Bo en bit från barnens andra förälder

Jag tycker också att det låter som att ni har en vettig lösning, och är ni beredda att köra för att lösa logistikproblem så är det ju upp till er.

Jag och min sambo körde mina barn till och från skolan rakt igenom Göteborg varje dag i nästan två år och det funkade även om det var rätt tråkigt för oss vuxna. Barnen brydde sig inte, de fick ha med Ipad i bilen så där var det lugnt. När de ville leka med kompisarna en vardag så hängde de endera med kompisen hem och blev hämtade senare eller så tog jag med alla när jag slutade tidigt men körde sen hem kompisen om inte han hade en förälder som tex passerade på väg från jobbet. Det är väl det enda jag kan ge mamman, andra vuxna kanske inte tycker att det är toppen att hämta sina barn tre mil bort. Men löser ni det så borde det ju vara lugnt. Träningar och sånt antar jag att ni också tänkt på.

Nu föll det sig så att mitt ex och hans sambo bestämde sig för att flytta till vårt område, men annars hade vi nog rullat på med samma lösning fortfarande.

Jag hade tvekat om jag var i hans sits, och förmodligen valt att vara särbo ? eller att ni bor i (hans) lägenhet i barnveckorna och ditt hus på helgerna och barnfria veckor.

Jag bor fyra mil från mitt ex, det var jag som flyttade. Nu bor jag på samma ort där jag jobbar, vilket underlättar massor mina barnfria veckor, både med jobbet och socialt.

Barnen går i skolan mitt (nåja) emellan. Jag kör 1,5 mil till skolan, 1,5 mil tillbaka till stan. Och så samma visa på kvällen. Det funkar.

Än så länge är det inget prat om kompisar i veckorna ? de har långa dagar på fritis så de får sitt sociala behov tillfredsställt där. På helgen händer det att det ska lekas, och då har vi och de andra föräldrarna kört ett håll var. När de är stora nog att inte vara på fritis tänker jag att de är stora nog att ta bussen också.

Visst är det tråkigt att inte ge mitt barn det jag hade när jag var liten ? när de flesta i klassen bodde inom gångavstånd och vi lekte mest med varandra på fritiden, men samtidigt är det inte hela världen. Det är inte så att alla andra bor nära varandra heller. Ungefär hälften av barnen bor i staden där skolan ligger, men utspridda. Hälften bor på andra orter och på landet.

Tänker som någon här ovanför att flytta ihop efter ett halvår ihop är väldigt tidigt, speciellt när det är barn inblandat. Varför kan ni inte vänta? Du kan väl bo hos honom de veckorna som hans barn är hos mamman.

Är själv särbo med barn i båda förhållandena. Vi har varit ihop i 2,5 år och har inga planer på att flytta ihop inom den närmsta tiden. Och vi bor ändå 20 mil ifrån varandra, men ses varje helg.

Så dina djur går före hans barn?

Ett alternativ är ju att försöka hitta ett hus/gård där han bor så du kan ha med dina djur och så slipper hans barn pendla och bo kvar i sin närmiljö. Jobbar ni heltid och dessutom ska köra 3 mil i varje riktning varje dag så blir det långa dagar för barnen. Tänk på barnen i första hand och sätt era egna känslor och viljor åt sidan. Det är ju lite så när man blir ihop med någon som har barn, man kan kanske inte alltid få det precis som man vill, och så kommer det alltid vara, så länge hans barn bor hemma.

Vi bodde länge 4 mil enkel resa från bonus skola och andra förälder. fungeradei alla år. Vi har åkt och hämtat/lämnat både i skola och hos kompisar.

Bonus mamma satte aldrig sin fot i vår stad, men det var ok. Vi var de som flyttade så vi tog allt ansvar för resorna.

Det bonus saknar mest nu är den ensamtid vi hade i bilen på morgonen och kvällen. Det var mysigt att sitta i bilen och småprata och ha den tiden tillsammans.

Ja. Om inte föräldrarna orkade/ville köra. Avståndet skulle aldrig vara ett problem.

Inser pappan att barnen kommer vara mer och mer hos mamman? Barnen kommer tröttna på att inte kunna gå på träningar/matcher/kalas/etc på pappans vecka och sluta bo hos honom.

Antingen så ser pappan till att bo på cykelavstånd från barnens skola eller också får han vara beredd att skjutsa precis varenda dag (och ibland flera gånger om dagen). Svårare än så är det inte om han vill fortsätta ha barnen boende hos sig halva tiden.

Du som blivande bonusförälder har naturligtvis inga krav på dig, det är bioföräldern som bär ansvaret för barnen.

Jag tror att det smidigaste för barnet skulle bli att träffa er på helgerna, och bo hos mamman på veckorna. Eller tvärtom. När mina föräldrar skildes (jag var 12) så fanns det ingen chans för mina föräldrar att hitta boende och jobb så nära varandra att VV skulle funka. Jag och min mamma flyttade 35 km bort, och jag träffade min pappa varannan helg.

Skillnaden mellan den situationen och situationen för ett barn som bor 30 km från skolan (ute på landet) är att barnet i den sistnämnda situationen har samma vänner runt sig varje dag. Ett barn som bor VV men går på samma skola kommer att behöva två fritids-umgängen, ett runt mamman och ett runt pappan. För mig löste det sig då jag började i skolan på den nya orten och fick vänner där, samtidigt som jag behöll kontakten med mina gamla klasskamrater.

Jag har väldigt bra kontakt med båda mina föräldrar och ser ingen stor nackdel med att bara träffa sitt barn varannan helg.