Erijon: Wow! Vilka kämpar! Det är ju fruktansvärt varmt nu.
Vi bor på stranden. Äter glass och lättlagad mat.
Vi ammar oxå lite extra, som vätska.
Jodå, sand, stenar, pinnar, kaninpluttar...allt ska in När man ska ta ut det biter han som en liten pirajja.
Vi är i skuggan och doppar oss ibland. Han älskar att bada!
FiaW: han får krya på sig! Feber? Måste va hemskt i denna värme.
Visst gör det grymt ont. Edvin har också bara två tänder nertill. Men hela överkäken är bullig och svullen. Han gnuggar ofta hårda leksaker där, så det är säkert på g. Har jag dock sagt i måånader nu.
Hur gammal är han?
Det är ju så olika! Bara här i tråden, Edvin lärde sig nyligen och är ju bland de äldsta om jag inte har fel nu. Född 26 september. Tänkte som du, och så lugnas man ju lite av att det inte går att träna på kryps tex. Dessutom gör inte alla det. :)
Idag sov vi hemma första natten. Kokhett, Edvin vaknade 03, 04, 4,30, 4,40, 4,50 och så somnade han aldrig om. Ammade typ.. alla gånger. Idag mår jag som en påse skridskor.
LitenBlomma: aj! Hoppas det ger sig! Inte haft mjölkstockning sedan Edvin var pytteliten, en gång. Men det var hemskt!
Låter som att de flesta bebisar här är väldigt lika ned att äta allt krångla litegrann med maten pga värmen, värmeutslag mm. Då kan man andas ut. :)
Edvin har börjat ta flaska med välling IGEN! Skrev ju förut att han åt 110 ml på kvällen i tre dagar. Men sen vägrade totalt igen. Jag provade väl 1-3 ggr efter det med gallskrik och viftande armar som resultat. Så jah lät veckorna gå och ammade som vanligt morgon och kväll, vissa ggr (speciell när annat är svårt att komma över/mata med, eller han fått i sig dåligt med vätska ) en gång under dagen.
Så i går, så ammade han två, tre ggr men släppte och verkade hungrig. Under samma amningstillfälle! Började bli orolig om det var så att mjölken börjat sina, villet jag kwndke inte skulle märka så bra eftersom han äter så mycket annat och därför klarat sig på det lilla jag har att erbjuda. Så jag testade med välling. Han åt allt och somnade. Bästa mål var 8.30 (han äter ju typ två frukostar och fortfarande varannan timma.. börjar bli jobbigt faktiskt!) och jag tog en dusch, bad papp prova med välling. Jajamen! 150ml, eller 165 blir det väl färdigt. Han slukade! Sen åt han nästan en halv smörgås direkt efter.
Samma igårkväll, 150ml välling, ammade på ena bröstet. Somnade gott.
Idag är jag rädd att ge för mycket så han får först ikväll. Men vilken känsla när pappa kan mata annat än MAT. Att han tar flaskan. Herregud så söt han är när han snuttar på flaskan!
Någon som har tips på var man köper trappgrind? Vi beställde på nätet, men den visade sig inte passa. Vill om möjligt åka till affär där man kan få hjälp och det finns mer än ett alternativ.
HEj i värmen. Har ni andra också haft otroligt mycket åska och blixtar? Det regnade igår så mina blommor gick av och varenda litet blad på mina stackars pelargoner ligger på balkongbordet. :( haha men det regnet behövdes!
Edvin går iallafall ned sin gåvagn nu! Lite stappligt men när han fick den så vågade han inte. Han gjorde det några gånger av misstag, men när han insåg så bröt han ihop.
Han äter dåligt än. Välling går åt fanders, dock inte provat på några dagar då jag verkligen hällt i vatten i honom pga värmen vi haft. Känt att vätska som vatten och amning äe viktigare just nu.
Nu till frågan: ni som inte ger barnmatsburkar eller hemgjord bebismat (mixat alltså)
Hur ger ni maten? Hur stora bitar?
Minns ibte med första barnet men han åt ju själv och inte direkt småskuret strax efter året iallafall. Känns orimligt med lilla Edvin ju. Han äter mackor som är 1x1 cm ungefär och makaroner, i den storleken går det kanon men det måste vara mjukt och det går sakta. Ska han dittan och pilla i en timma för att få i sig en måltid? Eller ska man liksom bara plocka undan när man tycker det mest leks? Då kommer han ju va hungrig och knappt få i sig.
Känner att jag behöver börja tänka på detta inför dagis, plus att han krånglar. Kanske vill han äta mer själv.
Någon som tagit första stegen än? Eller börjat gå?
Min äldsta var bara 10 mån när han började gå. Kändes långt bort bara för några dagar sedan men idag släppte han soffan och skulle ta ett steg, men insåg att han stod utan stöd. Hqn satte sig DIREKT på darriga små ben. Haha! Så gulligt. Säkert långt kvar tillw det sker, eftersom han är så rädd. Men man vet aldrig.
Spelar ju ingen roll, ingen kryper livet ut haha. Men det får gärna börja innan januari när det bör va dagisstart. För att der underlättar avsevärt i verksamheten och för han själv (sen vill man ju INTE att han lär sig gå när man inte ens är där och kan se!)
Jag har inte heller fått mensen tillbaka än men jag delammar också så det håller väl den i schack :)
Vi har inte bestämt oss än för om vi ska försöka få en liten goding till. Vi är inte precis unga så det är inte säkert det funkar och förövrigt har vi nog inte riktigt bestämt om vi orkar, vi känner oss mest gamla och trötta just nu..
Jag gissar på 7:e fasen här, vår lille gladfis är utbytt mot en väldigt gnällig och ålig liten krabat som inte är nöjd med något i mer än 30 sekunder. Läste att den här fasen ska vara i över en månad...hurra. Kanske behöver det inte vara lika jobbigt för honom hela perioden, hoppas inte det.
Jag är 40 och sambon är 43. Han har två barn sen tidigare men de är 17 och 19 så de är mycket äldre. Jag skulle nog vilja ha en liten till som är mer jämnårig med vår lille gosse och sambon har inte sagt nej. Frågan är som sagt bara om vi orkar. Sen går det upp och ner, under de lättare perioderna känns det jättelockande och under de värsta faserna är vi mer tveksamma. Åldern tar verkligen ut sin rätt..
Ni behöver ju inte bestämma er än, ni är fortfarande unga. Vem vet hur man känner om några år ;)
Ja det är nog till stor del så att det beror mer på barn än ålder och det är bara under de riktigt gnälliga periodena som vi känner oss sådär trötta, i övrigt tycker jag det går jättebra och då känns det mycket mer aktuellt med en liten till. Vi får väl se ;) Jag tänker också på att det är så mycket som ska bli rätt under en graviditet och med ett litet barn. Jag oroar mig en del för det. Kanske också pga vår lilles äventyr med ögat, det har tagit ganska hårt på oss med oron och stressen över det.
Skönt att J är så nöjd och glad :)