jrockyracoon skrev 2017-09-14 20:43:33 följande:
Så du vägrade att sova med din sambos barn? Det skulle vara intressant att få veta varför. Det lät ju annars som ett mycket bra tillfälle för dig att kunna skapa en djupare band med dem två - och låta de båda tanka energi ur er samvaro!
När du skriver vägrar, så låter du faktiskt som ett litet barn själv. Det känns lite barnsligt att vägra, men du gjorde det kanske på goda grunder. T.ex. som TS att du riskerade att skada något av barnen el. liknande.
Sen undrar jag hur du kan kräva av din sambo att han ska ställa upp på något som du själv "vägrade". Det var inte dina biologiska barn du "vägrade" sova med, men det var ändå två barn som säkert var i stort behov av dig som vuxen och din man. Jag ser inte en stor skillnad mellan deras behov då och ditt barns nu förutom att en baby förstås kräver ännu mer trygghet än en 2-åring och 5-åring.
I vilket fall så tror jag att du och din man behöver föra en öppen diskussion om lösningar med barnet/barnens behov i centrum .
Varför jag vägrade? För att vår säng var 160cm bred, det ger 40 cm per person om man ligger stilla. Vilket ett barn inte gör.
Min sömn blev störd varannan vecka, hellre sov jag på soffan då. Främst för att inte vara så trött att jag inte orkade ta hand om barnen på dagarna, och för att mitt jobb krävde koncentration.
Skillnaden mellan barnen är att jag inte ammade hans barn.
De har en mamma och en pappa, och innan jag kom in i bilden sov de inte med mig. Så varför skulle de plötsligt få ett enormt behov av att ännu en vuxen ska tränga sig in mellan dem i sängen? Då ser ser jag nog soffan som ett bättre alternativ. Jag tvingade ju inte bort barnen utan lät dem stanna i min säng.
Först ett par månader senare fick pappan sova i deras rum istället, precis som jag kommer att få göra med mitt barn när hen blir tillräckligt gammal.
