Min son är en mobbare

Om jag förstod rätt har din son länge varit enda barnet och har nu ett litet syskon som tävlar om uppmärksamheten. Om du inte ren gör det, kanske du kan göra en extra satsning på att tillbringa tid på tumanhand med äldre sonen. Det kan kanske hända att han känner sig ledsen, åsidosatt och svartsjuk och att mobbningen är ett symptom på det?

Nu har du också testat på att vara sträng och visa att du inte tolererar hans beteende. Tror du att du kan "komma åt honom" genom att visa att du förstår? Berätta att du vet att man kan bli irriterad på folk, och att du förstår att det kan kännas bra att vara den stora och starka som sätter någon på plats. Men att man måste ibland kämpa för att inte göra så. Att då är man stark och bra. Beundrar han nån superhjälte? Kanske tillsammans fundera på vad Spindelmannen eller Batman skulle göra.

Jag tycker också att det skulle vara bra att fortsätta att diskutera med skolan och be om hjälp av dem, och att hålla dialogen öppen med det mobbade barnets mamma, så att hon förstår att du försöker göra allt du kan. Lycka till!!

Jag hade tagit med barnet till bup.

Ta kontakt med det andra barnets föräldrar och visa från djupet av din själ att du inte accepterar din sons beteende och att du vill lösa situationen på bästa sätt genom att samarbeta.

Sen bestämmer du tid när ni kam komna dit. Gör på fullaste allvar klart för din son att han måste stå till svars för beteendet och möta pojken och hans föräldrar hemma och be om ursäkt.

När din son förstår att pojken har en mamma och en pappa som älskar honom och är jätteledsna så kommer möjligtvis empatin fram och det stoppas.

I annat fall (om empatin är outvecklad eller saknas) så ska det bli så jobbiga konsekvenser av hans beteende att det helt enkelt inte är värt att mobbas.

Sen är detta ditt ansvar! Det är DIN son som trakasserar ett annat barn, oavsett orsak. Det betyder att du måste engagera dig och är det så att du måste vara i skolan frön 8-15 för att visa honom allvaret så gör du det!

Barn och föräldrar bör träffas och snacka. Där får han reda på att han trots sitt vidriga beteende får en sista chans att inte jävlas med offret, och att om han gör något mer kommer flyttas till en annan skola.

Håller med om att skolan inte ska lösa detta själva. De kan absolut stötta föräldrarna men barnen är föräldrarnas ansvar.

Jag tror att det ofta är ett missförstånd. De som var populära och ledde mobbningen när jag var barn kom från vanliga familjer som inte alls var några problemfamiljer på något sätt. Dessa mobbare var duktiga i skolan, populära bland både vuxna och barn och lever nu som vuxna helt vanliga Svenssonliv med jobb och familjer. Jag tror att de både var och är hyfsat harmoniska och trygga. Lika harminska och trygga som de flesta andra i alla fall.

För 3 ggr?! Det ända bup gör att att ge diagnoser och trycka i barn medicin. Jag vet var där själv, hade en pappa som var elak men de trodde inte på oss

Du har fått höra att detta hänt tre gånger och gjort exakt samma sak alla tre gångerna. Det funkar inte.

Jag känner inte dig så jag kan bara dela mina tankar generellt.

Barn som mobbar gör det antingen för att de blir illa behandlade hemma (kan även vara en familjemedlem som blir illa behandlad, men barnet känner sig nertryckt hemma av någon anledning), eller för att imponera på kompisar/få vara med.

Om mitt barn hade mobbat någon skulle jag möjligen låta första gången passera med ett samtal, men händer det igen skulle jag kräva en exakt beskrivning av händelseförloppet. Fråga skolpersonal vilka som var närvarande vid tillfället, ställa samma fråga till barnet och jämföra svar. Fråga barnet vad de andra som var med sa och gjorde. Fråga vad h*n har för relation till övriga inblandade. Gå till botten med VARFÖR det hände. "Vet inte" duger inte. Ditt barn har gjort det tre gånger och vet EXAKT varför det har hänt.
Pratar han inte med dig så kallar du in andra vuxna som får försöka prata med honom. Beteendet är inte acceptabelt, alltså släpper du det inte förrän han har berättat exakt vad han tänkte när det hände.

I den bästa av världar, men BUP har fullt upp med barn som har svåra problem och vad jag förstått så är det väldigt långa köer.
Nej, detta är ett problem som ska hanteras av skolan (vilket de uppenbarligen misslyckats med).
Att lösa problem med våld är inte ett bra sätt, men alternativet, självskador och vilket tyvärr förekommer, självmord är betydligt värre.

Låter som ett jättebra förslag. Bjud hem pojken med en förälder. Låt din son be pojken om ursäkt. Om din son ändå skulle fortsätta med mobbningen får du vara hård och förklara att det kan innebära att han själv måste byta skola.