HBTQ i samhället

I Sverige bemöts HBT-personer på ett bra sätt generellt. Det finns inga "strukturer", det är bara trams och används som ett argument av personer som tycker om att spela offer.

Jag är bisexuell, och de situationer där det varit jobbigt är

1: vissa vänner och familj tycker att lesbiskt sex är äckligt

2: personer som tror att jag är straight och fejkar för uppmärksamhet. Detta har hänt både med lesbiska och straighta.

Homofoba strukturer tror jag inte finns direkt, men homofobi och heteronormativa strukturer finns dock. Det handlar om hur vårt samhälle, till exempel gynekologisk vård, barnomsorg, familjerätt etc är uppbyggd på ett sätt där man utgår från en man-kvinna i tvåsamhet.

Jag är bisexuell och lever i ett lesbiskt äktenskap.

Förresten, om du vill skriva om HBTQ bör du ta med transfobi och cis-normativitet. Eller skriv om HBQ. Det är så tråkigt när vi pratar om HBTQ och trans liksom alltid faller bort.

Jag är tjej. Har varit gift med en man i 6 år, tillsammans 8.

Äktenskapet tog slut och jag träffade då en kvinna som jag nu har varit tillsammans med i 6 år.

Jag kan säga att det är en JÄKLA skillnad. Alla som tror att dessa strukturer inte finns vet inte vad de pratar om. Jag tänkte själv tidigare, när jag var gift med mannen, att "vadå, det finns väl inga skillnader?" men det kan jag nu säga att det finns det visst.

En del ligger självklart på hur man som person känner sig, alltså ens egen uppfattning. För mig tog det lång tid att "komma ut" men jag är nu 6 år senare fortfarande långt ifrån helt "ute" pga rädsla för folks reaktioner.

Till och med folk som menar väl, när man berättar att man som tjej har flickvän, kan svara med "jaha det har jag inga problem med". Det ska jag prova nästa gång med ett heteropar, när någon tjejkompis berättar att hon har kille, att säga "jaha det har jag inga problem med". Eller den klassiska "det är lugnt, jag har kompisar som är gay"... Ska säga det nästa gång, "det är lugnt, jag har kompisar som är straight", haha.

I de allra flesta fall blir det ingen reaktion alls vilket är jätteskönt. Det är den bästa reaktionen. Den sämsta reaktionen jag har fått var av min bror, då han försökte få vår mamma att skicka hem mig från julfirande när han fick reda på att jag hade flickvän. All vänskap mellan mig och brorsan är nu som bortblåst förstås.

Jag vågar inte heller hålla min flickväns hand vid alla tillfällen. När vi går till kebabstället eller thairestaurangen där vi är stammisar är vi alltid "bara kompisar" utifall att personerna som lagar vår mat har någonting emot homosexuella. Med min f.d. man hade jag inga sådana tankar ens, det var naturligt att jag och han var ett gift par, men med henne får jag alltid göra den avvägningen, ska vi hålla hand nu eller inte.

På jobbet ska vi anställda förhålla oss "neutrala" i sådana frågor, allt som gäller religion/politik/sexualitet, etc så där vågar jag inte ens yttra någonting om att jag har flickvän. Jobbar inom service men ej i typ butik eller så, så träffar samma kunder dagligen och har lärt känna några av dem rätt så bra men vågar ändå inte berätta. Har även fått det sagt under anställningsintervjun att kunderna inte har med det att göra. Men mina kollegor får berätta om sina semestrar med sina män/fruar/sambo som lever i heteroförhållanden. Alltså bara jag som inte bör säga någonting, då min partner råkar vara kvinna och inte man och jag råkar vara tjej.

Har även haft kollegor som skojat eller sagt nedvärderande saker om homosexuella, kommentarer som "hon kanske tänder på andra tjejer, folk tänder ju på så sjuka saker". Kollegan visste ingenting om mig och min flickvän och då blir man fan nervös.

Sedan ska vi inte ens prata om problem gällande att skaffa barn. Förstår såklart att två tjejer inte kan ha biologiska barn ihop, det är fine, det är så naturen fungerar. Fint att staten bekostar IVF (likaså som staten bekostar IVF för alla hetero par som inte kan få biologiska barn ihop) men om jag och min tjej väljer att åka till Danmark och göra inseminationen där räknas den icke-födande personen INTE som förälder. Samma sak om det är två kvinnor som flyttar till Sverige från ett annat land, båda blir inte föräldrar. Jag tycker själv att om man är två vuxna som väljer att skaffa barn tillsammans så är båda föräldrar, precis som en man och en kvinna som skaffar barn genom IVF med donator. Att behöva adoptera sitt eget barn när man medvetet valt att skaffa det tillsammans känns löjligt, minst sagt. För att inte tala om krångligt och potentiellt farligt när man har ett barn i familjen som en av "föräldrarna" inte räknas som målsman för.

På det stora hela är Sverige 2017 är ett jäkligt bra land att bo i för oss som är i samkönade förhållanden, om inte det bästa landet i hela världen. För det mesta är det lugnt, de flesta reagerar inte negativt och man är inte direkt "förtryckt". Men skillnaden känns ändå, det gör den. Så pass mycket att jag flera gånger tänkt tanken att "fan att man var tvungen att förälska sig i en tjej, med en man hade allting varit så mycket lättare". För jag VET hur det är och kan jämföra.

Det handlar inte om homofobi (förutom i ovanliga fall, t. ex. som med min bror) utan om heteronormalitet. Vi lever i ett heteronormativt samhälle helt enkelt. När jag säger "sambo" så tänker folk att jag menar en kille. Jag blir tvungen att rätta dem nästan varje gång. Det är ingen stor grej men lika snopet varje gång ändå. 

Gällande barn kan man ju alltid göra närståendeadoption (och bara hoppas på att den går igenom, annars har man en splittrad familj för alltid??) men varför ska man behöva göra det när heterosexuella par inte har samma krav på sig?

En genomsnittlig svensk sätter likhetstecken mellan homosexuell och HBTQ, glömmer för det mesta bort att bisexuella existerar och har en mer eller mindre obefintlig kunskap om vad en transperson över huvud taget är för något. Och behandlar oss därefter.

@testat båda,

<3

Är Bisexuell, har inte upplevt några problem alls faktiskt, inga dolda strukturer som inte går att se heller. Har alltid varit öppen med min sexualitet, men aldrig "In your face" med det, kanske har det påverkat.