Har du fått svar?
Var det värt det då, hur känner du nu? Att ha sex första kvällen och kanske därmed ha dödat chansen att träffa honom igen menar jag, om han nu var så underbar som du beskrev.
Anledningen till att jag frågar är för att det finns ju en jargong bland killar om att större tjejer är väldigt lättfotade eftersom de är desperata efter bekräftelse, och som jag tidigare nämnt har jag erfarenhet av att just mulliga tjejer mår ännu sämre efter one-night-stands eftersom de redan har dålig självkänsla pga sin vikt.
Hoppas inte du bara ger sken av att inte bry dig om hans tystnad, vill inte att du ska må dåligt utan rannsaka dig själv till vad som får dig att må bäst i långa loppet. De flesta tjejer med så mycket osäkerhet i sig som du mår nämligen sämre av one night stands även om de inte vill erkänna det.
Ledsen att låta så negativ men ibland kan det hjälpa folk att få bättre självkännedom om man ifrågasätter dem, så de tänker lite djupare. Kram!
Låter som en vettig inställning, tycker jag. Men de hade väl sina samtal som en upprinnelse till en träff? De snackade väl knappast bara bort tid. De hade vad jag förstår ett syfte med att prata med varandra. Om hans syfte nu visade sig vara att prata med ts för att få träffa henne och ha sex så är ju hans syfte uppnått. Ts hade en annan ingång till träffen men varför skulle hon vara sugen på att ensam hålla kontakten igång i det här läget?
Han skrev ju sist (även om du svarade) så varför måste han vara den som skriver först den här gången också?
Vuxna människor som tror att de måste hålla på med spel som de vore tonåringar alltså... är det inte svårt kan man ju alltid göra det svårt ändå.
Blir alldeles varm och rörd av att flera främlingar på internet engagerar sig och försöker ge råd! Ni har dessutom väldigt kloka tankar, som jag verkligen tar till mig av, ska ni veta.
Efter en liten kamp i mitt inre de senaste timmarna, så har jag svängt igen. Inte bara pga synpunkterna här. ;) Även om de så klart hjälpte till att sätta ord på många saker som jag själv tänker/känner...
"SÅ himla 'kaninkokerska', kan det ju ändå inte vara med ett enda herrans sms", tänker jag lite på skoj, för mig själv... :P
Det är även vissa minnesbilder av honom, som jag har rätt svårt att skaka av mig, märker jag... Som hans blick när han såg på mig, efter våra första kyssar... så otroligt lycklig/strålande blick och samtidigt nästan som lite hypnotiserad.. Så där som jag själv blir, när jag verkligen tycker om någon. Och hans skämt om att vi skulle gifta oss.. Och när vi låg i sängen morgonen efteråt och smektes och skojade med varann. Han skrattade ett sånt där riktigt högt och hjärtligt skratt, åt en massa saker jag sa... och sa något om att han gillade mina beskrivningar skarpt.
Nej jag antar att jag måste smsa honom en gång i alla fall. Men jäklar, vilket motstånd det blir i sms-tummen, när jag försöker ta fram sms-funktionen...:P Är väl rädslan för avvisande som spökar... Men nu ska det fasen göras, bara! Jag uppdaterar sen ikväll eller imorgon, om vad som händer.... Tack, alla! <3
Så. Nu är det gjort iaf. Ingen återvändo.
Skickade sms igår, frågade hur läget var och om han ville ses i helgen/ nästa vecka. Han svarade efter bara en dryg timme! :D Gott tecken, tänkte jag. Han svarade glatt, med nån blink-smiley, att han är bortrest i helgen men att nästa vecka går bra. (Jag kom på sen att vi hade pratat om att han skulle resa bort i helgen).
På någon klok persons inrådan här i tråden, så följde jag upp med att "presentera en konkret plan". Dvs skrev aktivitet, tid och dag. För att inte låta alltför mkt som en diktator, så la jag till att han gärna får höra av sig snart igen, ifall han har något annat förslag. (Det var nämligen jag som kom på den förra aktiviteten också). Det här andra smset jag skickade, väntade jag några timmar med, så att det skulle bli lite "andrum".. :p
Det kändes lite kluvet att vara så "på"... så att jag t.o.m. föreslog dag/aktivitet... två närstående till mig blev rätt så "förskräckta" över det agerandet. Hehe. Men, jag kände dock att det var lika bra att göra så här. För är det så att han egentligen inte vill ses... ja, då är det bättre att jag får veta det så snart som möjligt. Så det känns bra att ha ett konkret datum föreslaget... mkt bättre än att ha nåt svävande "vi hörs nästa vecka", hängande i luften.... Samtidigt är jag lite nervös och tänker att "Tänk om han bara sa ja för att vara snäll", och att han sen tänker krångla sig ur det.. Jaja, den som lever får se. Jag kände mig iaf modig! Kram på er. :)
Bra jobbat! Men du, lägg inte för stor vikt vid det här och gå och var nervös. Det är väl inget att bli förskräckt över att någon skickar ett sms och vill träffa någon man blivit intresserad av? Lite löjligt dramatisk reaktion kan jag tycka.
Jag tycker att folk är alldeles för stolta av sig nuförtiden och rädda att göra bort sig. Det är bara ett sms/förfrågan om att vilja ses, jag tycker inte man ska skämmas för att man är människa och blir intresserad av andra människor. Om de inte blir lika intresserade tillbaka så är det bara att gå vidare i livet. Man måste våga och chansa lite för att vinna.
Det värsta som kan hända är att han inte hör av sig och det är ju verkligen ingen stor grej. Du kan sträcka på dig och vara stolt över att du åtminstone försökte och visade vad du ville ha ut av livet, kan du tänka dig så många missade chanser det finns därute för att folk inte vågat höra av sig?
Fundera nu bara igenom vad du verkligen vill ha ut av denna kontakt, så ni inte hamnar i någon slags kk-relation där du vill mer och han bara är ute efter sex (om nu inte det är vad du vill ha, men det låter inte så). Och rinner allt ut i sanden så hittar du snart någon ny! Gör det till din grej, att du väljer att ta för dig av så många chanser i livet som möjligt, att du är modig och inte tänker låta dig skämmas för vad du vill ha.
Ok, några ville höra "fortsättningen".... :) Här är den, lote dag för dag:
Sönd: Han smsar först, efter träffen, tackar och kallar mig fin etc. Jag skriver nåt liknande tillbaka.
Tisd: Nu har det gått 2 dygn och inget mer kommit från honom...hmm. Blir nojjig. Beslutar till sist att ta initiativ och smsa frågan om han vill ses igen, i helgen/veckan därpå. Han tackar ja till att ses nästa vecka. På förslag härifrån smsar jag sent tisd. kväll ett konkret förslag, dag/tid/aktivitet. Början av nästa vecka. Ber honom höra av sig snart om det ej funkar. (Då det är en grej jag måste boka /eller annars avboka).
Torsd: Nu har det gått 2 dygn igen, inte ett ord från honom.... Inte ens så mkt som "Vi kör på det!" Eller dylikt. Jag börjar faktiskt lessna nu, då det här är en extrem skillnad från innan vår träff. (Då han brukade skriva flera ggr per dag). Ser mig som i princip "dimpad" men vill ändå inte att han ska "komma undan" så lätt. Dvs. jag vill att han ska veta att detta inte kändes så kul för mig...
Så jag skriver ett sms torsd kväll om att jag upplevde det som om vi verkligen gillade varann, men att jag måste tagit fel på de känslor han visade när vi sågs... sen skrev jag bara nåt om "Ha det bra" i slutet.
Fredag: tystnad. Suck, jaja tänker jag, var väl som jag trodde då. Han är ett svin som inte ens kan säga: "Sorry att vi inte ville samma..." Eller?
Jag börjar faktiskt vid det här laget smsa lite med en annan kille, som länge varit intresserad av mig. Och som turligt nog hör av sig precis idag... när jag känner mig lite smått nere. Jag har varit lite intresserad av den killen förut. (Smsar med honom gör jag självklart bara för att jag ser "Drömdejten" som uppenbarligen förlorad! Brukar annars aldrig "jonglera" killar!).
Lördag (nu). Plötsligt hör "Drömdejten" av sig!! Jag känner bara: Va?? Han inleder med Sorry och sen följer en förklaring om att han varit sjuk i flera dagar.. (typ kraftig förkylning/feber/hosta etc), men att han bör vara bra igen till början av veckan. (Vilket var då vi skulle ses).
Jag vet ärligt talat inte vad jag ska tro. Ena sidan av mig känner:
- Mm, eller hur! Dra den om Rödluvan och vargen också... Och vadå, kan man verkligen vara så sjuk så att man inte orkar med ett kort sms per dag, iaf.... Denna sida av mig tror att han ljuger, för att dölja sina kalla fötter, eller av annan anledning....
Andra sidan av mig känner:
- Hmm, jag kanske överreagerade...? Vi är ju inte ihop ännu. Och han kanske behövde tid att tänka, då vi båda visade starka känslor, när vi sågs... Och sen kanske han VAR sjuk? Tänker på den där reklamen "Du skulle bara veta hur det är när en karl är riktigt förkyld". :P
All input uppskattas, om några hänger kvar i tråden fortf. :) Jag har inte svarat "Drömdejten" än och vet inte vad jag ska svara. (Om jag ens ska svara).....
Jag tror han ljuger om sjukdomen. Man kan smsa från sängen. Han har fått kalla fötter. Nån annan har dykt upp. Skit i honom!
Det senaste inlägget är kränkande och har anmälts. Det är inte okej att näthata mot andra genom att kalla dem nedsättande tillmälen.....