Vändningsförsök v 37? VAD hände sedan?
Jag ska vända min bebis nästa vecka.
Vill höra hur det har lyckats för andra och vad hände efter det? Kom förlossningen igång tidigare?
Hoppas nån kan svara.
Jag ska vända min bebis nästa vecka.
Vill höra hur det har lyckats för andra och vad hände efter det? Kom förlossningen igång tidigare?
Hoppas nån kan svara.
Med mitt första barn gjordes vändning. Men han vände tillbaka sig fel igen inom en vecka, men sen vände han sig rätt igen och stannade där. Föddes på bf+6.
Vårt vändningsförsök lyckades inte, det blev planerat snitt och allt gick jättebra. Fick under operationen veta att min livmoder var formad på ett sätt som gjorde att barnet inte kunde vända sig och att det troligen kommer bli snitt på nästa oxå.
Vändningsförsöket är läskigt, tänker inte ljuga. Den medicin man får är riktigt obehaglig, men själva vändningsförsöket tyckte jag inte var obehagligt, utan själva medicinen. Var beredd på det och håll någon i handen. Lycka till!
På vilket sätt är den obehaglig? Har tagit bricanyl som astmamedicin och fått lite skakningar. Men jag antar att det är värre än så? Håller det i sig länge?
Jag fick nog ett kraftigt blodtrycksfall av bricanylen, för jag blev jätteyr och kräktes. Personalen märkte typ inget/brydde sig inte... kräktes även på vägen hem och mådde jättedåligt.
På vilket sätt är den obehaglig? Har tagit bricanyl som astmamedicin och fått lite skakningar. Men jag antar att det är värre än så? Håller det i sig länge?
Jag gjorde vändningsförsök i ca din vecka som misslyckades och det blev planerat snitt. Jag tyckte tvärtemot vad de tidigare skrivit att medicinen inte var läskig alls (bricanyl), däremot var det lite obehagligt med själva vändningen. De försökte kraftfullt tre gånger innan de gav upp. Jag tror att lyckas det så känns det knappt, men misslyckas det (och de försöker flera ggr) kan det göra mer ont pga att organ och muskler/nerver kommer i kläm (alltså våra, inte bebisens). Hade som träningsvärk i några dagar efteråt också. Dock tyckte jag de hade kontroll hela tiden ur ett säkerhetsperspektiv och det var skönt. Snittet gick jättebra! Ett år senare födde jag barn igen, denna gång låg barnet rättvänt men det ville ändå inte sjunka ner så det slutade i urakut snitt. Misstänker att min livmoder/bäcken på nåt sätt är för litet eller felformat för att ett barn ska kunna komma ut naturlig väg. Tur vi inte ska ha fler! :)
Konstigt att man reagerar så olika. Jag kräktes tex av lustgasen förra gången.
Blev det ett snitt 1 vecka senare, eller hur nära inpå? Typiskt att min barnvakt för barn nr 1 är borta just nästa vecka:) Har ju backup i och för sig.
Med min tur hittills så kommer det säkert inte lyckas, men man kan alltid hoppas. Vill verkligen inte snittas igen.
Konstigt att man reagerar så olika. Jag kräktes tex av lustgasen förra gången.
Blev det ett snitt 1 vecka senare, eller hur nära inpå? Typiskt att min barnvakt för barn nr 1 är borta just nästa vecka:) Har ju backup i och för sig.
Med min tur hittills så kommer det säkert inte lyckas, men man kan alltid hoppas. Vill verkligen inte snittas igen.
Ja, av hela första förlossningen. Fick preklamsi, hög feber, det var mkt som gick fel. Själva snittet läkte bra men återhämtningen var ju hemsk!
Och nu med ett barn till så önskar jag bara en vanlig. Men då får jag förvänta med snitt 1 vecka senare då antar jag. Hur länge fick du vara kvar på sjukhuset?
Jag var kvar två nätter på BB efter båda snitten. Efter första (planerade) läkte jag jättebra, tog min första löprunda efter 6 veckor. Efter andra (urakuta) var läkningen betydligt längre, fick infektion i operationssåret och löprunda var inte aktuellt på några månader. Men nu ett år senare känner jag ju inte av det alls och har inte gjort på åtminstone ett halvår. Och man slipper ju åtminstone framfall, ändtarmsrupturer och annat som en del som föder vaginalt drabbas av. Känns som det är lite tur och otur hur mycket problem man får, med båda sätten att föda.
Gjorde vändningsförsök med mitt första barn i v 36+4, som inte gick vägen. Ville inte snittas, fick dock inte föda vaginalt i säte på mitt dåvarande hemsjukhus utan remitterades till ett annat, erfaret sjukhus 12 mil bort. Bäckenmätning gjordes på hemsjukhuset i v 37+1, TUL gjordes på "nya" sjukhuset i v 37+2. Allt såg fint ut och bebis uppskattades väga 3300g.
Kl 17.50 i v 37+3 gick plötsligt vattnet och exakt fyra timmar senare var vår son född med rumpan först. Snabb, harmonisk och alldeles perfekt upplevelse. 3836g vägde han så det var i grevens tid viktmässigt för en vaginal sätesförlossning (max 4 kg är gränsen) även fast han var 2,5 vecka tidig.
Det var en mycket trevligare förlossning än med andra barnet som låg rättvänt.