Hur lever man i nuet?

Jag vet inte var jag ska böja riktigt. Jag är 23 år gammal, och drömmer om att slå mig ned i livet. Jag har en fiancé, och vi träffades i London för 1,9 år sedan. Vi flyttade till ett minimalt rum efter att ha bott på vandrarhem i 5 månader (där vi träffades). Men som sagt, vi vill något mer. Därför håller vi på att packa inför vår flytt till Bristol, där vi kommer ha en egen lägenhet. Där vi kan börja vårat liv "på allvar".

Nu till mitt (mina) problem: jag vet inte hur man gör när man "settle down". Varför? För jag klarar inte av att leva i nuet. Jag är hela tiden fem steg i förväg, och kan därför inte njuta fullt ut av livet.
Jag vet inte när detta problem kom in i mitt liv, men plötsligt klarar jag inte av att slappna av och bara vara här och nu. Detta leder till att jag inte vågar satsa på livet; för "tänk om...". Ja, tänk om vi inte trivs i Bristol och måste flytta; då har vi satt pengar helt i onödan på saker. Tänk om jag inte får något jobb! Tänk om jag inte klarar av jobbet (har redan drabbats av en depression som ledde till att jag slutade jobbet i maj, och vi har praktiskt bott hos hans föräldrar i Spanien fram till nu.) 
Detta har lett till att jag är ännu mer orolig inför framtiden, eftersom att jag inte kan lita på mig själv och min ork. Jag känner mig totalt misslyckad. Jag är 23 år gammal och orkar ingenting.... orkar bara att oroa mig...
Jag har en fantastisk kille som jag älskar mer än vad jag trodde var möjligt, förutom i romantiska filmer, och han älskar mig gränslöst. Varför kan jag inte glädjas åt det? Varför vågar jag inte?

Vi båda vet precis vad vi vill, och vi både kämpar att nå målet, men resan dit borde inte vara plågsam och kännas som "ett måste". Just nu vaknar jag om mornarna och tänker: "Gud vad skönt när jag är 50 år gammal, och förhoppningsvis har nåt målet."
Och det är bara deprimerande. Jag borde inte längta till min 50års dag, men jag känner mig bara för trött och orkeslös för livet. Ett liv jag egentligen vill leva.

Jag vill egentligen inte ha några tips om "hur jag ska tänka" eller "vad jag ska göra" eller "du är ung och borde njuta av livet". Egentligen skulle jag bara vilja höra om andra har känt samma sak? Och om det är vanligt att känna som jag känner? Det spelar ingen roll om du var 15 eller 45 när du kände såhär. Jag vill egentligen bara veta om någon har varit eller är i samma sits som jag själv.