det att laikan till skillnad mot de flesta andra hundar jag haft, är van att anfall är bästa försvar. En riven nos brukar stoppa de flesta, men en hund som är van att slåss med grävlingar blir bara mer inriktad på anfall ju mer nosen är sönderriven...gröna skrev 2017-08-30 17:40:14 följande:Verkar inte som att TS svarar längre...
En katt borde ju gå bättre än ett "bytesdjur" då den kan själv kan säga ifrån... men förstår om du är rädd att hunden istället ska bli skadad... men om ni gör som du tänkte med munkorg, varför skulle då katten vilja klösa mot hunden om hunden inte kan göra den illa?
Jag har ett liknande problem, dock med hundvalp 9 mån och smådjur... och jag vet inte riktigt hur man bäst introducerar dom till varann. Valpen är alldeles för hårdhänt, knuffar med nosen och försöker lägga en tung tass över kanin. Ibland t.o.m. nafsar efter den. Kan såklart inte lämna dom ensamma. Jag har försökt sitta med kaninen och låta valpen nosa. Varje gång valpen är för brutal så föser jag bort den 1-2 meter. Den verkar fatta efter några gånger för den blir lugnare, och då får den vara kvar när den nosar försiktigt eller slickar på den, eller bara sitter/ligger och tittar. Den klarar längre och längre stunder att vara lugn också. Jag försöker då avbryta medans det hela "går bra" och inte göra det för svårt för valpen... vet inte varför den gör sådär, om den är för ivrig och lekfull eller om det trots att det inte är jaktras är någon jaktinstinkt som tar över eller en kombination av båda...har ju inte låtit valpen hållas tillräckligt länge för att se vad som skulle hända... Kaninen är väldigt nyfiken på valpen i alla fall
Tycker det här är väldigt tråkigt då jag vill att hunden ska kunna gå ihop med smådjur, katter och höns tex... någon som vet hur jag bör hantera detta?
En killkompis sa en gång till valpen med mörk röst och det tog bra, men jag lyckas inte få till det röstläget med min ljusa röst...
På samma sätt har de flesta katter en hög integritet, och vill inte hamna under hunden i rang. Katten anfaller - eller försvarar sig, men den flyr inte faran. Är rätt säker på att katten hoppar på hunden för att försvara sin position om vi låter dem komma för nära varandra. Frågan är bara hur det hela slutar om hunden har munkorg? Vet inte om vi vågar testa...
När det gäller hundar och andra smådjur hemma har jag bara bra erfarenhet. Det brukar fungera bra om man visar hunden tydligt att kaninen eller kycklingen är en del av familjen, och något man ska vara snäll mot. Har haft hunden lös, samtidigt som jag haft smådjuren i knä eller precis bredvid mig. Klappar och berömmer, och visar att de små djuren är mina och ska hanteras försiktigt. Lättare om man kan ha dem inomhus = visa att de alla har en plats i flocken. Men fungerar säker ute också. Det viktigaste är att hunden inte får lära sig att det är roligt att jaga dem. Att säga ifrån direkt om den springer efter en höna eller kanin.
Det har i alla fall fungerat på den handfull jakthundar jag haft hittills
-
Suck..... skrev ett långt svar, inklusive att jag inte får uppdateringar i tråden, och vad händer? Jodå, FL i ett nötskal ibland.
Hursom, lite kort, så är mitt bästa tips när man introducerar djur för varandra är att först bara låta dem "nosa" på varandras lukter. Ge dem varsin filtbit med varandras dofter på. Lite sent att göra när djuren redan bor på samma ställe, men det är en bra början.
När de redan bor ihop så kan ibland det bästa vara att ge dem utrymme att ignorera varann, men med en hund med jaktinstikt kan ju även det vara farligt, eftersom det kan vara svårt att hålla koll.
Svårt dilemma, faktiskt...
-
Håller med om lukterna, det är precis så vi jobbat de senaste veckorna. Katt och hundar samsas inne, bara i olika rum. När någon av dem är ute, får den/de andra vara i alla rum, nosa i varandras bäddar osv. De träffas också ute flera gånger om dagen. Laika i koppel och katten lös, funkar bra på någon meters avstånd. Eller bra och bra... katten fräser och spottar, och laikan viftar på svansenAniiee skrev 2017-08-30 23:39:17 följande:
Suck..... skrev ett långt svar, inklusive att jag inte får uppdateringar i tråden, och vad händer? Jodå, FL i ett nötskal ibland.
Hursom, lite kort, så är mitt bästa tips när man introducerar djur för varandra är att först bara låta dem "nosa" på varandras lukter. Ge dem varsin filtbit med varandras dofter på. Lite sent att göra när djuren redan bor på samma ställe, men det är en bra början.
När de redan bor ihop så kan ibland det bästa vara att ge dem utrymme att ignorera varann, men med en hund med jaktinstikt kan ju även det vara farligt, eftersom det kan vara svårt att hålla koll.
Svårt dilemma, faktiskt...
Går vi närmare med hunden går katten närmare också... nästa steg känns som att katten helt enkelt anfaller, och då kommer vi garanterat att bli en katt fattigare, om inte laikan har munkorg...
Lever än så länge på hoppet att de ska vänja sig vid att se varandra, och att det så småningom ska bli mindre laddade möten, men det går sakta...
Har som sagt var skaffat munkorg för att våga låta dem mötas, men har inte riktigt samlat modet till det än. Det är ju ändå djur, och i det fallet har jag lärt mig att man sällan kan förutse allt som kan hända.... -
På vilket sätt säger du ifrån då?amia01 skrev 2017-08-30 23:17:59 följande:Problemet är just det att laikan till skillnad mot de flesta andra hundar jag haft, är van att anfall är bästa försvar. En riven nos brukar stoppa de flesta, men en hund som är van att slåss med grävlingar blir bara mer inriktad på anfall ju mer nosen är sönderriven...
På samma sätt har de flesta katter en hög integritet, och vill inte hamna under hunden i rang. Katten anfaller - eller försvarar sig, men den flyr inte faran. Är rätt säker på att katten hoppar på hunden för att försvara sin position om vi låter dem komma för nära varandra. Frågan är bara hur det hela slutar om hunden har munkorg? Vet inte om vi vågar testa...
När det gäller hundar och andra smådjur hemma har jag bara bra erfarenhet. Det brukar fungera bra om man visar hunden tydligt att kaninen eller kycklingen är en del av familjen, och något man ska vara snäll mot. Har haft hunden lös, samtidigt som jag haft smådjuren i knä eller precis bredvid mig. Klappar och berömmer, och visar att de små djuren är mina och ska hanteras försiktigt. Lättare om man kan ha dem inomhus = visa att de alla har en plats i flocken. Men fungerar säker ute också. Det viktigaste är att hunden inte får lära sig att det är roligt att jaga dem. Att säga ifrån direkt om den springer efter en höna eller kanin.
Det har i alla fall fungerat på den handfull jakthundar jag haft hittills -
Röst och kroppsspråk.gröna skrev 2017-08-31 11:46:12 följande:På vilket sätt säger du ifrån då?
Viktigt att inkallningen fungerar om man har hunden lös, men det är ju grunden i valpfostran.
Och sen är det bara att säga ifrån tydligt när man stoppar jakten, och inte glömma beröm och uppmuntran när valpen lyckats avbryta och komma på inkallningen.
Vet inte om det är otydligt, men det blir typ:
1) "STOPP - Inte OK!" för att få hundens uppmärksamhet på att det den gör inte är ok.
2) KOM HIT! för att få hunden att ägna sig åt något annat...
3) BERÖM! för att den varit duktig och slutat jaga och kommit till dig. -
ok jag har ju inte låtit det gå så långt att valpen jagar efter kaninenamia01 skrev 2017-08-31 12:17:59 följande:Röst och kroppsspråk.
Viktigt att inkallningen fungerar om man har hunden lös, men det är ju grunden i valpfostran.
Och sen är det bara att säga ifrån tydligt när man stoppar jakten, och inte glömma beröm och uppmuntran när valpen lyckats avbryta och komma på inkallningen.
Vet inte om det är otydligt, men det blir typ:
1) "STOPP - Inte OK!" för att få hundens uppmärksamhet på att det den gör inte är ok.
2) KOM HIT! för att få hunden att ägna sig åt något annat...
3) BERÖM! för att den varit duktig och slutat jaga och kommit till dig.
men hur får du hunden att fatta vad "inte ok" betyder om det är så du säger det till den? -
Behöver ju inte vara så att den jagar kaninen, man kan göra precis lika om den bara blir för hårdhänt - STOPP, KOM HIT (i betydelsen att den ska ägna sin uppmärksamhet till dig och inte kaninen), BERÖM.gröna skrev 2017-08-31 12:37:03 följande:ok jag har ju inte låtit det gå så långt att valpen jagar efter kaninen
men hur får du hunden att fatta vad "inte ok" betyder om det är så du säger det till den?
Att det inte är OK signalerar jag med röst och kroppsspråk. Höjer rösten, låter arg, ser arg ut osv. Fungerar kommunikationen brukar hunden kunna förstå signalerna.
Förstår den inte, kanske det är bra att träna på det innan man låter den komma för nära kaninen.
Och sedan är det ju ändå en avvägning, kanske den förstår och tar in dina signaler i de flesta situationer, men inte alla? Med träning kan man komma långt, men av olika orsaker kanske man inte kan få det att fungera i alla situationer.
Ett exempel är ju vår laika. I 6 år har vi tränat honom på att jaga och ställa grävlingar, även om det ofta innebär att han både blir skadad och att han skadar grävlingen. Att sedan i en viss given situation lyckas stoppa de instinkter vi tidigare förstärkt är inte lätt, oavsett hur bra kommunikationen fungerar.