Min man vill inte behålla barnet

Jag kan inte sluta gråta.

Jag är en kvinna på 31 år. Min make är 34. Vi har en son på 3 år och båda har fasta arbeten. En nyrenoverad lägenhet och har det allmänt bra.

Jag har testat diverse preventivmedel, men min kropp klarar inte av det. Jag bara blöder och blöder vad jag än testat.

I december förra året blev jag oplanerat gravid. Min man ville inte behålla. Han var inte redo för ett till barn. Så det blev abort. En abort som för mig var fruktansvärd. Dels för att jag egentligen inte ville, och dels för att det var en medicinsk som inte riktigt fungerade. 2 månader tog det med tabletter och tillslut även skrapning.

Min gynekolog sa då att de alternativen jag har är att räkna på min menscykel och använda kondom, alternativt sterilisering. Detta berättade jag för min man.

Jag har gjort vad jag kan med att räkna på när jag har äl, och undvikit den tiden. Men vi vet ju alla att det inte alltid stämmer.

Mannen har inte varit intresserad av kondom.

Jag sa efter förra aborten att jag aldrig tänker gå igenom det igen.

I fredags testade jag positivt igen.

Jag gjorde klart att jag fortfarande står för att jag inte vill göra abort, samt att jag vill ge våran son ett syskon.

Han vill inte behålla, han är inte redo, utan vill ha nästa barn om några år. Det hela slutade med att jag legat och gråtit hela nätterna, han stänger dörren till sovrummet och ignorerar mig. Vi har nu inte pratat med varandra alls sedan dess.

Jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig igenom det här.

Om jag behåller, och vi skiljer oss så kommer jag inte ha råd att bo själv i lägenheten och försörja två barn. Att få ny lägenhet i Stockholm är omöjligt.

Om jag gör abort så kommer jag må fruktansvärt och har då beslutat för att jag även steriliserar mig. Dessutom har detta gjort att jag nog tappat de flesta känslorna för min man, men vi måste ju leva ihop ett bra tag iaf för sonens skull och ju ekonomin.

Gör jag abort så försvinner sonens sista chans att få ett syskon. Vilket också gör mig ledsen.

Jag är helt trasig, och min man pratar inte ens med mig.

Har någon varit i samma situation? Hur löste det sig?