Min mans dotter vill sova i våran säng.

När jag flyttade ihop med min sambo var hans tjejer 2 och 5 år. Båda sov i eget rum, men efter ett halvår var vi plötsligt 4 i vår säng. Jag vägrade sova med tjejerna. Jag kände mig inte alls bekväm med det och sov inte alls de veckor barnen var hos oss.

Efter ett par månader fick jag nog och bad pappan sova i barnens rum tills de sov hela nätter igen.

Nu har vi fått ett gemensamt och då jag ammar nattetid är det enklare att ha babyn i sängen. Nu tycker sambon plötsligt att det är för trångt med 2 vuxna och en baby. Förut tyckte han att det var mysigt att vi alla 4 delade.

Jo, det känns lite tråkigt iom att han var irriterad på mig då jag inte ville sova med HANS tjejer (då 3 & nästan 6!! år) och att han nu inte vill sova med VÅRAT barn.

Sov jag på soffan nån natt blev han sur, nu är det han som sover där.

Men.. de nätter han har sovit med oss sover jag sämre , jag vill ha rum att svänga mig och det känns trångt om vi är tre så egentligen är jag glad att han sover på soffan. Det är nog bara en principsak för mig. Att han ville att vi alla sov tillsammans med hans barn - att han då tyckte att det var mysigt, men inte nu längre.

Med tanke på att detta också är hans biologiska barn så verkar det konstigt. Jag hade gått på honom direkt om det.

Eftersom jag har väldigt svårt att sova med andra tätt inpå mig, så hade jag inte fixat det med andra barn än mitt eget (nej, jag vill inte sova tätt med sambon heller, vi sover faktiskt i olika rum i vardagen). Men det är en väldigt stor skillnad att sova med en som man har varit med om från dag ett, än två rätt främmande personer (det tar rätt lång tid innan man börjar bli bekväm).
Sonen är nog den enda jag kunnat samsova med och det gjorde han väldigt länge
Nu var sambons barn så stora att de inte sov hos sina föräldrar när jag träffade min sambo, så för oss var det ett icke-problem.

Och så en sak till
Mina syskon var nattspringande barn, de kom ofta över till mina föräldrars säng, jag gjorde det aldrig. Så alla barn har inte behovet av att sova tillsammans med en vuxen. Jag har bekanta som varit besvikna över att deras barn inte velat samsova, men självklart respekterat detta.

Men jag håller med dig fullständigt, man kan inte ställa högre krav på barnet än en vuxen, så om en vuxen inte kan sova själv, då måste de acceptera att även barnet vill det.

I ts fall, så respekterade hon att barnet vill sova med pappan och kunde mycket väl sova själv, men pappan accepterade det inte.