SilverEmma skrev 2017-10-01 08:43:15 följande:
Jag blev anmäld av förskolan när äldsta ungen var 3. Hon hade en period då det var poppis att säga "Du slog mig!" när hon själv t ex sprang in i mig. Vi skojade om det här hemma...att det bara är en tidsfråga innan hon säger det inför fel människor, vilket hon till slut gjorde. Jag fick samtalet när jag stod i ett provrum med en klänning halvvägs över huvudet och min första reaktion var att asgarva.
När jag kom till förskolan hade de precis haft möte med mitt barn och två pedagoger och var redo för ett möte med mig. Jag var inte orolig och de sa direkt att det inte var någon där som trodde att jag faktiskt slog mitt barn. Vi hade vårt obligatoriska möte ändå och hon sa att vi inte var misstänkta för någonting.
Jag är glad att de agerade som de skulle. Säger ett barn att det blivit slaget så ska personalen reagera. Nästa gång är det kanske ett barn som verkligen blivit misshandlat. Det öppnade upp till bra samlingar och samtal på förskolan där de pratade om vad det betyder att göra någon illa. När är det med flit och när ska man säga förlåt för att det var en olycka?
Vi gjorde ingen stor grej av det hemma men det var faktiskt sista gången hon sa något liknande.
Vår situation är något liknande er med skillnaden att förskolan/ skola var helt övertygade om att vårt barn råkade illa ut trots att socialen kom fram till att vi var en trygg familj.
Det blev en otroligt konstig situation där allting barnet sa och gjorde tolkades och vreds till helt absurda saker av personalen.
Om vi hade känt att de som anmälde oss faktiskt inte trodde att vi gjorde hemska saker mot vårt barn så hade det kanske inte varit en lika jobbig process.
Sen håller jag med dig helt i det du skriver om att förskolor och skolor absolut ska anmäla då man aldrig vet vilket barn som talar sanning och vi var inte på något sätt arga eller irriterade över själva anmälan det var snarare hur de som anmälde oss agerade efter anmälan var gjord.
