OK att köra på sitt barn?

Anser ni att det är okej att köra på sitt tvååriga barn med en barnvagn för att markera att ett beteende inte är önskvärt?Jag fick nämligen bevittna en släkting som tyst, med flit och arg min körde på sin tvååring hårt bakifrån med barnvagnen så att hen ramlade till, och sedan ställde sig helt tyst med axlarna uppåt öronen, kramade om sina händer mot bröstet och tittade blickstilla ner i marken framför fötterna. Tvååringen är normalt väldigt verbal, intelligent och pratar oerhört bra för sin ålder, och tvekar inte för att uttrycka sin känslor och säga ifrån när hen tycker att någon gör fel. Jag har aldrig sett hen så chockad förut.Jag sade ifrån direkt att det inte var okej att göra så mot ett litet barn och att släktingen skulle be barnet om ursäkt, men blev totalignorerad av släktingen och utskälld av släktingens partner för att jag lade mig i något jag inte hade med att göra. Partnern tyckte att det inte var min ensak eftersom jag själv inte har barn och inte vet hur jobbigt det är. Nu när jag skriver detta inser jag att detta sades högt och att barnet utan tvekan måste ha hört det. Stackars barn :( Det kan väl tilläggas att barnets föräldrar har det väldigt bra ställt ekonomiskt, har ofta barnvakt, har städerska hemma, och ena föräldern hade nyligen chansen att vara hemma, ledig, i ett helt år med full lön, men valde att jobba istället. Deras två barn är snälla, omtänksamma, intelligenta och det värsta jag sett/hört dem göra är att hoppa i soffan. Tvååringen har tydligen ibland blivit väldigt ledsen och arg för att hen inte vill gå ifrån dagis, i övrigt är de verkligen änglar som mest sköter sig själva i den mån de kan. Jag tror inte föräldrarna förstår hur bra de har det.De förklarade efteråt att orsaken till knuffen var att barnet (lugnt) gick en bit framför vagnen, vilket släktingen liknade med att springa ut på vägen framför bilar. Vi var ute i naturen och gick på en bred stig, inte nära någon väg eller något fordon. Släktingen har tydligen tidigare försökt förklara för tvååringen att det är farligt att springa ut framför bilar, men det har tvååringen inte förstått, så nu ville släktingen lära tvååringen att hen kan få allvarliga konsekvenser... Av att gå en bit framför sin barnvagn som hen alltid fått göra förut...? Om jag inte förstår den kopplingen, hur ska en tvååring kunna göra det? Eller missar jag något här?Oavsett vad så är det väl bättre att först säga till barnet att inte gå framför vagnen istället för att bara köra på hen? Släktingen och partnern är ursinniga på mig och jag vet inte riktigt om jag gjorde rätt som sade ifrån. Jag tycker nog att jag gjorde rätt, men var det rätt? Tvååringen fick inget sår som jag kunde se, och jag har inte träffat hen sen det inträffade och vet inte om det blev något blåmärke. Men hen blev ändå oprovocerat hårt knuffad av sin förälder och det kan väl inte vara okej?

Tack, det är skönt att veta att andra håller med mig! Föräldern som knuffade barnet är anmäld till soc och en utredning pågår. Det var inte jag som anmälde, utan en psykolog jag pratade med om händelsen, men anmäld är hen i alla fall.

Det är redan gjort :) Jag ringde soc kanske 2 dagar efter anmälan, och vi pratade en lång stund om vad som hände. Det kändes som att de tog det på allvar, men de tyvärr inte kunde säga något om hur utredningen skulle gå till eller vilka åtgärder som skulle tas eftersom det inte var jag som gjorde den ursprungliga anmälan. Förhoppningsvis får föräldrarna den hjälp de behöver för att barnet inte ska behöva utsättas för något sådant igen!

Vad bra, åh nu blev jag glad.