Håller på att bli knäpp pga barnlöshet. Stötta varandra?

Lever i en relation med en man som är konstaterad steril.

Innan jag klev in i ofrivilligt barnlös-världen hade jag aldrig en tanke på att det här kunde hända mig. Men nu är jag här.

Har googlat ihjäl mig på insemination och ivf med donerade spermier. Finns SÅ många som lyckats med dessa metoder: heterosexuella, ensamstående och homosexuella. Ändå tror jag att det inte kommer hända mig.

Varför har jag blivit såhär paranoid och orolig? Hur ser förutsättningarna ut för en tjej under 30 år utan kända fertilitetsproblem och bra äggreserv (AMH ligger på 9). Kan det misslyckas ändå? Med insemination eller ivf.Det här äter upp mig. Av några anledningar kan vi inte påbörja behandlingar ännu, så i väntans tider håller jag på att bli knäpp.

Har kontakt med psykolog. Hon säger att det inte går att göra ngt åt oron förrän man väl är igång med behandlingarna. Att med livets gång kommer det kännas lättare.

Men just nu är allt tungt.