• Anonym (stads­mamma)
    Äldre 29 Aug 16:17
    6935 visningar
    28 svar
    28
    6935

    Måste alla verkligen ha eget rum? Är det synd om mina barn?

    Hej

    Jag bor med min stora familj mitt i centrum en mellanstor stad. Vi bor i en femma, men det är en gammal paradvåning så de flesta rummen är väldigt stora. Vi har sex barn som delar på två rum, flickorna( 11, 11, 10 och 7 år) i ett rum och pojkarna(8 och 4 år) i ett rum. Och så jag och maken i det lilla sovrummet och ett litet rum fungerar som kontor/gästrum/hobbyrum.
     Vi alla trivs med att bo så här. Barnen gillar(för det mesta) att dela rum och de älskar att bo mitt i stan. Vi har sagt att de själva får säga ifrån när de tycker att det blir för trångt och vi har till och med tagit med dem på en husvisning i ett lummigt villaområde i närheten så att de fick se hur det skulle vara att bo i ett stort hus där alla fick egna rum. Men de föredrar att bo som vi gör nu.

    Ändå är det många ANDRA som ojar sig över våra barn. Att det är synd om dem som inte har egna rum. Att de har dåligt med plats och säkert inget privatliv. Att vi vuxna är själviska och väljer att bo så här bara för att vi själva vill. Särskilt makens familj pratar mycket om det här MED våra barn, typ "du har det så jobbigt va lille vän? Du kan väl aldrig ta med kompisar hem? Du har det ju som min mamma hade det på 1900-talet" och sånt. Vi säger ju båda ifrån när de håller på så och de äldre barnen själva tycker att farmor och gänget är ganska löjliga, men ändå....

    Så är det synd om våra barn och måste man ha eget rum?

  • Svar på tråden Måste alla verkligen ha eget rum? Är det synd om mina barn?
  • Anonym (..)
    Äldre 29 Aug 16:30
    #1

    Mina barn delar också rum. Får också höra mycket tjat om att vi borde bygga ut huset, och det skulle jag gärna gjort om man haft nån miljon över... inte lätt när ena parten i förhållandet är utförsäkrad från fkassan.

    När barnen börjar bli lite äldre typ 10-12 nånting kan jag tycka att de bör ha egna rum, om det är möjligt. Jag hoppas jag kan ge mina barn det i alla fall.

  • Äldre 29 Aug 16:33
    #2

    Om barnen trivs så ser jag inte problemet.


    Jag är Narcissus, en fåfäng fakir SAVE ME KAIZER!
  • Äldre 29 Aug 16:45
    #3

    Fyra i ett rum låter väldigt trångt. Att gradvis byta till större så barnen får egna rum när de blir tonåringar hade jag satsat på.

  • Äldre 29 Aug 16:47
    #4

    Jag är en sån där som tycker att många bor vansinnigt onödigt stort, men samtidigt tycker jag att barnen måste kunna gå undan/ha enga vrår om de tycker att de behöver det.

    Barn i dina barns åldrar brukar inte behöva egna rum, men många barn i tonåren vill och behöver ha egna rum och egna vrår. Det verkar ni dock medvetna om och förberedda på, och är lyhörda inför, så jag tycker ni kan låta barnens uttalade behov styra, så länge ni är säkra på att de säger sin egentliga, riktiga mening och inte låter sig styras på något sätt.


    Litter your world with your gems of thoughts and deeds
  • Anonym (stads­mamma) Trådstartaren
    Äldre 29 Aug 16:47
    #5
    Anonym (..) skrev 2017-08-29 16:30:04 följande:

    Mina barn delar också rum. Får också höra mycket tjat om att vi borde bygga ut huset, och det skulle jag gärna gjort om man haft nån miljon över... inte lätt när ena parten i förhållandet är utförsäkrad från fkassan.

    När barnen börjar bli lite äldre typ 10-12 nånting kan jag tycka att de bör ha egna rum, om det är möjligt. Jag hoppas jag kan ge mina barn det i alla fall.


    För oss är grejen att vi har råd att köpa ett stort hus och just därför ser många(läs makens familj) det som att det är vi vuxna som är själviska och bara gör som vi vill. För allas högsta dröm är väl att bo i villa...

    Mina tre äldsta är ju stora. Tvillingarna är nästan som tonåringar, men ändå gillar de att dela. Flickorna har ett gigantiskt rum där tvillingarna har ena änden och 10-åringen och 7-åringen andra änden.
  • Anonym (stads­mamma) Trådstartaren
    Äldre 29 Aug 16:47
    #6
    fluu skrev 2017-08-29 16:33:13 följande:

    Om barnen trivs så ser jag inte problemet.


    Precis. Barnen vet själva att de får säga ifrån och vi kommer då att lyssna.
  • Anonym (stads­mamma) Trådstartaren
    Äldre 29 Aug 16:49
    #7
    Lena skrev 2017-08-29 16:45:09 följande:

    Fyra i ett rum låter väldigt trångt. Att gradvis byta till större så barnen får egna rum när de blir tonåringar hade jag satsat på.


    Det är verkligen inte trång. Rummet är större än de flesta människors vardagsrum.. Ja, det är nog lika stort som dansskolans danssal. Skulle vi flytta så blir det inget gradvis. Vi kan köpa ett stort hus med egna rum till alla om vi vill och vill barnen det så kommer vi att göra så, det vet de om.
  • Anonym (Meja)
    Äldre 29 Aug 16:51
    #8

    Nej, det är inte synd om barnen. Vadå, skulle ni bo i ett hus med 8 rum då eller? Vem har råd med det? De flesta barn i världen har nog inte eget rum och det är inget som barn mår dåligt av om det i familjen anses normalt. Att dela rum kan stärka familjesammanhållningen, känsla av att man hör ihop osv.

  • Anonym (stads­mamma) Trådstartaren
    Äldre 29 Aug 16:53
    #9
    Aniiee skrev 2017-08-29 16:47:12 följande:

    Jag är en sån där som tycker att många bor vansinnigt onödigt stort, men samtidigt tycker jag att barnen måste kunna gå undan/ha enga vrår om de tycker att de behöver det.

    Barn i dina barns åldrar brukar inte behöva egna rum, men många barn i tonåren vill och behöver ha egna rum och egna vrår. Det verkar ni dock medvetna om och förberedda på, och är lyhörda inför, så jag tycker ni kan låta barnens uttalade behov styra, så länge ni är säkra på att de säger sin egentliga, riktiga mening och inte låter sig styras på något sätt.


    Gällande privatliv så brukar vi göra så att om barnen har en kompis med hem så får de lov att stänga in sig på kontoret och då är det lag på att alla andra håller sig undan. Har de en kompis som övernattar så får de välja mellan att sova i sina rum eller att de sover i gästrummet. Har äldste pojken kompisar hemma brukar jag gå ut med lilla pojken för han vill gärna vara med annars. Så barnen kan få vara ifred även om de inte har egna rum.

    Om de påverkas av någon så skulle det väl vara makens familj då som försöker med ledande frågor...(Hur fasen får man dem att sluta förresten?!). Annars vet barnen att vi vuxna inte blir ledsna av att flytta till hus.
  • Anonym (stads­mamma) Trådstartaren
    Äldre 29 Aug 16:57
    #10
    Anonym (Meja) skrev 2017-08-29 16:51:00 följande:

    Nej, det är inte synd om barnen. Vadå, skulle ni bo i ett hus med 8 rum då eller? Vem har råd med det? De flesta barn i världen har nog inte eget rum och det är inget som barn mår dåligt av om det i familjen anses normalt. Att dela rum kan stärka familjesammanhållningen, känsla av att man hör ihop osv.


    Vi är så lyckligt lottade att vi har råd med ett stort hus. Huset vi var och tittade på var på tio rum så om barnen hade velat så hade vi fått all plats i världen där.

    Jag tänker också så att det är en väldigt fixering vid eget rum här i Sverige(något folkhems-tänk som lever kvar?). Jag har många vänner i UK och där är det inte alls samma sak. Många delar rum, även tonåringar och det är inget konstigt. De flesta unga vuxna har också rumskamrater, men här i Sverige verkar många tycka att det vore mardrömmen att bo med någon annan på det sättet. För mig känns det märkligt. Jag gillar att bo nära min familj, att alltid höra dem när de sover och veta var de är.
Svar på tråden Måste alla verkligen ha eget rum? Är det synd om mina barn?