Missfall, dåligt bemötande..
Hej alla.
Känner att jag måste få skriva av mig lite. Berätta om min upplevelse efter att fått besked om missfall.. Hoppas jag valt ok kategori bara :/
Jag fick för en vecka och 2 dagar sedan bekräftat att vi (säger vi för det är faktiskt både jag och min partner i detta) fått missfall.. och kvinnan vi träffade då, som gjorde ultraljudet och hela kontrollen gav oss en otroligt dålig upplevelse..
För det första pratade hon med oss som om vi pratade om att vi fått dålig mat eller något annat. Men det som vi reagerar mest på (även andra vi berättat det för, som ex barnmorskan vi hade) är 3 saker.
1) Direkt efter att ha gett oss det dåliga beskedet så säger hon till MIG ?ja detta är ju tyvärr livet för oss kvinnor?. Som att min partner inte också går igenom detta? Visst jag gör det kroppsligt men han då? Han har också förlorat ett önskat barn!
2) Hon var tvungen att ringa över till de sjukhus vi skulle göra ?behandlingen? på, och väljer att göra detta framför oss. Där sitter vi och har precis fått ett av de tråkigaste besked man kan få när man försöker skaffa barn och så får vi höra henne prata om - ?det är ett missfall. Det är så här stort så. Så där litet där. Så stort där? och annat. Vilket för mig kändes jäkligt okänsligt. Hon har (i mitt tycke) kunna gått till ett annat rum eller gett oss ett annat rum om hon var tvungen att ringa så direkt.
3) Detta är nog det värsta och det är att efter att ha gett oss all information vi behöver, så vänder hon sig till mig och säger ?Vad ska du göra nu då? Ska du fara hem och gråta?? VEM SÄGER SÅ? Klart som fan att jag skulle, men...man frågar inte så. Jag tycker man säger ?Vad ska NI (exkludera inte ut partnern) göra nu då? Visst far ni hem och tar hand om varann?? Eller bara vad som helst annat!!
Jag vill aldrig träffa den kvinnan igen. Även om det är under bra premisser, men hon är den enda som gör ultraljud här. Vi kan ju inte flytta av enbart den anledningen? ????