Sova i eget rum

Min son har sovit i egen säng sedan födseln, dock inte hela nätter då utan fått ligga någon timme eller halv natt hos mig.
Det jag hela tiden varit tydlig med är att man ska somna i sin säng, det började han förstå vid ett och ett halvt ungefär så då kunde man prata med honom innan läggdags om han var ledsen. Han sa "mammas säng" jag kunde då förklara att han får sova i sin säng först och sen när han vaknar får han komma till mammas säng. Då blev han nöjd och kunde somna i sin säng. 

Jag har även haft som strategi att när han vaknar och jag tar honom till min säng får han inte sova hela natten där, utan när han somnat ordentligt lyfter jag tillbaka honom till hans säng. Ibland blev det en halvtimme i min säng och vissa gånger tre timmar då jag själv han somna innan jag lyfte tillbaka honom

Nattningen går bara till som så att jag lägger honom i sin säng med napp, snutte och bamse. Säger godnatt till honom och till bamse och sen går därifrån. Ibland gråter han och ropar men jag känner igen gråtet som gnäll och ett försök att få sin vilja igenom, väntar jag bara 30-120 sekunder så är det knäpptyst sen.
När han var yngre så fick han välling hos mig i soffan eller min säng, sedan borstade vi tänderna och sen ner i sin säng.

Det är kämpigt i början, och när de är sjuka och när de är i en utvecklingsperiod, Men som sagt i tråden så får man bara härda ut, försöka vara konsekvent och göra det som känns bäst och verkar fungera bäst för sig och sitt barn

Han sover för tillfället i mitt rum då vi just flyttat. Men han sover vid fotändan av min säng så att det ändå ska kännas lite som att han inte är så nära. Men annars funkar det att bära in honom till sitt rum. Det blev många turer i början mellan våra sängar men rätt snabbt vande han sig och sov bättre i sin säng så nu kanske det blir en tur i veckan! Helt underbart.

Använder inget alls vid nattning faktiskt, han är nöjd med att leka, mysa, läsa eller kolla barnprogram i vardagsrummet innan tandborstning och sedan gå in med ett enkelt godnatt.

Kom på en sak jag gjorde i början. Då stod spjälsängen tätt intill min säng, flyttade den efter ett tag in mot väggen. Alltså ett smygsteg mot att vara längre ifrån. Och som skrivet i ett annat inlägg står hans säng just nu vid väggen vid fotändan på min säng, ännu ett smygsteg längre bort. Det har fungerat för oss att inte göra alltför stora förändringar på en gång, så att han vänjer sig vid att vi ändå alltid finns kvar även om han sover lite längre ifrån.