Levt själv med barnen i flera år sen kom pappan

Hur tänker du nu? Ska barnen straffas för att du ångrar ditt val av avelsmaterial? De hade ju ingen talan alls, varken i valet av mor, far, uppbrottet mellan dem, eller sina föräldrars val av nya/framtida partners, nya syskon eller något annat.

Det är självklart att det är jobbigt men det är ju barnens bästa du måste komma ihåg. Har ni gemensam vårdnad fortfarande? Har ni satt upp umgängesschema? Prata med familjerätten och be om hjälp för att få nya fungerande rutiner för hur ni ska ha barnen. Hur gamla är barnen? Vad tycker de om att pappa är tillbaks "på riktigt"?

Förstår att det måste vara en jobbig omställning och tycker att det är märkligt att dina nära och kära inte förstår det. Glad för att barnen har kontakt med sin pappa kan man ju vara och samtifådigt tycka att omställningen är jobbig.

Jag tänker att det är viktigt att ha ett fastställt umgängesschema, både kring vardag och högtider. Om allt sådant är tydligt reglerat borde det fungera att fortfarande ha egna rutiner utan att det känns som att nån spelar pingpong med dig. Med ett fastställt umgängesschema tvingas ju även pappan till vissa anpassningar. Sen bör ni kunna ha varsinna rutiner i respektive hushåll.

Det där är märkligt, hur folk reagerar. Jag har sett det flera gånger här på fl, att folk går till attack mot ensamstående mammor som känner sig maktlösa och utnyttjade av pappor som går och kommer som dom vill. Det känns som om vi går bakåt i tiden, det är en självklarhet att mamman alltid tar ansvar och finns där medans pappan kan bete sig som en skit och mamman ska ändå vara tacksam när han väl bestämmer sig för att vara med. Det är det bästa för barnen heter det, så självisk du är och sätter du inte barnen i första hand, tänk om tänk rätt. Jag hade blivit rasande, varför ska han kunna ändra sig när han vill och du ska tacka och buga. Vad händer nästa gång han drar, bara att ni anpassar er igen, för det är bäst för barnen. Vad är det som säger att det är bäst för banen att pappa kommer och försvinner ur livet när han känner för det. Vad lär man sig av det. Och varför är de aldrig viktigt hur mamman mår. Är en överkörd mamma verkligen vad som är bäst för barnen.

Är det aces inlägg du reagerar på? Annars är det väl ingen som gått till attack mot ts här.

Vi kan ju bara svara på det so ts berättar om. Och som det ser ut nu är ju båda föräldrarna närvarande. Frågan gäller ju inte om nu frånvarande förälder som nu eventuellt ska fasas in i barnens liv, det verkar redan vara gjort och bestämt. Som jag förstår ts i alla fall.

Cem är det som kräver att ts ska vara tacksam?

Sen är det ju tyvörr så att om det finns två föräldrar där den ena inte tar anvsar läggs automatiskt större ansvar på den ansvarfulle. Är ju inte så kul alla gånger, men finns ju inget annat alternativ om man inte vill vara ansvarslös själv på barnens bekostnad.

Jag förstår. Han ville inte träffa barnen så ofta, nu vill han ha standardumgänge, HAN har en massa önskemål och bryr sig inte om att barnen skulle behöva en mer långsam tillvänjning av umgänget. Går han att resonera med? Kan du förklara det utifrån barnens perspektiv?

Så som normen ser ut idag är att det nästan alltid är bäst för barn med umgänge med båda föräldrarna. Eftersom det ofta likställs med barnets bästa blir det ju det som blir det eftersträvansvärda målet i förhandlingar av olika slag. Och då blir det ju så att det främst ör det som tas häbsyn till eftersom det är det som är målet. Sen kan man säkert diskutera det men det är ju enligt den norm/värdesyn som familjerätten arbetar och som rättsystemet är uppbyggt kring. Så det är nog svårt för dig att komma ifrån, även om din frustration är förståelig.

Sen tvingas man ju inte i familjerätten utan det är rådgivande samtal. Du måste inte gå med på saker som du inte anser är till gagn för barnet. Men det bästa är ju förstås att komma övetens/få familjerätten att se ditt perspektiv. Viktigt är ju att lyfta dina argunent ned ett barnperspektiv, dvs hur pappans förslag på umgänge påverkar barnet och cad det finbs flr kompromisser som kan göras för att underlätta för barnet.

Men sen är det ju så som jag skrev tidigare, att fet är den som är ansvarsfull som får ta nest ansvar och därmed göra flest uppoffringar. Surt och orättvist, men verkligheten. Risken är ju också att tex familjerätten tycker att du ska anpassa dig met för att det är enklare om nu papoan är väldigt osamarbetsvillig.

Jag är inte insatt i ämnet, men kan inte du också ställa krav hos familjerätten?

Låter som han propsar på måndagar som bytesdag bara för att jävlas. Har han utövat sin makt över dig tidigare?

Vet han om att du har din aktivitet på måndagar?

Det låter inte alls kul för dig eller barnen att pappan kommer och går såhär i ditt och barnens liv. Men trots allt så är han deras pappa och jag antar att ni en gång var överens om att få barn tillsammans. Så ja, det är för dig att gilla läget och göra det bästa av situationen, oavsett om pappan ställer till det för dig i de vanor och rutiner som du skapat.

Så länge umgänget gagnar barnen och inte skadar dem så får du dela med dig av ledigheter, julfiranden och så vidare. 

Relationer efter en skilsmässa är nog aldrig särskilt enkla. Man önskar att man visste det innan man fick barn tillsammans, hur det skulle bli om man gick isär. Men att pappan var oansvarig och oengagerad i barnen kanske inte var nån överraskning när ni väl skilde er? 

Vet FR om detta? Att han så egoistiskt väljer ut ETT barn pga att det ny finns ett annat barn i samma ålder? Om hans nya inte hade haft det barnet, vad hade hänt då? 

Säger de inget om att han inte vill träffa de äldre barnen? 

Kan du inte byta handläggare (eller vad det heter) hos familjerätten?

Är det så att aktiviteten på måndagkvällen är för bara dig? Det stora barnet går på en annan aktivitet? För om det är så att ni går tillsammans vore det ju så att du kan hävda vad som är bäst för barnen utifrån vad som är bäst för ditt stora barn. Det är ju tre syskon, inte bara det yngsta man ska ta hänsyn till kan jag tycka.