Kan inte gå gymnasiet, vad göra ist?
Anonym (Tjej, 17 år) skrev 2017-10-02 00:31:07 följande:
Ser att hela mitt svar inte kom med, har även varit hos läkare som uteslutit endometrios. Fick ibs som 9-åring och då hade jag inte ens fått mens.Smärtan känns enklare att hantera när jag är hemma eller i bekant miljö.
När det gäller ibs ( jag har också ibs): med en bebis så får du hetsäta/småäta på oregelbundna tider. Bebisen kommer vrålskrika/bajsa ner sig/behöva amma varje gång du sätter dig för att äta. Din sömn kommer bli extremt störd. Du kommer aldrig ha en lugn stund på toa. Din ibs kommer bli mycket värre. En graviditet gör också inflammationen mycket värre då magen blir väldigt långsam. Om du är så handikappad nu att du inte ens kan ta dig till ett upprop så är risken stor att du inte kommer kunna lämna huset alls med värre ibs. Dvs du kommer inte ens kunna ta hand om ditt barn på ett acceptabelt sätt. Du kommer inte heller kunna gå klart gymnasiet, inte jobba och ditt barn kommer vara låst i hemmet med en fattig mamma och en extremt begränsad vardag.
Åldern: du är väldigt ung och därmed också inte mogen mentalt ännu. Ditt begränsade liv och låga utbildning gör också att du dessutom förmodligen ligger efter andra jämnåriga mognadsmässigt ( hjärnan behöver möten, miljöbyten, utmaningar osv för att gå igenom en normal mognad) Du har inte förmågan att fullt ut förstå konsekvenserna av dina val eller förmågan att planera långsiktigt. Ingen i din ålder kan det.
Ibs ärftligt. Vill du ge ett barn något som gett dig en sån omfattande funktionsnedsättning som totalt omöjliggör ett normalt liv? Vänta och adoptera när du är vuxen kanske är ett bättre alternativ.
Ditt förhållande: nästan alla tonårsföräldrar gör slut inom barnets första år. De tonårsföräldrar som lyckas är dom som fortsätter studera, får stöd av sin familj, delar lika på föräldraledigheten och som inte lider av funktionsnedsättningar. Detta gör att ni i princip har en statistiskt 99% risk att separera. Och då sitter du ordentligt i skiten. Du får flytta hem till mamma med bebisen alt bo i fosterfamilj m bebisen.
Du kommer aldrig kunna arbeta om du inte ens kan åka på ett upprop.
Din sambo: han kommer få ta ledigt ofta för bvc/ läkarbesök/provtagning osv Han kommer också förlora chansen till en riktigt bra föräldraroll. Han kommer få jobba bort barnets barndom. Barnet kommer lida av det.
Om du genomför dina bebisplaner så kommer du inom några år sitta extremt fattig, outbildad, sjukare, ensamstående, låst till hemmet. Vill du verkligen utsätta ett barn för det?