Att känna lugn under förlossningen

Jag tror att bloggen "baking babies" har det du efterfrågar.

Jag tror att bloggen "baking babies" har det du efterfrågar.

Är du orolig för just att spricka eller själva förlossningen? Finna mycket bra litteratur angående förlossningsförlopp, smärthantering och sånt. Angående att spricka tänker jag att man är lite mer utelämnad till sina egna omständigheter, såsom förlossningshastighet och självklart även vilken bm man har. Jag sprack men det kändes inget och läkte bra och fort. Inför min andra förlossning är detta därför inget jag oroar mig för. Min bm sa åt mig under krystningen att hålla emot men vid en krystning gick det inte längre och då kom liksom hela barnet på en gång. Jag fick aldrig det där att huvudet var ute först utan det blev mer projektilstil. Ändå gick det som sagt jättebra ändå.

En bra övning för att förbereda underliv o muskler o förebygga bristningar både inne i vaginan o utanför är att står på huk mycket. Då tränar du också avslappning inför förlossningen o lär dig att slappna av i underlivet. . 

Du kan också smörja mellangården med olja innan förlossninging för att mjuka upp utanpå.

Tala med din bm om din rädsla o låt henne skriva in det i din journal så att din bm på förlossningen kan hjälpa dig lite extra när det blir dax för den lilla att komma ut.

Tack för att du delar med dig av din upplevelse. Det är bra att bli påmind om att allt är högst individuellt och inte går att planera. Var det ett snabbt förlopp för dig över lag eller var det helt enkelt i slutet som kroppen bara "tog över"?

Jag är inte rädd för smärtan, även om jag inte för mitt liv förstår hur jag ska lyckas säga nej till epidural även då mitt i smärtan. Jag ser det istället som en otroligt häftig upplevelse som jag hoppas ska gå väl. Jag är istället så fruktansvärt rädd för de skador som kan bli efteråt. Då pratar jag heller inte om att jag tänkt mig bli helt "som vanligt" utan jag är helt ärligt rädd för att få sådana problem som inte läker eller går över. Min mellangård är "kort" och jag har alltid varit så stel och känslig i musklerna och vävnaden där nere både fram och bak att jag nästan upplever det som en garanti att jag kommer bli helt förstörd efter en förlossning.

Jag ska prata med BM om detta vid nästa besök men eftersom jag får för mig att BM inte är helt ärliga och helt enkelt inte vill förvärra oron så försöker jag hitta annan information också.

Jag hade ett väldigt snabbt förlopp, inte på ett vanligt sätt så den delen kan nog vara svårt att jämföra med ut ett generellt perspektiv. Men jag var också orolig för detta med skador innan men landade väl nånstans i att jag inte kan påverka utan för lägga tilliten hos bm. Det jag tror är viktigt är dock att man ibland står på sig om man känner att nåt är fel. se till att din partner vet vad du vill och kan föra din talan.

Angående smärtan så tyckte jag att den var hanterbar utan bedövning. Jag hann aldrig få nånting mer än lustgas. Men allt jag hade läst hjälpte mig otroligt mkt, andningsövningar och sånt. Bara att läsa massa olika förlossningsberättelser gav mig en bild av just hur individuellt det faktiskt är. Även om jag tänkt mig en naturlig förlossning (pga av olika anledningar) är det inget jag förespråkar eller tycker är bättre. Med facit i hand så känns det som jag omedvetet visste att jag inte skulle hinna ha t ex epidural som alternativ och tack vare det tappade jag aldrig kontrollen. Sen är det säkert hokus pokus tänk iofs :)

Jag tror bm försöker hjälpa så gott de kan men det är ju aldrig nån från mvc som faktiskt är med på förlossningen sen och faktiskt vet. De utgår från det generella. Förlossningar brukar inte starta med spontan vattenavgång och ha jättesnabbt förlopp (som det blev för mig) så det var såklart inget vi pratat om innan. Däremot hade jag ju läst om det.

Hitta ditt sätt att förbereda dig som ger dig lugn och trygghet, vare sig det är att läsa eller inte läsa, ta all bedövning som finns eller ingen alls. Det är det häftigaste jag nånsin gjort och jag hoppas att nästa gång kommer gå lika bra.

Det kan ju vara lite jobbigt när man inte är van att sitta på huk, men ju mer du tränar desto mer avslappnad kommer du känna dig. Det är faktiskt svårt att spänna sig i hukläge, testa :)

Mitt allra viktigaste tips ell råd införförlossningen är faktiskt att träna avslappning överhuvudtaget. Träna varje kväll att slappna av i varenda liten del o muskel i kroppen, bra att börja nedifrån, när du kommer till ansiktet så slappna särskilt av i pannan, käken o munnen. En lite lustig o nyttig effekt är att det är nästan omöjligt att spänna sig i underlivet om munnen är avslappnad,det är som livmodermunnen o den vanliga munnen hänger ihop. Så avslappnade läppar :)

Jag har skrivit förlossningsbrev om det som känts viktigt vid mina sista förlossningar och jag har faktiskt alltid fått positiva kommentarer av bm för det, fött påflera platser i landet och alla har tagit sig tid att läsa, trots att jag är lite krånglig o har många önskemål. 

Jag tror det är en bra idé att läsa mycket men har hållt mig undan mycket för att inte råka läsa fel saker och börja noja över allt och inget som ändå inte går att hantera. Men har du några bra tips på böcker och hur de hjälpte dig så tar jag tacksamt emot det. Eller läste du mest på Internet om andningsövningar och så? Har du tips på några bra sidor i så fall?

Att lita på barnmorskorna är precis vad jag önskar att jag kunde göra, då hade jag inte känt att jag behövt ha så mycket koll och kontroll för helst av allt vill jag bara åka dit och bli vägledd av de personer som faktiskt har riktig erfarenhet av situationen. Men eftersom vårdpersonalen är så hårt pressad idag så har jag så svårt att slappna av. Jag har som sagt tänkt prata med min BM om detta iaf och hoppas på att hon kan lugna mig lite.

Tack för alla dina tips och att du tar dig tid. :)