Följas åt till ett plus!

Vi har försökt få ett plus sedan oktober 2015. Men hur mycket mysande vi än försöker ha så blir det inget plus. För några dagar sedan bröt jag ihop totalt och bara grät! Längtar så efter en till liten knodd. Alltid kännet ägglossningen innan. Men nu känner jag den inte längre. Visst det är ca 6 år sedan jag blev gravid sist. Fyller 29 i år, men vad tusan har hänt? Innan bara sa det shoff, så var man gravid. ???? Tror jag plussade på ägglossningstest här om dagen. Men är osäker.

Vad tror ni om detta? Är på bim+3 enl. app. Kan de va så svagt efter bim men ändå va något på gång?

Vad skönt att han tog tag i undersökningen till slut och att han orkade göra det själv utan stöd, och skönt för er båda att han är öppen med vad han känner och tänker kring situationen och inte går och bär såna "tunga" hemligheter för sig  själv och mår dåligt i onödan. Jag förstår att det måste ha varit jobbigt för hans del att göra provet och även nu med denna långa väntan på resultatet. Jag hoppas att ni får ett bra resultat som visar att ni åtminstone har någon chans att lyckas på egen hand.

Även fast han nu känner att han skulle ha svårt att känna att det är hans eget om ni måste skaffa barn på annat sätt, så tror jag att han kanske kommer tänka annorlunda, om ni får besked om att så är fallet, när han får vänja sig vid tanken och smälta det lite. Just nu har han svårt att ta in det för att det bara en möjlighet av många men om det blir mer fakta så tror jag att det kanske blir en annan sak. Ge inte upp hoppet än, då det kan vara växtvärk du känner av. Jag kände av växtvärk många dagar innan BIM förra gången och bra många dagar innan jag plussade denna gången också.

Har man rätt att vara deppig och ledsen när man bara har försökt sen januari och just nu blöder ut sitt första missfall (var bara i v4)? Är så ledsen... Hur orkar folk månad efter månad? Vill bara ge upp ibland. Ibland känner jag att det kanske inte är meningen att vi ska ha ett gemensamt barn :( Jag blir så nedslagen varje gång blödningarna kommer... Vet ju att det finns folk som kämpat längre men kan inte låta bli att känna mig mer och mer deprimerad varje månad... Är 33 år gammal så kanske är det för sent tänker jag :'(

Usch vad jobbigt med två missfall på rad. :(

Åh vad härligt att det gick vägen sen <3

Kändes så konstigt att vara den som fick ringa ett samtal till barnmorskan och boka in ett tidigt ultraljud :) Nu är det tre långa och lite oroliga veckor tills man får veta om det är ett x igen eller inte.

Måste haft ägglossning inatt. När jag kommit hem igår vid midnatt så började det mola i magen och när jag gick upp i morse var det ganska starkt ömt i där nere. Satte mig snabbt på en stol och det gjorde så ont, kändes som jag satte mig på något. Så någon gång natten som var då... Finns ju inte en chans till sex innan kanske 22 ikväll när dottern sover. Tror ni det är kört?!