Kvällsaktiviteter?

Är barnet tryggt med pappan så ser jag inga problem med att du är ute. Nu vet jag inte hur ditt barn är, men vårt barn var inte det minsta rutinberoende, vi kunde ha med honom överallt, somna lite olika tider. Sedan hade han egen rytm, men den kom först när han var omkring ett, som han följde var han än var.

Både min man och jag var i princip hemma varje kväll tillsammans första året. Som stöd till varandra osv. Inget konstigt tycker jag.

Du ska nog gå efter lite vad du känner och har lust med, kanske inte flera gånger i veckan och sen beror det ju på barnet om hen brukar somna bra när mannen nattar. Här hade det aldrig funkat när sonen var så liten för han var väldigt mammig. Fast å andra sidan så hade jag inte orkat heller. Trivs med familjelivet och skönt och va hemma på kvällarna :)

Med första barnet under de första två åren så var vi ute på kvällarna nästan lika mycket som innan vi fick barn. Han hängde med och sov eller ammade som bebis när han behövde i våra armar eller i vagnen och han följde sin egen rutin. Vi var hans trygghet.

När tvåan kom så fick vi inte det att fungera. Vi insåg att vi alla mådde bättre med att få följa en lugnare kvällsrutin med traditionella nattningar och vi drog ner på kvällsaktiviteterna.

Flera gånger i veckan har jag aldrig varit borta kvällstid. Inte ens nu när dottern är 10 år är jag det, annat än att jag slinker iväg på ett träningspass.
Det blir inte mycket till familjeliv så som du beskriver det ts, att ni ska ses flera ggr i veckan. Det känner jag ingen som gör.

Jag och min man brukar vara borta ungefär en kväll i veckan utan familjen, vi har tre barn. Jag har politiska möten ungefär en gång i veckan och han brukar träna med kompisar. Oftare än så skulle jag nog inte mäkta med att vara borta. Egna kompisar brukar jag träffa på lunchen eller i sammanhang där man kan ta med barnen. Bebisar har vi ofta haft med oss kvällstid, men så har vi haft turen att få barn som klarar sig bra utan särskilda rutiner.