Hjälp mig, jag går sönder! ????

Hur yttrar sig barnets ångest rent konkret?

Vad händer när han vägrar skols eller pappa? Låser han sig, lägger sig på golvet, springer iväg?

Finns den här problematiken enbart kopplat till skola och pappa eller har han svårt för andra förändringar med?

När han är hos pappan är det samma sak då - att han inte vill åka till skolan eller dig?

Ok, det var lite det jag funderade på, om han har svårt med förändringar /separationer generellt. Jag har ett barn i min närhet som började få ångestproblemati1k kring skolan vid din sons ålder, som yttrade sig lika som det du skriver. Men dett barn började ocskå tycka att det var tufft att komma iväg till träningar och liknande, inte uttalad ångest kring det, men svårt att komma iväg.

Även i detta barns fall fanns det större förändringar runt om när detta började.

I vilket fall visade det sig att barnet i fråga hade aspergers. Detta var inte någotmsom drt funnits misstankar alls om innan utan det uppmärksammades i denna ålder i samband med skolångesten.

Jag menar inte att ditt barn har aspergers, det kan jag naturligtvis inte uttala mig om. Jag vill bara öppna för möjligheten att det kansek inte är förändringarna i sig som är orsak till barnets ångest utan att det kan finnas bakomligande faktorer som blir tydliga iochmed förändringarna och åldern. I vilket fall tänker jag att ett barn i den åldern intenskolvägrar i normalfallet, de flesta kommer nog inte ens på tankennatt det går. Så att det sker skullemjag ta som en ganska stor varningssignal och jag skulle absolut propsa på fortsatt kontakt med bup.

Sen håller jag med dig kring förhållningssätt, att försöka hota bort ångest är knappast den

bästa metoden. Samtidigt måste man förstås hålla på skolplikten, men om det handlar om ångest lär inte hot ge npn effekt ändåm annat än att barnet kanske mår sämre. Finns det nån möjlighet att få ett gemensamt föräldrasamtal på bup om hur man kan bemöta ett barn med ångest?