Nu ska underhållet höjas. Skandal anser jag i dom fallen det kvinnan behållit mot mannens vilja. Visst, behåll barnet, men stå för omkostnaderna själv!
Skulle aldrig låta en kärring göra något mot min vilja
Jag håller med dig TS, det är verkligen skandal att [mestadels] vuxna män inte ska kunna pippa runt som de behagar utan att behöva ta eventuella konsekvenser av sitt beteende. Vi vet ju att i princip alla barn som föds är barn till ondsinta kvinnor som vill tvinga in oskyldiga män i ett faderskap de varken önskade eller kunde motverka. Nä, inga ensamstående kvinnor borde få underhållsstöd eller -bidrag, eftersom man lugnt kan utgå från att 99% av dem lurat männen!
*Hoppas alla förstod sarkasmen*
Jag undrar lite hur du, TS, kom fram till den här rubriken? För ingenstans står det att det enbart är "kvinnor som behållt [sic!] barnen mot mannens vilja" som ska få ökat underhållsstöd. Det här med att kvinnor "lurar" på män barn kan nog tas med en rejäl nypa salt. För det första vet nog alla vuxna män att vid samlag kan graviditet bli följden, oavsett om man använder preventivmedel eller ej (men risken är givetvis större om man inte använder något). Att en kvinna blir gravid bör alltså inte komma som en chock för en man, inte ens om hon sagt att hon äter p-piller eftersom p-piller inte är 100% säkra.
Vad män måste förstå är att de har viss bestämmanderätt över huruvida ett barn ska bli till eller ej, de har dock bara denna bestämmanderätt innan ett barn blir till. När kvinnan väl är gravid har mannen inte ett sk*t att säga till om. Detta kan naturligtvis upplevas som orättvist, men man måste tänka på var en abort ska genomföras eller en graviditet fullföljas - i kvinnans kropp. Det är hon som ska gå igenom allt fysiskt och psykiskt, det är hon som utsätts för riskerna. I och med det kan det inte finnas någon annan lösning än att hon har full beslutanderätt över graviditeten, på gott och ont.
Allt prat om "juridiska aborter" gör mig både f*rbannad och illamående. Nej, en man bör inte tillåtas juridisk abort om han kan "bevisa att han vidtagit alla åtgärder för att inte göra en kvinna gravid"! ´De åtgärder mannen tagit består rimligen i att använda preventivmedel, och det finns inga 100% säkra preventivmedel. Alltså kan han inte ha vidtagit några 100% säkra åtgärder, vilket innebär att han inte kan "frikännas" från faderskapet.
Jag har hört några mammor klaga över att deras "små gossar" (i åldrarna från 19 och uppåt) lurats till faderskap, men jag tror inte riktigt på dem. Inte alla, i alla fall. Jag tror säkert att det finns sådana män, absolut, men jag tror inte de är särskilt många. I stället tror jag det handlar om killar/män som struntat i kondom "för att det är skönare så" eller annan idiotisk "förklaring", de ser nu konsekvenserna i vitögat och i stället för att rakryggat, som män, stå upp för sanningen väljer de att skylla på tjejen/kvinnan: "Hon blåste mig!"
Hur som haver är bidragsstödet inte ett sätt för kvinnor att tjäna pengar på män (vilken puckad rubrik!), det är till för att barn ska få den försörjning de har rätt till; från bägge sina föräldrar. Denna rätt ska självklart inte kunna tas bort med "juridiska aborter" eller annat trams.
Jag skrev i början att det inte finns något 100% säkert preventivmedel. Detta är inte helt sant, det finns ett: Ett glas vatten. Inte före sex, inte efter sex utan i stället för sex. Testa! Jag garanterar att det funkar!
Detta är ett aldeles för underdebatterat ämne. Så fort det tas upp så rycker de sociala rättvisekrigarna ut till högljutt och faktalöst försvar för de oanständiga kvinnornas privilegier.
För det är precis det det handlar om. Privilegier. Både graviditet och medicinsk abort är rättigheter, men möjligheten till 18 års statssanktionerad tvångsförsörjning av en privatperson som betalning för sex är ett kvinnligt privilegium som saknar motstycke.
Motsvarigheten hade varit ett juridiskt tvång för kvinnor att ha sex med män de väljer att dejta. "Vadå? Du vet väl vad som kan hända efter en dejt? Har du skolkat från sexualkunskapen?". Rimligt? Eller så ingår man inga avtal utöver de man faktiskt har kommit överens om.
Är man gift eller åtminstone sambo så _kan_ det sägas finnas ett underförstått avtal om att skaffa barn. Är man det inte så... nej. Det finns ingen moralisk rätt att kapa sig till en familj, eller resurser från en person man har tvingat till föräldraskap.
Och nej, det handlar inte om barnets bästa (och i förlängningen samhällets bästa). Det handlar om en resursomfördelning till lågvärdekvinnor och olämpliga föräldrar från alla andra. Hade det handlat om barnets bästa hade samhället gjort samma överväganden när det gäller kvinnors vilja till abort. Antingen är det barnets bästa att födas oavsett vad den gravida kvinnan tycker om det, för att man anser att foster är oskyldiga människor med rätt till liv, eller så är det barnets bästa att slippa födas in i en ofullständig familj med alla de ekonomiska och psykosociala problem som följer med det.
Oavsett vilket så är frågan i varje fall större än ett egenmäktigt beslut från en förälder som har valts bort av den andre. Och där har vi ytterligare ett skäl att vrida fortplantningsmonopolvapnet ur kvinnornas händer. Om en kvinna inte ens klarar av att behålla en självständig man, varför skulle hon klara av att ta hand om ett osjälvständigt barn?
Oattraktiva män förväntas ta eget ansvar för sin oförmåga till intima förhållanden, sex och reproduktion. Ingen demonstrerar över deras situation. Inga tidningar publicerar indignerade artiklar över deras rätt till sex med kvinnor, eller hur kvinnor flyr sitt ansvar att ha sex med dem.
Oattraktiva kvinnor har det däremot väl förspänt. Skillnaden mellan oattraktiva kvinnor och män är att oattraktiva kvinnor aldrig utesluts från sexmarknaden. Attraktionsförmågan yttrar sig istället i kvinnans förmåga att _behålla en man med möjlighet att välja andra kvinnor_. Av okänd anledning har samhället accepterat och internaliserat denna grupps skamlösa krav på våra gemensamma resurser.
Vilka resurser? De olämpliga mödrarnas banérförare vill tro att det enda offren för de ensamstående kvinnornas egoism är tvångspapporna och att de dessutom förtjänar det efter att ha haft fräckheten att välja bort sina engångsligg och KKs som fruar och sambos. Men utöver dessa män och deras framtida, frivilliga familj, finns även andra offer.
Barnen själva växer upp med en frånvarande eller i bästa fall halvhjärtad helgpappa. Det är väl belagt att sådana barn är kraftigt överrepresenterade i allt från ofullständig skolgång och arbetslöshet till psykisk sjukdom och kriminalitet med följande brottsoffer och skattekostnader. Till råga på allt tenderar beteendet att gå i arv. Ensamstående kvinnor har ofta ett obefintligt eller dåligt förhållande med sina fäder.
Problemen förklaras ofta med frånvaron av manliga förebilder i familjen. En minst lika viktig förklaring är dock frånvaron av social kontroll av den ensamstående föräldern. I synnerhet eftersom det handlar om en person som redan har bedömts som olämplig att leva med av barnets pappa. Eller så har hon så dåligt omdöme att hon frivilligt har gjort sig själv ensamstående. Vem kontrollerar hur hon uppfostrar sina barn?
En anständig kvinna skaffar inte barn med män utanför ett seriöst förhållande. En man med val ingår inga seriösa förhållanden med oanständiga kvinnor. Det finns ingen anledning för samhället att sanktionera någon förändring av det. Tvärtom bör målsättningen vara att ge alla barn möjlighet att växa upp till produktiva samhällsmedborgare. Även om det sker på bekostnad av lösaktiga kvinnors privilegier.