Mår dåligt av barnlängtan.. någon som kan ge råd?

ja

Jag vill bara säga att jag förstår dig.. jag längtar också.

Studerar på högskolan sista året. har ingen bra ekonomi men lever med min sambo som har fast jobb och har okej ekonomi. Vi bor i hus på landet och trivs bra ihop.

Har alltid tänkt jag ska vänta tills jag pluggat färdigt och hunnit jobba ett tag. Och alla runt omkring tycker ju samma sak.. att man ska vänta.

Men jag längtar så jäkla mycket så nu skiter jag i att vänta. Det får bli som det blir runt om. Min mamma fick mig när hon bara var 19 år och hade det verkligen inte lätt. men det gick ändå, hon har även studerat samtidigt som hon hade 4 barn varav 2 stycken under 4 år. 

Så i jämförelse med henne har jag ju inga hinder alls.

Jag tycker inte man ska vänta om man verkligen vill ha barn. På något sätt löser sig allt ändå, för det måste lösa sig när man har barn. Och väntar man finns det ju alltid en risk att det blir svårare med tiden,, man kanske inte ska tänka så, men kan inte låta bli. Tänk om jag och min sambo skulle separera till exempel när jag väl är redo för barn.. så måste man träffa en ny och så tar de flera år till. eller om man skulle bli sjuk på något sätt som gör det svårare. Vill man ha barn så tycker jag man ska våga lita på att det kommer gå bra! Min poäng är att jag tror det är dumt att vänta in rätt tid för man vet aldrig om man någonsin kommer tycka det är perfekt tid för att skaffa barn, utan man får kanske se till att det blir rätt tid.. så inte tiden bara går och går menar jag.. har tyvärr hört om folk som missat chansen på grund av det..

Sen ska man självklart vänta om det är de man vill.. men just med den längtan som vi två verkar ha så ser jag ingen mening att vänta egentligen :D

Hoppas du känner att du vågar lyssna på ditt hjärta! 

 

Måste nog också tillägga att när man väl bestämt sig att försöka skaffa barn så tar det också upp mycket av fokuset man hade behövt på studierna.. så du kan lika gärna köra på, haha så kanske du iaf får ett litet lugn av att du i vilket fall är en god bit på vägen att skaffa barn :) 

Jag tror inte heller att man ska vänta på "rätt" tidpunkt. Visst finns det tillfällen som kanske är mindre lämpade men studier ser inte jag som ett hinder. Det kan ju dröja innan det blir något. Själv pluggar jag och har 2 år kvar men vi har börjat försöka med barn ändå. I oktober blir det vårt 6:e försök och just nu känns det som om vi aldrig kommer lyckas. Blir det något medan jag läser så får vi lösa det då, dröjer det så länge att jag hinner bli klar med studierna så har vi försökt och kunnat påbörja utredning. Skulle det visa sig att vi inte kan få barn så har vi gjort allt vi kunnat och inte slösat med tiden. Huvudsaken är att ni är överens.

Usch jag har varit likadan och bara väntat på den perfekta tidpunkten. Men nu är den äntligen här och det känns så himla fint att man äntligen kan börja försöka <3

Är 41 och vill ha ett till barn vilket inte är alls lika lätt nu kan jag säga. Mitt råd till dig är att KÖR! Allt annat löser sig. Följ ditt hjärta.

Hehe ja jag ska nog tuta och köra, eller så låter jag bli att tuta som jag gör hela tiden känns det som och så trampar vi bara i gasen och kör

Hoppas verkligen att ni lyckas och jag håller tummarna för er, stor styrkekram:)

Tack!
Hur går det för er? Ska ni försöka nu eller väntar ni? Jag är själv lite fundersam på den ekonomiska biten men är helt säker på att det löser sig när man väl kommer dit. Vi har länge levt med en inkomst och får det till att gå runt. Det blir ingen lyx och vi kommer köpa mycket begagnat om vi får en liten men hellre lite snålt i början än riskera de chanser vi har

Hej, vi har bestämt att börja försöka så snart som möjligt (december-januari). Känns roligt men också spännande! Jag/vi tänkte mycket på det en tjej skrev till oss, att hon och hennes sambo valde att vänta tills de hade hus, bättre jobb/ekonomiska förutsättningar och sen när de väl hade allt det där så visade det sig att det tog jättelång tid innan de lyckades, och att det inte blev någon större skillnad rent ekonomiskt då en bebis inte kostar så mycket. När barnet väl börjar växa så kan man börja läsa igen och tills barnet hunnit bli 1-2 år gammalt så har man hunnit ta examen och fått ett bra arbete plus bra lön. Så det är i våra tankar. Vi har redan spjällsäng, badbalja, matbarnstol och några saker till som fortfarande är väldigt fräscha. resten köper vi ju, som bilbarnstol, barnvagn osv.

Hur går det för er?