Ångrar du att du inte tog kejsarsnitt istället?

Jag har fött ett barn med snitt och sex barn vaginalt.

Både snittet o de vaginala förlossningarna var utan komplikationer. Nu gjordes snittet pga av tillväxthämning på det barnet så var ju mer jobbigt mentalt.

Snittet gick dock helt problemfritt. Det värsta var nog bedövningen som läggs mellan kotorna, då höll jag på att få panik :) Snittet gick snabbt o smidigt, fick se bebisen (o skulle fått ha henne hos mig om hon inte behövt ligga i kuvös) o var sen på uppvaket groggy i ett par timmar innan jag kördes till eget rum på bb.

Visst var det jobbigt att inte kunna lyfta de närmsta veckorna, o kändes lite som frankeinstein med klamrar på magen men läkte relativt fort. Dock blev jag förvånad att jag faktiskt hade samma eftervärkar och avslag som efter en vaginal förlossning, kändes ungefär lka slappt därnere den första tiden också, vilket jag trodde jag skulle slippa.
Har forfarande efter många år ingen riktig känsel i området kring ärret fast det läktes fort o fint och är nästan osynligt i dag.

Jag väntar nu nr 8 och ser fram emot en vaginal förlossning igen. Visst har det hänt saker under mina förlossningar som kaske hade kunnat undvikas eller gjorts annorlunda men alla har gått bra o utan skador på mig eller barnen.
Jag har aldrig fått någon bristning så allvarlig att jag behövt sy tex, inga större blödningar etc. Jag tycker det är en otrolig upplevelse att känna att kroppen tar över och faktiskt fixar detta :)

Men jag förstår dig, jag har ett otroligt kontrollbehov o har ju lärt mig en del om hur olika normala förlossningsskeenden kan se ut vilket gör mig mer förväntansfull än rädd. 
Har ändå skrivit ett långt förlossningsbrev eftersom min största rädsla är stress o oförstående barnmorskor :)

Lycka till <3