• MPR

    Leva med deprimerad partner

    Jag behöver stöd, och kanske framförallt bara skriva av mig. Jag har varit tillsammans med min kille i 6 år, vårat förhållande har varit väldigt upp och ner, men mest bra. Däremot så har han senaste 3 åren varje sommar/höst drabbats av någon slags depression, då han blir helt avtrubbad, inte vill umgås med nån.. Det har gått över efter några veckor och han har blivit sig själv igen.
    Men den här gången har det varit värre än  nånsin.

    Denna depression(?) har nu hållt i sig i flera månader, och det har påverkat våran relation för mycket. Han känner inte att nåt är kul, han har inga känslor kvar för nånting, inte för mig heller säger han, han har gjort slut men ångrade sig dagen efter. Han har börjat gå hos psykolog.

    Jag försöker bara stötta honom just nu och bara finnas där för att han ska kunna må bra igen, men det som är svårt för mig är att hantera att hans känslor för mig är borta. Kan man verkligen bli så påverkad av depressioner att känslor försvinner? Han pussar och kramar fortfarande på mig, och jag förstår inte varför. Ibland vill han inte att jag rör honom ens. 

    Behöver råd om hur jag ska tänka.. 
    Är det nån mer som varit i min situation?

  • Svar på tråden Leva med deprimerad partner
  • blomman 2

    Jo,man kan "tappa" alla känslor när man är deppig. Fast egentligen så handlar det om att man känner sig så helt TOM att man inte ORKAR att ge kärlek. Man har så fullt upp med att ta sig igenom dagen timme för timme att man helt enkelt inte FÖRMÅR att GE. Är man i en parrelation så känner man ju krav på sig att visa sin partner att denne är betydelsefull för en,kanske genom en kram eller kyss , allt för att lugna denne att det inte är hen som är problemet utan en själv som har kaos i sinnet. Det är svårt som anhörig att se på hur ens nära mår dåligt,men jag lovar,den andre rår inte för det och behöver få känna minimum med krav för att orka läka. Styrkekram<3

  • amblh

    Jag känner igen mig. Har varit i on/off förhållande med en man sedan 1,5 år som redan var deprimerad när vi träffades, men just då inne i en bättre period. Efter ett par månader hamnade han i värsta svackan och sen dess har det varit upp och ner. Det jag just nu upplever som allra svårast är att göra det som alla säger att man ska, fortsätta ta hand om sig själv först och främst, därför att jag känner mig så jävla missförstånd av alla mina kompisar. De fattar inte varför jag stannar hos honom trots att relationen åsamkar så mkt oro och sorg.
    Han visar oftast känslor för mig, fortsätter säga att han älskar mig etc, men i perioder orkar han däremot inte ses överhuvudtaget utan bara höras på tel eller chatt. Så det blir nåt slags konstigt distansförhållande av och till.

    När jag läser om att vara anhörig dyker ofta termen medberoende upp, vilket jag tycker är en intressant term, men den utgår typ alltid från missbrukare. Depression är inte samma sak, du kan inte ställa ultimatum på samma sätt etc. Det tar tid att bli frisk etc. Men känns som att dom flesta tycker att han ska skärpa sig och bli "en bra pojkvän som jag förtjänar" bara. Jag vet att jag förtjänar en bra relation, men jag vet också att vi kan ha det när han är frisk. Ah fyfan vad svårt det är. Känner mig sjukt ensam pga detta, att jag inte får stöd från vännerna annat än när jag överväger att lämna honom, i deras ögon är det det jag bör göra.

Svar på tråden Leva med deprimerad partner