Tiggeri - Vi som inte ger

Jag håller fast vid att tigger är en ekonomisk verksamhet. Läs gärna Anna Dahlbergs krönika i expressen 17 februari 2018. Hon berättar om hur fattiga rumäner lyfts ur sin fattigdom genom tiggeriet. En familj hade rentav kunnat finansiera ett nytt trevåningshus i sin hemby därigenom!

All ekonomisk verksamhet anser jag att man bör se positivt på - som utgångspunkt! Dahlberg lyfter iof även fram negativa verkningar som kan vara förenad med företagande, tex slaveriarbete eller miljöpåverkan. Normalt förknippar vi väl det med textilindustrin (kan inte minnas att jag sett liknande kritik mot H&M från Dahlberg, som annars är en förnämlig skribent).

Med detta sagt kan jag avslöja att jag själv aldrig skulle ge pengar, dels för att det är oetiskt att ge till en människa men inte en annan, när det finns en risk att den andre är i behov av min gåva, dels för att jag inte vill sponsra de negativa verkningarna av tiggeriet. Jag anser även att man måste vara mycket strikt mot olovliga bosättningar och nedskräpning.

Men förbud mot själva tiggeriet? Där är min position solklart nej.

Jag kan hålla med om att det är rimligt att beskatta verksamheter av ekonomisk art. I det här fallet kan det bli komplicerat att administrera.

Som du såg av mitt inlägg anser jag att det är viktigt att se strikt på olovliga bosättningar och nedskräpning. Detta är dock en annan fråga som bör lösas separat.

Tillstånd för tiggeri har prövats tidigare med slutsatsen att tiggeri inte ansetts vara en tillståndspliktig insamlingsverksamhet i ordningslagens mening.

Sitter tiggare så det stör inpassage i butiken bör butiken ha rätt att anvisa en annan plats och jag håller med om att det upplevs som ett hinder när folk sitter i vägen på trottoarer mm. Olika former av avhållande design kan vara en lösning ibland (t.ex krukor, skyltar mm).

Att helt förbjuda själva tiggeriverksamheten anser jag dock är fel väg att gå.