Härskarteknik

Följer. Jag har också oönskade beteenden, blir offerkofta och gnällig och skulbelägger genom att ta på mig all skuld direkt och antyda att det är min partners fel att jag nu mår dåligt. Så gjorde min mamma när jag växte upp och nu gör jag likadant.

Efteråt kan jag se det och vilja sluta men i skarpt läge faller jag in i samma roll som ett försvar.

Hur slutar man? Insikt räcker tydligen inte.

Att du inte hittar något beror nog på att det inte är en härskarteknik du kör med. Du vill inte trycka ned din kille, däremot känner du dig "hotad" av det han säger och går i försvar. Att du är medveten om detta och avbryter dig själv efter en stund är ett jättestort steg. Det är många som saknar den självinsikten. Jag tycker inte du ska klandra dig själv för att du börjar försvara dig och sedan backar, din instinktiva reaktion är väldigt mänsklig. Sen kan du så klart jobba på att inte hamna i försvarställning alls.

Hur reagerar din kille när du avbryter dig själv och ber om ursäkt? Accepterar han det eller blir han sur?

Alltså, härskarteknik är ett av alla nya modeord som uppstått relativt nyligen och används som vapen av människor okapabla att svara på saker och ting. Naiv är ett annat av dessa nya ord som har ersatt inkompetent... Rättshaverist använder man som etikett på människor med pondus som ogillar att bli trampade på.

Ett litet passus bara.....

Härskartekniken kommer in om du börjar skuldbelägga partnern för att du t.ex. mår dåligt. Att berätta för honom hur du själv mår, är inget fel - men det är förstås viktigt att han också får utrymme att delge dig hur du mår.

Det finns inget universalknep för att ta bort gamla dåliga vanor. Så om du vill bli bättre att släppa fram din partner behöver du medvetandegöra problemet (vilket du har gjort) och sedan arbeta med att ändra ditt beteende i dessa situationer.

Jag tänker att du kan be din partner att säga till när du blir för egocentrisk på ett sådant sätt att han upplever det som ett problem. Håller han med dig om att du blir det?

Jag blir också nyfiken på vilken attityd du uppvisar i de här situationerna. Är du ärlig och uppriktigt nyfiken på vad som är orsaken till det här beteendet, eller upplever du dig själv som jagad och styrd av ett behov att försvara dig och därav försöker lägga skulden på någon annan?

Jag undrar om du inte överanalyserar lite kring hur mycket det är din historia som ligger bakom ditt beteende. Alla människor har dåliga sidor och oönskade beteenden, det behöver inte bero på något annat än just att man är människa.

Det som är lite ovanligt är att man lyckas se sina egna svaga sidor och stoppa sig själv som du gör! Det tyder på att du kommit ovanligt långt i din personliga utveckling. Det är inget fel på ditt beteende, att man ibland gör saker tokigt får man nog helt enkelt acceptera.

Självklart kan du försöka tänka på vad du säger och jobba på det, men ibland tar känslorna över lite och då får man gå tillbaka dagen efter och be om ursäkt. Det är okej!