Min mans dotter vill sova i våran säng.

jrockyracoon skrev 2017-09-14 20:43:33 följande:

Så du vägrade att sova med din sambos barn? Det skulle vara intressant att få veta varför. Det lät ju annars som ett mycket bra tillfälle för dig att kunna skapa en djupare band med dem två - och låta de båda tanka energi ur er samvaro!

När du skriver vägrar, så låter du faktiskt som ett litet barn själv. Det känns lite barnsligt att vägra, men du gjorde det kanske på goda grunder. T.ex. som TS att du riskerade att skada något av barnen el. liknande.

Sen undrar jag hur du kan kräva av din sambo att han ska ställa upp på något som du själv "vägrade". Det var inte dina biologiska barn du "vägrade" sova med, men det var ändå två barn som säkert var i stort behov av dig som vuxen och din man. Jag ser inte en stor skillnad mellan deras behov då och ditt barns nu förutom att en baby förstås kräver ännu mer trygghet än en 2-åring och 5-åring.

I vilket fall så tror jag att du och din man behöver föra en öppen diskussion om lösningar med barnet/barnens behov i centrum .

Men lägg ner. Varför skulle man vilja sova med nån annans barn om man blir väckt och inte kan sova?! Det där hör till att vara förälder och hon var inte förälder då. Hur de sen löser problemet med barn som vill till förälder på natten och dess sambo som har rätt till sin nattsömn är en annan fråga. Barnen kommer inte upp i deras säng för att tanka trygghet och närhet av henne, de behöver sin förälder, hon har inte med den saken att göra. Hade hon ändå tyckt det var gulligt och fint så hade allt varit bra men i den stund ens sömn störs så sliter det på relationen till barnen. Det går inte att jämför med egna barn. Pappan beter sig däremot konstigt så han har kanske ett horn i sidan sen de två första inte fick sova i sängen. Det behöver dom komma tillrätta med för han kan inte straffa henne för att hon inte ville sova med hans barn, och än mindre genom att förvägra bebisen att sova med sin mamma. Om det nu handlar om det från hans sida, det behöver de reda ut.

Anonym (Mona)

Äldre 15 Sep 15:42

#117

[quote=78018110][quotekyracoon skrev 2017-09-15 12:47:04 följande:[/quote-nick]Lägg ner själv! (Vad är det för löjlig härskarteknik att försöka sätta sig över andras inlägg i debatten??)

Ja, man kan välja två olika strategier.

1. Man utgår i sina beslut från barnens bästa. De som är hjälplösa och beroende av de vuxna (oavsett om de är föräldrar eller inte).

2. Man håller på den biologiska ordningen, eller egentligen man fokuserar på sig själv och ens eget mående, för det är ju inte ens egna barn iaf.

Möjligen kan man hitta ett mellanting av ovanstående med.

När det gäller barnens bästa är det självklart att pappan i denna situation ska ge trygghet till sina barn. Barnets trygghetsbehov ska alltid gå före partnerns. Om relationen är sådan att plastmamman också kan bidra med trygghet så tycker jag att hon ska göra det. En utgångspunkt för styvmamman tycker jag kunde vara att hon inte ska ta över den riktiga mammans roll, men däremot gärna bidra och närma sig barnet på barnets villkor. En styvmamma är förstås en viktig vuxen i barnets liv, och det är inte omöjligt att hon kan bli lika viktig eller viktigare än den biologiska mamman. Barn mår bra av att ha goda och nära relationer till alla vuxna i dess närhet.

Alternativet är då att styvmamman sätter klara skillnader i sin omsorg mot styvdottern och sina egna barn. Menar du att det är okej att hon behandlar en 2-åring i familjen med mindre omsorg och ett annat barn med mer, bara för att de har olika biologiska föräldrar?

Det där hör till att vara förälder och hon var inte förälder då.

Så du tycker inte att en styvmamma ska försöka skapa goda relationer med sin styvdotter, eftersom styvmamman inte är förälder? Så om man inte är förälder kan man svära sig fri från allt ansvar för andra barn än sitt eget? Är du den typen av person som om du ser ett gråtande barn på gatan, skyndar förbi utan att hjälpa?

Juridiskt har hon ingen skyldighet att visa omsorg - men moraliskt tycker jag att alla vuxna har ett ansvar för att t.ex. hjälpa och stötta barn i deras närhet.

Hade hon ändå tyckt det var gulligt och fint så hade allt varit bra men i den stund ens sömn störs så sliter det på relationen till barnen

Aha, så du påstår att om hon överlämnar allt ansvar till den biologiska föräldern så kommer hon komma mycket närmare sin styvdotter. En bekväm teori, att följa sin egen bekvämlighet i alla situationer, leder till bäst resultat. Visserligen kan det finnas situationer där styvmamman behöver retirera och kanske sova i ett annat rum. Men med små barn som bara förstår ett språk: "fysisk närhet" ser jag det som jag skrev: En god chans att förbättra relationen till sitt styvbarn.[/quote]

Du är så fel ute med att försöka ge icke-föräldrar dåligt samvete för att de inte vill samsova med partnerns barn. Lägg ner den attityden!

I övrigt håller jag med om att små barn kan få samsova med sina föräldrar. Du må veta vad små barn behöver men du verkar inte ha god kunskap om ickeföräldrars relation med partners barn. God relation skapas inte av påtvingad närhet och än mindre av störd sömn. Självklart ska ingen påstå att bara för att du inte ville sova med partnerns barn så får du inte sova med dina egna barn.

Du påstår därpå att för att man inte vill samsova med partnerns barn är man en person som ignorerar ett gråtande barn på gatan? Här målar du upp en karaktär som ska framstå som vadå? Hjärtlös? En person som värnar sin egen sömn = hjärtlös? Är det vad du vill säga?

Det kanske passar dina teorier att en person som värnar sin sömn är hjärtlös och oansvarig.

Din text har många påståenden om vad jag påstår. "Aha, så du påstår att om hon överlämnar allt ansvar till den biologiska föräldern så kommer hon att komma närmare sin styvdotter". Hur gick du från störd sömn till allt det där? Hur mycket skuld kan man överhuvudtaget klämma in i en enda mening?

Anonym (Mona)

Äldre 17 Sep 10:00

#127

jrockyracoon skrev 2017-09-17 09:11:16 följande:

Bs att tagga ner på andras resonemang, utan att så mycket som att ange ett enda skäl eller argument.

Att sätta barnens bästa först är inte bs, utan ett viktigt fundament som utgår ifrån barnens rätt till trygghet och omsorg.

Bs med ditt inlägg är inte att du sätter olika människors behov i motsatsförhållande. Som att barnets behov inte kan tillfredsställas såvida inte kvinnans (icke-förälderns) behov störs. Som att man inte kan se till bådas behov för då har man inte satt barnets behov först. Och nån måste ju vara först, båda kan inte ha det bra?

Vidare har du utnämnt dig själv till riddaren för barnets rätt och utmålar andra som att de struntar i barn och låter dem kallhjärtat gråta i rännstenen. För du är ju god. Det har vi ju ditt ord på att du är.

Det är bs.

Anonym (Mona)

Äldre 17 Sep 10:04

#128

"Inte" ska strykas.

Bs med ditt inlägg är att du sätter olika människors behov i motsatsförhållande.

Anonym (Mona)

Äldre 18 Sep 10:59

#142

jrockyracoon skrev 2017-09-17 10:37:22 följande:

Tack för att du kom med ett argument till din åsikt. Nästa steg blir kanske att du bemöter andras åsikter på ett hövligare sätt. Att kommentera andras övertygelser och åsikter som bs är starkt förnedrande anser jag. Hade jag sagt något rasistiskt eller dylikt hade det varit ett riktigt epitet, men inte i detta fallet.

Att man utgår från barnens bästa är inte synonymt med att man sätter människors behov i motsatsförhållande. Ibland går det s.a.s. att äta kakan och ha den kvar.

I mitt inlägg säger jag t.ex.

"Visserligen kan det finnas situationer där styvmamman behöver retirera och kanske sova i ett annat rum. Men med små barn som bara förstår ett språk: "fysisk närhet" ser jag det som jag skrev: En god chans att förbättra relationen till sitt styvbarn."

Jag vet inte hur du tycker, men jag och många med mig tycker att det är väldigt jobbigt att ha barn ibland, även om det andra gånger är härligt och underbart. Har du ställt dig frågan varför det är jobbigt? En del av svaret är att du behöver skjuta undan dina egna behov för barnets bästa. Ibland är både du och barnet hungrigt t.ex. Men då kan du inte äta själv först, utan du måste se till att ditt barns behov blir uppfyllt först och främst och ditt eget behov kommer i andra hand..

När det gäller läggning och sömn av en 2-åring, är det samma sak. Du behöver prioritera 2-åringens trygghet. I TS fall kanske de kan hitta olika lösningar, men hur de än gör behöver de hela tiden utgå från barnens bästa. Och i vissa situationer innebär det att de måste göra avkall på sina egna behov. Det är inte bs, utan en viktig grundregel när det gäller att vara förälder, styvmamma och familjemedlem.

Vidare har du utnämnt dig själv till riddaren för barnets rätt och utmålar andra som att de struntar i barn och låter dem kallhjärtat gråta i rännstenen. För du är ju god. Det har vi ju ditt ord på att du är. Det är bs.

Är det en saklig debatt vi har här? Eller ska du börja blanda in mig, och vem jag är i det hela? Vem jag är, om jag är en riddare för barnens rätt eller en kallhamrad egoist, är helt oväsentligt för mina debattinlägg. Har jag haft ett argument som är giltigt så har jag det, oavsett vem jag är, eller tror mig vara. Har jag inte haft något bra argument så kan man angripa argumentet sakligt utan att använda sig av härskarteknik och angripa personen och dess ev. egenskaper.

Det verkar som om du drar till med lite personangrepp här eftersom du har haft svårt att hitta något annat att hacka på. Jag anar att du gärna önskade att det vore så enkelt med barn, att det alltid finns en medelväg som innebär att både vuxna och barn får sina behov tillfredsställda. Det finns det inte alltid. Många vuxna väljer då att tänka som du tycks göra, att de har egna rättigheter, och de väljer då lösningar som innebär att man tummar lite på barnens trygghet. Deras prioriteringar är bs!

Du själv har inte en hövlig ton. Du vill skuldbelägga andra och du ville jämföra mig med nån som låter barn stå och gråta på gatan.

Du har bra åsikter om barns väl men du har inte tänkt efter ordentligt kring föräldrarnas partners.

Min mans dotter vill sova i våran säng.

INNEHÅLL