• Fnutte

    Hatar att vara föräldraledig

    Nu är måttet rågat! Är så sjukt trött på att vara föräldraledig att jag bara vill lägga mig ner och dö. Min yngsta är drygt 8 mån och den äldre fyller snart 5. Har båda hemma dessutom eftersom den äldsta vantrivdes något hemskt på dagis.

    Tycker dagarna är bedrövliga och rena transportsträckor. Gnäll, gnäll och åter gnäll från bebisen och evigt tjat på storebror. Får mjölkstockning hela tiden men lyckas inte sluta amma. Hatar att känna mig ful och ofixad. Orkar inte se mig själv i spegeln. Orkar inte sitta med andra mammor och prata bebisgrejer på ÖF - väldigt ointressant. Vill jobba, dricka kaffe i fred. Om två månader åker hela familjen på långresa, så det finns hopp - men varje dag känns hemsk att genomlida.

    Blir så sur på min egen mamma också för att hon bara säger att det är så himla mysigt att vara hemma. När hon är här är hon så överpedagogisk med barnen och tror att det är så lugnt jämt. Hon får mig att om möjligt känna mig ännu sämre!

    Någon som känner igen sig?

  • Svar på tråden Hatar att vara föräldraledig
  • phillipha

    Men om bebisen är 8 månader, ni snart ska åka på resa - kan ni inte skola in båda barnen på en ny förskola när bebisen fyllt 1 år?

    Nu kommer väl alla protestera mot att lämna litet barn på föris men för fan, ingen av er mår bra vilket gör att barnen inte mår bra. Om ni skolar in och sen kanske båda jobbar 75% så kan ni gå omlott om det funkar med era jobb en börjar tidigt och hämtar på föris och en börjar senare och lämnar barnen. På så vis blir det inte då långa dagar för barnen men alla ni kommer troligen må bättre!


  • mso
    phillipha skrev 2017-09-01 07:33:02 följande:

    Men om bebisen är 8 månader, ni snart ska åka på resa - kan ni inte skola in båda barnen på en ny förskola när bebisen fyllt 1 år?

    Nu kommer väl alla protestera mot att lämna litet barn på föris men för fan, ingen av er mår bra vilket gör att barnen inte mår bra. Om ni skolar in och sen kanske båda jobbar 75% så kan ni gå omlott om det funkar med era jobb en börjar tidigt och hämtar på föris och en börjar senare och lämnar barnen. På så vis blir det inte då långa dagar för barnen men alla ni kommer troligen må bättre!


    Håller helt med i detta.
  • Fru Ve

    Känner igen precis allt du skriver TS så du är inte ensam! Jag har tre barn varav den yngsta är 6 månader nu. Och jag har tyvärr aldrig tyckt med någon av barnen att det varit toppen att vara hemma fl. Bästa tiden är efter några år då de blir större och man kan göra något vettigt med dem. Är fl nu med yngsta men när han är 7 månader ska mannen ta över istället och vara hemma ett år. Bebisen är helt underbar och söt men det är så fruktansvärt tråkigt och understimulerande att bara gå hemma. Jag hatar också typ föräldragrupper och sånt utan vill jobba och få vuxenkontakter på det sättet.....

    Kram

  • Fnutte
    Fru Ve skrev 2017-09-06 13:14:40 följande:

    Känner igen precis allt du skriver TS så du är inte ensam! Jag har tre barn varav den yngsta är 6 månader nu. Och jag har tyvärr aldrig tyckt med någon av barnen att det varit toppen att vara hemma fl. Bästa tiden är efter några år då de blir större och man kan göra något vettigt med dem. Är fl nu med yngsta men när han är 7 månader ska mannen ta över istället och vara hemma ett år. Bebisen är helt underbar och söt men det är så fruktansvärt tråkigt och understimulerande att bara gå hemma. Jag hatar också typ föräldragrupper och sånt utan vill jobba och få vuxenkontakter på det sättet.....

    Kram


    Fru Ve, mso och konichiwa - så skönt att läsa! Imponerad att ni skaffat en tredje, Fru Ve! Tror inte jag skulle klara mig förbi bebistiden en tredje gång :). Jag har bestämt mig för att ta mig igenom de här sista sex veckorna. Sen reser vi i tre månader hela familjen och sen börjar jag jobba - så det är inom räckhåll. Vissa dagar har jag ordentliga dippar bara, och en enda dag kan kännas oändligt lång! Har bett mamma om hjälp nu i helgen, men då berättade hon att hon på tisdag ska ut och resa och inte hemma nåt mer innan vår resa senare i höst. Lite snopet! Tack i alla fall för pepp! Känns skönt att veta att man inte är ensam :).
  • Fru Ve
    Fnutte skrev 2017-09-06 20:55:46 följande:

    Fru Ve, mso och konichiwa - så skönt att läsa! Imponerad att ni skaffat en tredje, Fru Ve! Tror inte jag skulle klara mig förbi bebistiden en tredje gång :). Jag har bestämt mig för att ta mig igenom de här sista sex veckorna. Sen reser vi i tre månader hela familjen och sen börjar jag jobba - så det är inom räckhåll. Vissa dagar har jag ordentliga dippar bara, och en enda dag kan kännas oändligt lång! Har bett mamma om hjälp nu i helgen, men då berättade hon att hon på tisdag ska ut och resa och inte hemma nåt mer innan vår resa senare i höst. Lite snopet! Tack i alla fall för pepp! Känns skönt att veta att man inte är ensam :).


    Ville så gärna ha en trea och han är så himla go. Att vara med honom gör att man ändå står ut med denna tristess som det är att gå hemma. Önskar jag vore en sån mamma som verkligen njuter av att vara hemma länge men det går bara inte. Hur gör man liksom för att få dagarna att gå? Hur fin bebisen än är så blir jag tokig på att varva mellan att sitta och mata med gröt och att promenera fram tillbaka mellan huset och stora barnens skola. Samma varje dag :/
  • mso

    Du är defenitivt inte ensam =)

    Känner iofs att jag skulle behöva en paus just nu också. Barnen är 7 & 4, båda är inne i en period då de inte ens hör en när man pratar med dem. Och när man väll lyckas få deras uppmärksamhet så att de lyssnar på vad man säger, så gör de antingen tvärtom vad man säger, eller lägger sig ner på marken och gråter.
    Igår var det så illa att jag tillslut också la mig ner (fast inte på marken) och grät :(

  • Fnutte

    Jag förstår inte hur man skapar det där harmoniska livet en del tycks ha. Gå runt och småpula medan barnen leker etc. Här är det alltid KAOS. Någon som skriker, någon som ska bytas, någon som är hungrig, någon som slåss, någon som ramlar etc etc. Måltiderna är rena krigszonen. På det så sover vår bebis katastrofalt illa, så det finns ingen tid för återhämtning. Imorse fick jag sova med öronproppar mellan sju och åtta innan mannen gick till jobbet och det betrakta numera som kvalitetssömn!

  • mso
    Fnutte skrev 2017-09-07 08:59:05 följande:

    Jag förstår inte hur man skapar det där harmoniska livet en del tycks ha. Gå runt och småpula medan barnen leker etc. Här är det alltid KAOS. Någon som skriker, någon som ska bytas, någon som är hungrig, någon som slåss, någon som ramlar etc etc. Måltiderna är rena krigszonen. På det så sover vår bebis katastrofalt illa, så det finns ingen tid för återhämtning. Imorse fick jag sova med öronproppar mellan sju och åtta innan mannen gick till jobbet och det betrakta numera som kvalitetssömn!


    Det händer faktiskt någon enstaka gång att vi har det så, alternativt att barnen är hemma hos någon kompis samtidigt. Men det är alldelles för långt mellan gångerna.
    Det löjliga är att om maken är hemma själv med barnen är det alltid så, men så fort jag kommer hem så börjar de slåss med varandra.
  • konichiwa
    mso skrev 2017-09-07 08:23:37 följande:

    Du är defenitivt inte ensam =)

    Känner iofs att jag skulle behöva en paus just nu också. Barnen är 7 & 4, båda är inne i en period då de inte ens hör en när man pratar med dem. Och när man väll lyckas få deras uppmärksamhet så att de lyssnar på vad man säger, så gör de antingen tvärtom vad man säger, eller lägger sig ner på marken och gråter.
    Igår var det så illa att jag tillslut också la mig ner (fast inte på marken) och grät :(


    Hej, mina barn är också 4 och 7 år. Jag fick ett bra råd, du kanske redan har provat, men jag skriver det ändå. 

    Vi försöker att leka en halvtimme med varje barn varje dag. Antingen tillsammans eller med dem var och en för sig (men det är inte alltid det går, men det är det bästa). Det ska vara en lek där barnet får styra, 4-åringen vill leka roll-lekar och ställa till med kalas för gosedjuren och 7-åringen vill spela schack eller bygga med lego. De får bestämma. Det viktiga är att de styr och att man har fullt fokus på leken. Sedan vi började med detta har jag märkt några tydliga skillnader: Barnen får en närmre relation till en och vill prata mer om saker och lyssnar bättre. De blir också lugnare och tävlar inte om vår uppmärksamhet (genom bråk). Vi har fått MER tid att fixa saker även om vi lägger ner mer tid på att leka med barnen. 

    Hade en period där vi båda föräldrar verkligen var hur trötta som helst på att leka, så vi försökte liksom engagera barnen i annat hela tiden. Men nu känns det faktiskt kul att leka igen, det är bara ett par år av lek kvar, sedan vill de inte leka längre :) 
  • Anonymamamma

    Oh ja det finns fler som du ;)

    Är fan rädd för att skaffa ett till barn, är helt psykiskt och fysiskt slut! Jag älskade mitt hus, nu känns det som ett fängelse.

Svar på tråden Hatar att vara föräldraledig