ni som gjort sen abort
Jag har själv inte gjort någon abort. Men förra året var jag med min styvdotter när hon gjorde abort, ungefär lika långt in i graviditeten som du är.
Efter att hon tog tabletten dagen innan, så hände inget särskilt mycket här hemma. Hon kräktes kanske lite mer än vanligt på morgonen bara.
Det var först på sjukhuset efter andra tabletten som det drog igång, fast det dröjde några timmar. Sedan kom det blödningar.
Hon fick värktabletter och sedan blev det morfin. Hon blev väldigt dåsig och sov sig igenom första tiden med värkar, vilket var bra tycker jag. Vid slutet så hade hon väldigt mycket smärtor, men de var generösa med smärtlindring.
Varje gång hon gick på toa så fick hon kissa i ett plåtpotta, och efter kalla på personal så de fick kontrollera om det kommit något mer än blod och vanliga klumpar. När hon haft kraftiga och täta värkar ett tag så behövde hon gå på toa, för att göra nr 2, kändes det som.
Där inne kom sista krystvärken och fostret kom ut, vilket hon inte var beredd på just då. Och hon var dessutom inte beredd på att den skulle vara så välutvecklad. Det blev lite kaos och hysteri då, och jag fick försöka hålla henne stående och hålla om henne länge där inne på toan.
Allt var över på ca 10 timmar, men hon fick stanna kvar några timmar till för observation.
Hon både ångrar och inte ångrar att hon såg fostret. Hon ångrar att hon kollade, då det låg en "pyttebäbis" där som hon såg små fingrar på, det blev överväldigande för henne. Men samtidigt ångar hon det inte för att hon faktiskt sett sitt barn, som hon burit på och tyckt om, fast det blev abort.
Mitt råd är att om du vill ha smärtlindring, så tveka inte på att be om det. Förhoppningsvis kanske du kan sova bort en del av värkarbetet.
Var beredd på att det kan ta tid
Prata med personalen om du är ledsen, de vet hur de ska stötta.
Ha gärna med dig någon
Där vi var så var personalen helt underbara.
Jag hoppas att någon som gått igenom samma kan ge dig svar. Jag var ju som sagt bara stöd
<3