Psykisk ohälsa pga kuken

Jag kan ärligt säga att jag tillhört dom som alltid sagt att storleken inte har betydelse, MEN att jag ändå föredrar mer välutrustade killar.
Jag fick min världsbild kullkastad där för massa år sen då jag hamnade i säng med bästa killkompisen. Visade sig att han har en modell som är mindre än genomsnittet (kan ju omöjligt säga hur pass lik din) men när vi väl kommit så långt så jag märkte det var jag för kåt för att backa så jag gav det ett försök. 

Jag har aldrig ångrat det. Han har den minsta kuk jag varit med, men det hindrar honom inte från att vara det överlägset bästa knullet. Jag trodde det knappt skulle kännas nåt alls men det gjorde det (och gör, vi kan knulla som kaniner då vi träffas). det känns tillräckligt för att vara skönt i "normala" ställningar, sen känns det väldigt mycket och är skönt om jag har uppdragna ben eller liknande. Sen hjälper det förstås till att han är jävligt duktig med både fingrar och tunga med...

Kontentan är att jag skulle missat sååå mycket ifall jag låtit mig avskräckas pga hans storlek. Låter som du träffat mest omogna personer eller väldigt trångsynta

Större? det är en speciell känsla, det kan jag inte neka. Men det har hänt många gånger att jag haft ont i magen resten av dagen för att livmodertappen fått sig en omgång vilket inte är skönt, eller att jag faktiskt spruckit lite om det gått för snabbt fram.

Med killkompisen med mindre har jag aldrig ångrat pga hans storlek. Ett tag ångrade jag sexet trots att det va det bästa jag haft men det berodde på att vi tappade kontakten mycket pga det i flera år.
Det ska bli tightare med uppdragna ben eller helt ihopdragna ben och man kör bakifrån eller nåt, jag är tydligen tillräckligt tight ändå för att det ska funka