Hallå.
Är en tjej på 26år, som har en otrolig barnlängtan.
Har varit tillsammans med min sambo i 2 1/2 år, men känt varandra i 6år.
Jag känner mig redo, men sambon vill vänta tills han är klar med skolan.
Därför har vi bestämt att börja försöka på våran 3års dag, då han hinner bli klar med skolan tills barnet kommer.
Någon mer som ska börja försöka våren/sommaren 2018, som vill ha någon att tjata med istället för på sambon ;)
Hej! Jag känner igen mig i din situation väldigt mycket :) Är 27 år, varit tillsammans med min kille i snart 1,5 år men vi har känt varandra sen vi var små. Jag är färdigpluggad (iaf för tillfället), har fast jobb osv. Han pluggar fortfarande och är klar till nästa sommar.
Det är väl främst jag som längtar efter barn, han känner att han behöver ha fokus på skolan och vill i dagsläget inte börja försöka förrän han vet mer hur situationen ser ut när han är klar. Han vill vara säker på att han har jobb innan vi börjar försöka. Fullt rimligt såklart men det tröstar ju inte mig och min barnlängtan ;)
Hur går diskussionerna hos er? Är båda lika sugna på barn? När ska ni börja försöka? :)
De flesta av våra vänner börjar skaffa barn. Och de vänner jag har skaffat här sen jag flyttade hit har också barn, så vi är mer eller mindre omringade av barn. hehe.
Vi hade en diskussion senast idag om att börja i april. Sambon får väl lite kalla fötter. Och idag tyckte han jag tjatade för mycket. hehe.
Förstår känslan du har riktigt mycket. Att inte veta.. Man önskar man visste just för att man har en sån längtan, och man vill få det man helst längtar efter.
Jo, det är ju lätt så. Känns som man saknar någonting.
Man vill verkligen veta, och det är svårt att inte få ett svar. Sambon gav mig ett datum, men jag vet väl egentligen att det kan ändras, men känns ändå skönt att ha något, även om de kanske inte blir så i slutändan ändå.
Jag har också velat ha barn en längre tid, men tror de blev extra tydligt/mycket efter att jag gick igenom en abort för ett par år sedan. Jag var verkligen inte redo då, arbetslös och singel, hade precis gjort slut med mitt ex och flyttat hem till mina föräldrar. Ångrar inte beslutet jag tog då, men samtidigt känns det ibland som om det var min "ända chans" just för att sambon har varit så osäker.
Håller helt med dig där ;) verkar också som att killarna tror de ska lyckas direkt, medan vi tjejer snarare räknar med att det ska ta ett år, så varför inte börja i tid liksom? ;)
Den gör sig påmind. och precis som du säger så kommer den säkert att blekna när man väl kommit vidare eller vad man ska säga.
Skulle vilja prata om det här hemma också, men ser att det stressar sambon när han har mycket i skolan. Många kurser samtidigt.
Just nu äter jag mini-piller. Kommer troligen sluta med dom i början på mars om jag har räknat rätt. Har inga mer på recept då, så kommer inte införskaffa nya tills dess. Vill sambon inte då för att han får kalla fötter, så har jag sagt att han får stå för skydd ;) Sa till honom också att det kan ta ett tag tills de går ur kroppen helt, men vi kom överens om att äta klart dom kartor jag har. Vilket gör att han känner sig mer redo :)
Haha ja eller hur! De har så dålig insikt i det hela, blir väl annorlunda när de själv är sugna på barn får vi hoppas ;)
Va skönt att ni kunde ha ett sånt snack och att han ger tydliga besked!! Det skulle jag också behöva...
Ja eller hur, i november får faktiskt han ta ansvar för den biten om det nu är så att han inte vill bli pappa :) Jag tycker ju i och för sig inte att det är så mysigt med kondom, men vem gör det hehe. Det gör för ont att sätta in en ny spiral, jag gör det inte för bara några månaders skull!
Roligt att du trivs på jobbet, det är underbart att få jobba med människor. Och så bra att ni kommer få massa grejer av din syster sen, där sparar man ju in massa pengar :D Får ni vagn av dem eller har ni tänkt köpa själva?
Så bra för er att ni redan har gott om utrymme för en liten, 80 kvm är ju stort! :)
Jag jobbar heltid, har väl en bra inkomst med tanke på min ålder och att det inte var så länge sedan jag studerade. Jag jobbar också med människor, dock inte på ett vårdande sätt. Jag vågar inte avslöja mer här för jag är rädd att jag då inte längre är anonym utifall att fel person läser ;) Har nyss bytt jobb, eller är tjänstledig från min ordinarie tjänst för att jobba i projektform ett tag. Skulle vara skönt att gå direkt från projektet till mammaledighet men det kommer tyvärr inte bli så med vår planering :/
Vi bor i en 2:a, ca 70 kvm. Har inga problem att få det att gå runt, men sambon upplever att det är tight nu när han pluggar. Men vi klarar oss gott och väl, jag lägger undan flera tusen varje månad för framtiden osv :)
Skulle dock önska att jag hade en lite större buffert för att kunna köpa eget boende snart.
Hoppas du haft en skön helg :)
Vad kul att fler hittat hit. Har varit lite off då det har varit väldigt mycket på jobbet.
Det har varit väldig lite barnprat här hemma den senaste tiden då sambon har mycket i skolan och jag är stressad som vanligt med jobbet, hehe. Men längtar tills nästa år. Fick förra veckan veta att en av mina bästa vänner ska ha barn, och det gjorde mig glad, vilket folks graviditeter inte riktigt har gjort den senaste tiden då jag känt mig avundsjuk för att det inte är min tur. Hehe. Men nu kan jag snart se fram emot att det är min tur. Nu försöker jag/vi bara hitta på roliga saker för att tiden ska gå fortare :)
Vart i Sverige bor ni alla? (om ni vill svara, ni behöver inte)