Hur vet jag om min sambo har borderline?

Min sambo är extremt fäst vid mig.

Han har väldigt svårt för att jag ska göra något själv. Hans åsikt är naturligtvis att jag ska ha hobbys och vänner, men så blir han liksom så vilsen och övergiven när jag är borta. Han brukar skämta och säga att han känner sig som en hund som inte kan vara ensam hemma. Han får t ex hjärtklappning när jag ska gå och tappar aptiten och kan inte äta om jag är borta eller så kan han bara sova på soffan för i sängen känner han sig så ensam. 

Han har egentligen inga intressen som han i alla fall utövar nu, lite pga att intressena kräver dyr utrustning och resor. Han går till jobbet och på fritiden surfar eller hör han på musik eller gymmar, träffar kompisar ibland. Han har en specialiserad utbildning och det går inte att få jobb som just det. Han har nu ett jobb som han liksom bara går till och ser fram emot helgerna när vi ska ses. Då tycker han att vi bara ska vara med varandra. Det är vi ofta också - han är väldigt trevlig att umgås med både hemma eller på någon aktivitet. 

Men: Om han har tänkt sig en helg hemma/på stan med mig och jag måste gå på t ex match och det kommer lite överraskande så blir han så otroligt upprörd, typ av panik, tycker att hans liv är skit och att vi kanske inte kan vara tillsammans, att han måste flytta för att inte känna sig så mer. Han kan vara arg och ledsen i dagar! Sedan kan han vara normal efter ett tag. Då är han (och jag) slut av hur han då har resonerat om hur hopplöst allting är i hans liv. 

Både han och jag tycker att det är så konstigt med att han är så närhetskrävande, har överlag så starka känslor åt alla håll och att om han blir arg eller ledsen att det inte ger med sig. Han kan vara arg i dagar över något på jobbet också. Jag tror att han har varit så här hela livet - ibland med förhastade beslut som följd. Under de här perioderna sover han så dåligt också. 

Finns det någon som känner igen den här sortens problem.