Taskigt att boka resa utan honom?

Jag skulle vara helt okej med att min pojkvän reser iväg med sina vänner utan mig.
Känns rätt konstigt att bli upprörd över något sådant? Jag kan ju resa med andra vänner, om jag vill, eller göra något annat kul medan han är borta.

Man får respektera att folk är olika, och att folk har fullständigt rätt att resa med vilka de vill. Jag skulle inte ens vilja vara med om jag kände att jag förstörde för någon, utan bättre då att de får ha kul på sin resa ifred, så gör jag något annat roligt.

Likaså skulle jag inte vilja förstöra en egen resa för att någon som är med är otrevlig. Har varit i sådana situationer förut, och det är inte värt pengarna och tiden.

Finns uppenbarligen två läger som tänker på helt olika sätt.

Själv skulle jag vara helt okej med att inte bli medbjuden på min pojkväns vänners grejer.
För mig känns det så självklart att människor är fria att umgås som de vill, och att jag inte är någon slags bihang till min partner som gör att jag enligt några osynliga regler måste med på allt, för annars mobbar folk mig. Inte ens känner jag att jag måste vara med på allt som mina egna vänner gör jämnt. Jag tycker snarare att det är vanligt i vuxenvänskap att man gör lite olika grejer med olika människor, och det brukar inte vara något konstigt.

Och ska jag vara ärlig är jag rätt glad att jag har ett sådant umgänge. Skulle aldrig orka med så mycket drama som det tycks kunna bli i andra umgängen om man - ve och fasa - spenderar sin fritid med en resa.

Jag har därför svårt att förstå de som hävdar utfrysning och mobbning, för vi pratar om en fritid där man väljer sitt umgänge. För just vänner väljer man, medan exempelvis familj, kollegor, klasskompisar väljer man inte. I det senare fallet får man ofta umgås med folk man kanske inte riktigt gillar, och göra det absolut bästa av det. Men just på fritiden vill jag välja vänner noggrant, för fritiden är just den delen av mitt liv som jag bäst kan påverka och lägga upp så att det gynnar välbefinnande och energi. Utan en bra fritid hade jag rent ut sagt aldrig orkat med ett ofta tufft jobb med många krävande kollegor och företagskunder.

Samtidigt som jag inser att det för er är lika svårt att förstå mitt och andras perspektiv.

Men det som är synd är att folk verkar ta till en del rätt hånfulla ord mot de som inte delar ens eget synsätt. Att kalla folk för mobbare eller omogna eller vad annat som passar för tillfället känns inte okej.