Varför får man ingen hjälp av psykiatrin?

För att dom är överbelsatade och har inte särislkt framgångsrika behandligar.. Det är iaf min åsikt.

Jag har väntat i 3 år för att få en npf-utredning, och det är minst 2 års kö kvar. Min syster behövde en akut samtalskontakt efter hennes make gick bort, det tog 7 månader att få och då konstaterade hon och de att hon inte längre behövde den.

Tyvärr ser det ut så här på mågna håll.

Just det med att vara inlagd och inte en enda ur personalen frågar ena hur man mår, det tyckte jag kändes konstigt. Enda kontakten jag hade med dom var när det var medicin och när de sa till om att det fanns mat. Men det kanske fanns andra som var i sämre skick än jag var, eller så kanske personalen "väntar" på att man ska söka sig ut i de allmänna utrymmena istället.

Hemskt :(

Tror också på stor belastning i vården som en betydande orsak till att vården är sämre än den kunnat vara. Sedan när det gäller att vara inneliggande så är det nog även en kommunikationsmiss. Många tror nog att man ska få intensivare vård som inneliggande medan man egentligen ofta är där t.ex. som skydd för att inte i impuls begå självmord. Men jag tror inte att det alltid uttrycks så tydligt, även om det borde göras. Sedan vet jag att det är en konst att kunna fråga hur en patient mår och att det upplevs äkta och givande om man sedan vet att man inte har tid att sitta ner en halvtimme eller kvart och fortsätta prata om det skulle behövas och det kan nog därför upplevas lättare att inte fråga ibland när man vet att man måste vidare och får avbryta en ev berättelse... tyvärr! Men ovanligt att inget samtal genomfördes under tiden inneliggande, min erfarenhet är nog ändå att personalen brukar hålla iaf ett par mer formella stödsamtal i veckan per patient.

Stått i kö för KBT i 2 år och får inte ens veta hur lång kön är eller beräknad ungefärlig kötid. Medicinerna mår jag inge bra på tyvärr.

Varför? För att folk röstar fram politiker som inte prioriterar att avsätta pengar för vårdsektorn.

Fast varje gång jag exempelvis gick ut för att sträcka på benen ett varv runt korridoren, eller gå på toaletten osv så satt det alltid personal och verkade göra "ingenting" och inte då heller var det någon som sa något. Fast jag vet ju inte om de exempelvis hade rast just då eller väntade in någon annan patient som skulle ha samtal/få gå ut eller någonting. För mig kändes det helt meningslöst iallafall att bara sitta för mig själv på ett rum utan att någon sa någonting och utan någon kontakt alls, då kan jag likagärna sitta för mig själv i min lägenhet där jag åtminstone har mina djur som sällskap :P

Ni som har väntat i flera år, varför har ni inte anmält vården? Vårdgarantin säger tre månader, därefter kan man anmäla så får vården böta.

Fast de tre månaderna är väl bara tills man får sin första kontakt? Som jag då som fått en kontakt i form av en sjuksköterska, jag antar att jag kan ha denne i hur många år som helst typ, det räknas ändå som att vårdgarantin är uppfylld trots att vi inte pratar om de problem jag har (hen har själv sagt att hen är otillräcklig och behöver "mer" hjälp en hen kan ge.)

Tyvärr är det så det ser ut inom psykvården, jag har exakt samma erfarenhet tyvärr. 

Men jag måste ändå säga att jag har fått hyfsad hjälp när jag har legat inne... min senaste gång, när jag fick min diagnos låg jag inne 9 veckor och fick jättemycket stöd både av läkare och sköterskor/skötare. -men då hade jag "gått kursen"... första gången var jag jättevilsen och vågade inte ringa på knappen eller nånting. -så jag tror att det är olika på olika avdelningar och sjukhus. Detta var på NÄL i Trollhättan. Sen är jag ganska övertygad om, efter min nuvarande kontakt med öppenvården, att det har blivit mycket sämre de senaste typ 5 åren.

Jag fick en första kontakt med läkare på min vårdcentral på några dagar, uppföljning senare den veckan och en remiss till psykolog med löftet att det skulle ta ungefär 4 veckor (det har nu gått ungefär 3). Än så länge är jag väldigt nöjd med det bemötande jag har fått. 

Har du kontaktat psykiatrin direkt eller gått via vårdcentral? 

Via vc från första början och den ssk jag har som samtalskontakt nu är på psykiatrin

Jag undrar samma! Varför har ni inte anmält vården? Sitter ni hemma och bara väntar? 

Jup.

Det är jättetråkigt att ni har så dåliga erfarenheter av psykiatrin, tyvärr är mina erfarenheter inte heller bra. Jag blev sjuk för ca 10 år sedan och den "hjälpen" jag fick var inget att hurra för.

Jag tror i och för sig att en anledning är att det inte finns så mycket kunskap inom psykiatri som inom annan medicinvetenskap. Jag upplever att det psykiatrin har åstadkommit är att nödtorftigt ringa in symtom som ofta förekommer samtdigt till olika diagnoser, och sedan finns skisser på vilka delar av hjärnan som kan vara i olag. Men där någonstans stannar det.

Det finns inte så mycket kunskap om vad man egentligen ska göra för olika individer med vitt skilda problem och det blir trial-and-error och patienter som får slussas fram och tillbaka. Det är ingens fel, vi måste bara ha så oändligt mycket mer forskning innan det blir bättre.

Vi behöver först och främst politiker som vill avsätta resurser till psykisk ohälsa..

För att vården är listig och vet hur de ska undvika sådant. Skriv ut en medicin och allt är uppfyllt. Sedan allt däremellan som hjälp med biverkningar, ringa och påminna, bli bortglömd och så vidare skiter de fullständigt i. Och tål du inte medicinen så kan du ligga hemma sömnlös med diverse symptom och de kunde inte bry sig mindre.

Jag har upplevt samma sak.Inläggning var bara ångestframkallande. Blev inlåst, fick inte gå ut när jag ville, och ingen tittade till mig eller pratade med mig. La in mig frivilligt men fick sen vänta 12 h från att jag sagt att jag ville gå hem, för att en läkare måste godkänna det. aldrig igen. 

Har också behövt samtalskontakt med kort varsel när jag mått som sämst. Helt galet att det ska ta flera månader, man hinner gå under och kanske ta livet av sig innan dess. Min lösning var att söka upp en privat psykolog. Ingen väntetid alls. Betalade själv de första gångerna i väntan på en tid hos vårdcentralen, som då skrev en remiss så att jag bara behövde betala upp till högkostnadsskyddet efter det.