Gråter när pappan lämnar, men inte när jag gör det?

Hörde nyligen om en mamma som undrade över typ samma sak om en "pappig" 13 månaders dotter (där mamman varit hemma 100% med dottern och pappan kommit och gått.. Hon undrade varför dotter grät och ville till pappan men visade aldrig samma tendenser mot mamman.. (Det funkade dock alltid bra med mamman men hon visade aldrig den där extrema mammigheten som hon gjorde mot pappan ibland) och svaret var typ: "Mamman är så självklar som luften. Vem frågar efter luften som man andas?" <3