Kommunikationssvårigheter

Hej,

Det här kommer troligen att bli ett långt inlägg :)

För 9 månader sedan träffade jag vad jag kände var min drömtjej. Oerhört mjuk, omtänksam, snäll och mysig på alla sätt och vis. I dejtingfasen så pratade vi mycket om hur vi var som personer och hur vi såg på framtiden, så att vi visste vad vi skulle ge oss in i tillsammans.

När det gäller hur vi är som personer så pratar vi om kommunikation. Min partner berättade då att hon såg kommunikation som är lite av A och O och att hon tyckte om att prata. Detta såg jag som något oerhört positivt då kommunikation är grunden till ett stabilt och långsiktigt förhållande.

De första 2 månaderna in i relationer så pratade vi mycket om tidigare relationer och hon berättade då att hon varit i ett förhållande där killen i fråga hade svårt för att kommunicera vad han tyckte och tänkte, detta var något som hon hade irriterat sig på. So far so good tänkte jag, låter ju fantastiskt att hon vill kunna kommunicera. Under dessa samma två månader så frågade jag om hon hade lätt för att prata om känslor, detta besvarade hon genom att säga att hon tidigare hade haft problem med det men att hon blivit bättre.

Som alltid i början av en relation så är allt på rosa moln och man ser inte hur en person egentligen är förrän man har stött på sitt första problem i relationen. Det första problemet handlade om att närheten i relationen började bli mindre och mindre, vilket då gjorde att jag ställde frågan om vad det berodde på. Då berättade hon att hon inte har behovet av närhet på samma sätt som jag har men att hon skulle tänka på det då jag hade behov. Här skall dock tilläggas att vi i början av relationen pratade om just närhet och hon berättade då att hon var väldigt mysig av sig, vilket då senare inte visade sig stämma.

Nästa problem, vilket åter igen kan förknippas med närhet, är kyssar. Många är väl vi som tycker om att ligga och kyssas ibland? I början så var det i stor mån det enda vi gjorde, som i många andra tidiga relationer. Hon berättade då att hon nästan tappade andan när vi kysste och att hon tyckte om det. Någon månad senare så upphörde dock kyssarna och då kom det fram att hon inte tyckte om att kyssas utan att det var något som hon tyckte om från början när allt var nytt och hormonerna flödade i kroppen. Jag tänkte inte så mycket på det då vi i alla fall kunde pussas rätt så ofta, dock avtog även detta efter någon månad.

Nu har jag ovan beskrivit några olika delar som hon sagt men som sedan inte visat sig stämma med verkligheten, bara så att ni får ett perspektiv på delar i relationen som inte visat sig stämma. För att återgå till kommunikation så har det nu ca 9 månader in i relationen visat sig att hon överhuvudtaget inte är intresserad av att prata om hur hon tycker, tänker eller känner när det gäller relationen. Hon kan prata bra mycket om allt annat än just relationen som sådan. Detta gör då alltså att det blir en krock genom att jag pratar, hon lyssnar och sedan kommer vi inte vidare och kan lösa det problem som uppstått. Istället blir det nu så att hon blir arg och har tankar på att vi ska gå ifrån varandra eftersom att det inte kommer att fungera och att hon är less på att jag behöver närhet och att jag vill prata om problem som uppstått. Problemet här är ju även att vi har/har haft tankar på att bilda en familj och när jag då tar upp att barn inte skulle fungera om vi inte kan kommunicera med varandra så är hennes respons att alla föräldrar bråkar. Ja det är klart att många föräldrar är oeniga och har bråk men i slutändan så måste man ju ändå kunna reda ut problemen som uppstått och gå vidare, men i detta fall så är hennes lösning att bara vara tyst, vilket inte borgar för en sund relation eller en bra upplevelse för eventuellt inblandade barn.

För några veckor sedan fick jag nog och pratade med henne om just kommunikation och att hon från början sagt att kommunikation var lite A och O. Hennes respons var nog priceless må jag säga, nämligen "Ja men man säljer ju alltid in sig från början". Om den delen var införsåld för att jag skulle nappa så blir tankarna på att även närheten och kyssarna var något som hon bara sa i början för att sälja in sig.

Hon har tidigare haft 2 relationer som kraschat och min gissning är att det handlar  om just bristen på kommunikation. Förhållandena har varit i ca 1 år och sedan har antingen hon eller killen (oklart vem) beslutat att de ska gå ifrån varandra.

Värt att tillägga att hon verkar ha svårt att ta en motgång. Har man en gång sagt en sak men sedan ändrar sig och ger en väldigt rimlig förklaring till varför så känner hon sig sviken och blir förbannad, vilket resulterar i en utfrysning på ca en vecka och därefter så vill hon inte prata om varför hon blev tyst.

Ovan är bara delar av allt som jag varit med om under dessa 9 månader.

Någon som varit med om något liknande som kan berätta hur/om ni löste det?