Är jag homofob om jag inte vill att min mamma ska vara lesbisk???

Väldigt barnslig och ego reaktion.... dags att växa upp!

Jepp. 

Brukar heta så. Jag har ingenting emot X men .... 

Om jag får gissa är nu nog bara lite chockad. Det är nytt och känns lite konstigt. Då kanske du vill att det "ska vara som det var förut", dvs inte lesbisk. Du kommer nog vänja dig. 

Fokusera lite mer på din mammas lycka. Det spelar väl ingen roll vem hon är ihop med? Eller om personen ser ut att vara äldre.

Kärlek är en gåva, var glad att din mamma får uppleva det igen. Med vem, spelar ingen roll..

Du, först hur gammal är du? 
Jag kan förstå att det känns konstigt när något så oväntat händer.
Jag skulle inte kalla dig homofob för dina tankar, bara en osäker och otrygg unge som känner att hennes värld ställts på ända. 
Men du, försök att ha ett öppet sinne, låt bli att värdera alls och se vad som händer, för jag tror att när du väl får lära känna den andra kvinnan och när du får landa i det här nya och det blir vardag så kommer du upptäcka att det var inte så konstigt, egentligen var det precis sådär dötrist tråkigt som alla vuxna människors relationer verkar när man är ung. 
Hälsningar från en mamma som gjort precis som din mamma, gått från en heterorelation till en homorelation och som är lyckligare än jag nånsin varit med någon annan partner.
Kärlek är kärlek oavsett om den är homo eller hetero, 
Är det inte bra om din mamma får uppleva kärlek på ett sätt som hon mår bra av? 

Jag är själv lesbisk. Jag undrar alltid varför människor bryr sig om mitt sexliv när de har något negativt att säga. Kan känna lite samma här också, tycker du inte själv att det är äckligt att du bryr dig om vem din mamma lever och har ett sexliv med? Skulle du gilla om hon la sig i ditt?

Ja det är du.

Är väl en jäkla skillnad på om ens mamma blir flata på att lägga sig i en ungdoms utveckling?
En förälder som skaffat barn på normal väl och sedan blir lesbisk/bög... är väl iaf något att undra över?

Jag anser det vara elakt mot barnen.
Sin homoläggning kan man vänta med tills barnen ändå är vuxna!

Jävla skitsnack i tråden.

Klart att man skulle bli chockad och få panik, om det visade sig att ens morsa var lesbisk. Plötsligt skulle ju all barndom, och ens föräldrars familjeliv kännas som en lögn. Det har ingenting med homofobi att göra.

Jag är övertygad om att alla som växt upp i ett homoförhållande, skulle känna samma sak om den ena senare visade sig vara hetero.

Vad konstiga ni är. Sen när förlorar man rätten till sitt privat och sexliv bara för att man är mamma? Ts. Berätta för din mamma att hon är modig istället för att sura för idioter kommer hon tyvärr att stöta på dagligen i alla sammanhang.

Till Fia - Vad är normal väg att skaffa barn på och hur vet du att ts föräldrar har gjort på det sättet?

Elakt mot barnen..... Elakt mot sig själv om man är gay och går runt i en lögn för någon annans skull. Ens läggning är vem man ÄR och inget man väljer. Skulle ni som är hetero kunna gå runt och låtsas vara gay för era barns skull?

Hahah.. Dessa "stå upp för homosexualitet oavsett vad-människor". Nu handlar det ju om TS, Som är chockad av att hennes mamma plötsligt är ihop med en kvinna, som också blivit lesbisk efter en tid av homofobi(?) från hennes mor. Ni kan väl visa lite empati och förstå att det är en omställning när nånting i livet vänder så tvärt? Men ni sätter ju "kampen" för homosexuella före allt annat.

Tror inte att ni själva hade accepterat en sådan situation som TS har, och fortsätta leva helt normalt va?

Mvh

Jag kan ärligt säga att jag hade accepterat en sådan här situation helt utan problem.

Om det innebar att mina föräldrar skiljde sig och jag skulle behöva bo varannan vecka så är det såklart en omställning som kan vara tuff beroende på hur det fungerar, ålder osv.

Men vilket kön som mina respektive föräldrar väljer att träffa efter en separation är totalt oviktig, så länge det är en trevlig människa som visar mig respekt och behandlar min förälder bra. Om hem dessutom gör min förälder lycklig så är det vara ett plus. Kan på fullt allvar inte förstå varför könet på den man älskar ska spela någon roll.

Och varför skulle ens barndom vara en lögn? Min mamma älskade min pappa en gång i tiden. Nu älskar hon någon annan. Varför skulle det förstöra det som varit?

Nej, du är inte homofobisk för att du tycker det är jobbigt när din mamma plötsligt beter sig som en helt annan än hon varit förut. Personlighetsförändringar hos ens föräldrar kan vara jättejobbiga, vare sig de beror på ålder, sjukdom, missbruk eller att de genomgått en kris. Sedan tillkommer det förstås, att man lätt blir osäker på om hela ens barndom byggts på en lögn. Har mamma ljugit i alla år?

Nej det är du inte. Du är bara chockad och har inte tagit till dig detta.

Och du, man behöver inte gilla andras beslut, så länge man respekterar personen och beslutet.

På vilket sätt menar du att TS inte kan leva ett normalt liv?

Slåss för homosexuella. Suck. Vi är väl bara lite smartare än er andra och förstår att all kärlek är fin kärlek. Spelar ingen roll vem det är, om det är ens mamma, pappa, vän osv som kommer ut. Det är modigt och det är OKEJ

Ts har ingen rätt att ha åsikter. Det är där poängen ligger. Hon får acceptera det eller bryta kontakten med sin mamma, men hon har ingen rätt att komma med åsikter om hur hennes mamma väljer att leva sitt liv. Det får hon bearbeta i det tysta tills hon kan tänka på det utan att tro att hon är homofob

Och jag förstår faktiskt fortfarande inte varför ts bryr sig om sin mammas sexliv. Hon lär ju knappast vara välkommen och kolla på. Själv har jag inte lagt en tanke på min mammas sexliv, DET om något tycker jag är äckligt, men det kanske bara är jag

Jag måste bara få säga detta: Folk "BLIR" inte lesbiska helt plötsligt! Antingen så blir man inte kär/attraherad av KÖNET utan av personen! Vidare finns det folk som alltid varit lagda åt det andra hållet men känt att den tid dom lever i eller den umgängeskrets man har/hade just då aldrig skulle acceptera den man är & av den orsaken hållit inne med den man faktiskt är! Det är hemskt men många många personer lever på det sättet. Ja det är att leva i en lögn MEN tänk då hur det är avvtt vara en personen som lever så? Att pussas och ha sex med en person som man egentligen inte vill vara med bara för att upprätthålla fasaden då man är rädd för att bLi avvisad av hela släkten/vänner. Tänk er själva (NI SOM ÄR HETERO) att ni I morgon vaknar och samhället och hela världen säger att HETERO är det onormal och avvikande och att en man och en kvinnan som pussas är onormalt och äckligt. Ni måste dölja att ni känner som ni gör och du som man måste vara tsm med en annan man och du som kvinna med en annan kvinna för att inte er familj ska få veta att ni tycker om den andre. Ni tvingar er själva och försöker att trycka bort den sidan av er som är äkta för att annars kommer era föräldrar & övriga att viska och snacka om er..

Detta med att din mamma tidigare sagt homofobiska saker är en av dom mest normala beteendet hos dom som är osäkra på sin egen läggning. Många killar & tjejer som uttrycker sig riktigt homofobiskt och till och med kan ta till våld för att visa att de "avskyr" dom som är gay är ofta själva gay. Det är ett sätt att slå på sig själv. Många som är osäkra på sin egen läggning mår SKIT! Dom vet vem dom är innerst inne men då dom har vänner och släkt/familj som tydligt själva är homofobiska så blir situationen omöjlig och man blir rädd för att bli "avslöjad" och av den orsaken gör allt för att maskera den man är. Av den orsaken har man överdrivna homofobiskt värderingar så att igen misstänker att man själv är gay.

Jag förstår dock att du känner som du gör. Har du provat att tala om allt detta för din mamma? Det är viktigt att hon lyssnar på dig, även om hon kommer att stanna kvar i relationen med denna kvinna så måste hon ändå visa respekt för digår då du är henneS dotter och lyssna på vad du känner och tänker. Jag har varit den personen som blev ihop med en kvinna som hade barn sen tidigare. Den flickan hade det jättesvårt för vår relation men detta var nog mest för att flickans pappa alltid varit frånvarande i hennes liv och hon ngn stans hoppades på att det skulle bli mamma och pappa igen. Istället blev det mamma med en annan kvinna. Även om jag och flickan kom bra överens så funkade inte vår relation av olika orsaker. Men idag är jag ihop med en annan kvinna som varit gift i 15 år med en man och skiljt sig. Drygt 1 år efter träffades vi. Hon har två barn och vi kommer jättebra överens. Jag älskar dom och dom säger att de älskar mig. Vi är som vilken familj som helst.

Hur de än blir för dig så hoppas jag att det löser sig och att din mamma lyssnar på dig. Lycka till!

Vet du inte hur man normalt skaffar barn???