start våren/sommaren 2018

Haha ja eller hur! De har så dålig insikt i det hela, blir väl annorlunda när de själv är sugna på barn får vi hoppas ;)

Va skönt att ni kunde ha ett sånt snack och att han ger tydliga besked!! Det skulle jag också behöva...

Ja eller hur, i november får faktiskt han ta ansvar för den biten om det nu är så att han inte vill bli pappa :) Jag tycker ju i och för sig inte att det är så mysigt med kondom, men vem gör det hehe. Det gör för ont att sätta in en ny spiral, jag gör det inte för bara några månaders skull!

Roligt att du trivs på jobbet, det är underbart att få jobba med människor. Och så bra att ni kommer få massa grejer av din syster sen, där sparar man ju in massa pengar :D Får ni vagn av dem eller har ni tänkt köpa själva?
Så bra för er att ni redan har gott om utrymme för en liten, 80 kvm är ju stort! :)

Jag jobbar heltid, har väl en bra inkomst med tanke på min ålder och att det inte var så länge sedan jag studerade. Jag jobbar också med människor, dock inte på ett vårdande sätt. Jag vågar inte avslöja mer här för jag är rädd att jag då inte längre är anonym utifall att fel person läser ;) Har nyss bytt jobb, eller är tjänstledig från min ordinarie tjänst för att jobba i projektform ett tag. Skulle vara skönt att gå direkt från projektet till mammaledighet men det kommer tyvärr inte bli så med vår planering :/
Vi bor i en 2:a, ca 70 kvm. Har inga problem att få det att gå runt, men sambon upplever att det är tight nu när han pluggar. Men vi klarar oss gott och väl, jag lägger undan flera tusen varje månad för framtiden osv :)
Skulle dock önska att jag hade en lite större buffert för att kunna köpa eget boende snart.
Hoppas du haft en skön helg :)

Det får vi hoppas :)

Tycker heller inte om det. Men känner de sig inte redo får de stå för skydd :)

Vi kommer få deras vagn också. De köpte en sprillansny Emma Ljunga, som de har använt till ett barn. Sen står den förvarad hemma hos dom på deras vind. Så min syster gav mig en pik för ett tag sen att den bara står och väntar xD

Alltid bra att ha en buffert. Men tror samtidigt att man kan spara till det ändå om man får barn, kanske att de tar lite längre tid bara. En tvåa klarar man också av att bilda familj i utan problem. Jag och sambon sa att vi kommer bo länge i våran trea eftersom de är så svårt att få tag på lägenhet här, kanske till och med att man skaffar ett andra barn här beroende på hur nära inpå man vill skaffa syskon. :)

Helgen har varit sådär. Ligger hemma med förkylning, huvudvärk och feber just nu. Hoppas din helg varit bättre :)

Hej på er!

Jag var i typ samma sits som er för några år sen. Min sambo pluggade och jag var färdig sen en tid tillbaka och livmodern skrek efter att få bära ett barn. Min sambo tyckte att det var jobbigt varje gång jag tog upp barnfrågan och det tyckte jag var jobbigt. Till slut kände jag att jag inte kunde vänta längre. Jag ställde inget krav på att vi skulle börja försöka men jag ville ha ett datum för produktionsstart, slippa leva i ovisshet. För helt ärligt så var barn typ det enda jag hade på hjärnan! Min sambo ville ha lite betänketid och efter någon vecka eller så fick jag mitt datum-ish. Kände en sån lättnad och kunde ta in annat än barn i tankeverksamheten!

Nu är det iaf dags för syskon och jag tänker att vi börjar 2018 någon gång :)

Så bra för er, vagn är ju vad jag har förstått den stora kostnaden innan bebisen kommer!

Ja, jag ser inga större problem med att vi bor här iaf första året med ett barn. Men sen tror jag att vi skulle behöva leta större, vi har hund också så det blir många individer i för få rum känns det som :)
Skönt för er att ni redan har tillräckligt stort, som du säger så kan ni säkert bo där länge med både ett och två barn! Mysigt också att faktiskt ha ett bebisrum att kunna inreda och samla allt som har med bebisen att göra. Det kommer jag garanterat att sakna om vi inte flyttar.

Min kille nämnde igår att han ska undersöka om han kan börja jobba efter denna terminen, eftersom att vårterminen är praktik och han lika gärna skulle kunna börja jobba då med tanke på att det verkar vara lättare att få jobb än praktikplats.
Självklart började mina tankar att sväva iväg... ;) Kanske skulle detta ändra situationen och vi kan börja försöka tidigare... Man vet ju inte! :D

Hoppas förkylningen är bättre! Skönt med helg igen :)

Hej! :)

Precis så är jag! Inget annat spelar någon roll längre känns det som. Vad jag än gör för mig själv eller för andra är ändå inte tillräckligt för att inte känna att ett barn saknas. Önskar att jag kunde njuta mer av livet under tiden jag väntar men det är svårt, och det tär ju på relationen precis som du säger. Det eviga tjatet som man inte kan kontrollera, och lyckas man hålla tyst i några veckor så kommer det i dubbla doser sen när man väl spricker och behöver få allt ur sig till killen!!

Blev inte din kille sur eller kände sig trängd när du bad om ett datum? Hur var er situation innan? Höll han sitt löfte sen? :)

Mysigt att ni ska börja försöka med syskon snart :)

Hej på er!

Jag känner igen mig så mycket! Jag är fyller 25 år till våren och har väl längtat efter barn sedan jag var 19. Då förstod jag dock mer logiskt att det är smart att vänta. Nu däremot har jag bara tre månader kvar av min universitetsutbildning. Detsamma gäller för min sambo som är 26 år. Jag tänker på barn hela tiden. Lyssnar på barnpoddar, läser böcker om föräldraskap och hänger här på familjeliv. 

Jag har pratat om barn med min sambo säkert varje dag i måånader. Först var han inte alls på samma bana och pratade om barn  3-4 år framåt och jag nästan dog av att behöva vänta så länge. Dessutom vet man ju inte hur länge det tar att bli gravid. Många av mina kompisar har nu fått barn och det värker i min när jag umgåtts med dem. Nu har han dock sagt att vi kanske skulle kunna börja försöka till sommaren. Jag hoppas så att han inte ändrar sig och vill skjuta upp det ytterligare!! 

Jag slutade med mina p-piller för en månad sedan så att cykeln ska ha tid att normalisera sig och så att jag ska lära känna min kropp och ha koll på när min ÄL är osv. Har börjat med natural cycles för att ha bättre koll. 

ÅÅH jag längtar så mycket!!!

Hej! :)

Ja visst är det skönt att få känna igen sig i andra som är i liknande situationer, speciellt när man får höra att det finns fler med partner som inte är helt med på tåget än!
Hur uppfattar du din partner när du ofta nämner barnfrågan, hur tar han det?
Har du en bra SGI sen innan utbildningen eller hur tänker ni kring det? :)

Idag ringde jag mvc och bokade uttag av min kopparspiral i slutet på november. Har haft den i 6 år och man bör egentligen bara ha den i 5 men en barnmorska som tog cellprov på mig för ett år sen sa att det var ok att ha den ett år till, vilket jag alltså har haft :) När jag skulle boka tiden idag frågade hon om det var för att jag planerade att bli gravid. Blev så ställd, tänk att någon pratar med mig om graviditet??!! Jag och graviditet i samma mening?? Helt overkligt. Jag som har längtat i minst 3 år och läst på om det mesta och följt andras gravidresor!
Jag hoppas ju på att min sambo känner sig redo max ett par månader efter att jag har tagit ut den, helst i december om jag fick bestämma ;) Vi vet ju som sagt att det inte nödvändigtvis tar sig på en gång, eller hur?! ;D

Ja det är det verkligen! Jag tror att han ganska ofta zonar ut, men han blir inte irriterad att jag tar upp det så ofta. Iallafall visar han det inte. Jag visade honom några inlägg från tjejer som varit i den sitsen att de väntat på sina partners och som när de väl börjat försöka så har det tagit jättelänge. Tror att han förstod mig lite mer då. Inte bara jag som har bebisfeber! Han säger väl att så länge jobb har löst sig så kanske vi kan försöka till sommaren. HOPPAS!! Nja, inte bra SGI. Men inte nollad heller. Men börjar man till sommaren hinner man ju jobba upp den innan bebis kommer :) 

Ååh känns så häftigt att ta ett första steg mot barn genom att iallafall göra det MÖJLIGT att bli gravid. Har du funderat på att börja tempa för att underlätta att hitta ÄL när ni väl ska börja försöka? :) Ja, det kan ju faktiskt ta ett tag så man vill ju gärna börja försöka så fort det går!

De senaste veckorna har vi faktiskt drömt oss bort med namn och han råkade sitta och googla barnvagnar. Känns lovande?! Han brukar även ibland lite skojande klappa mig på magen och säga "lilla *****" (ett tjejnamn vi har fastnat för). Det ger mig kanske för mycket hopp. Nu börjar jag ju faktiskt tro att det inte är så långt bort! Tänk om det dröjer flera år.... 

Hej på er!
Är gärna med i denna "grupp". Jag är en 24 årig tjej som länge längtat efter barn och att bilda familj. Jag och sambon har varit ihop sedan tonåren och flyttade nyligen till hus. Sambon har varit noga med att han vill att vi ska ha ett tillräckligt stort boende, fasta jobb och stabil ekonomi innan det är dags för barn. Nu har vi allt det och det verkar som att det äntligen är dags att börja försöka bli gravid under nästa sommar (med en förhoppning om ett barn våren 2019). Har dock lite liknande bekymmer som er, en sambo som inte riktigt vill säga det klart och tydligt. Jag vill inte pressa på för mycket heller, men känns som att han är med på planeringen om att börja till sommaren. Rädd att han "ändrar" sig dock. Längtar sååå mycket!

Hade varit kul att kunna följas åt i denna gruppen, räkna ner tiden och prata om förberedelser och annat :)

Hej och välkommen! :)
Då är vi lika gamla. Åh vad roligt! Skönt att ha allt på plats, längtar dit! Jag har också halvt fått grönt ljus på att börja försöka till sommaren. Känns nästan overkligt! 

Tycker också att det vore jättekul att följas åt! De flesta andra trådarna som finns nu är ju mer till för de som redan försöker bli gravida eller de som redan blivit det. Vore skönt att skriva av sig lite. Har inte riktigt någon annan än min sambo att prata av mig med. 

Har du börjat förbereda dig på något sätt? :) Går du på p-piller eller något annat som man behöver sluta med ett tag innan man ska börja försöka?