Bf juli 2018

Hej, jag har läst i tråden länge, men inte skrivit nånting än. Roligt att följa er! Vi ska ha vårt första barn, så jag är nervös över det mesta. Har fått mage, men tror mest att det är fett. Är i vecka 16 och har nyligen berättat för familj och närmaste vänner, men inte för jobbet. Vi har möte nästa vecka, så jag skulle kunna säga till alla där samtidigt, men är så nojig och vill helst vänta till efter ultraljud. Gör väl inget om folk tänker att jag ätit för mycket chips eller nåt, haha. Eller borde jag sluta skjuta upp det så?

Jag vill också vara med i facebookgruppen!

Ååh, jag blir avundsjuk! Får inte köpa nånting för min partner. Han ba "tänk om det händer nåt och man får ju alla såna saker av släkt ändå". Även om det är sant att man kan ärva mycket och hans mamma gillar att ge presenter blir man ju så himla sugen. Tänker ändå köpa några bodys och pyjamas för att fira efter ultraljudet, om allt ser bra ut då. Men jag pendlar lite mellan pepp och oro.

Jag vill också köpa gravidjeans, men fattar inte vilken storlek jag ska beställa. Hur har ni gjort? Ska jag tänka det som jag haft innan, eller en storlek större?

Jag var smal innan men har samlat på mig lite mer fett.

Jag känner INGENTING av bebisen (känner

mig bara fet) så det var skönt att se att han sparkade och boxade hejvillt på ultraljudet! Var nästan rädd att jag hade inbillat mig alltihop, haha.

Svårt med pojknamn, min sambo dissar alla mina favoriter. Ville att han skulle heta Alfons, men jag glömde visst bort att sambon heter Åström i efternamn, så det blir ju för likt Alfons Åberg, helt klart. Skrattade ihjäl mig när jag kom på det. :)

Enda namnen vi är båda tycker är okej just nu är Sigge och Ziggy, lite för tuffa namn för mig egentligen tror jag, men vi kallar honom det tills vidare.

(Ah, förlåt, hade ju mer saker att bolla med er.) Min sambo döööör tydligen om han inte får åka utomlands i år också, så nu har vi bestämt oss för att åka till Grekland i mitten av april. Vi har kollat med flyg- och försäkringsbolag och de tillåter att jag reser i den veckan. Det är ju inom EU, så jag tänker att behöver jag sjukvård så är det ju samma taxa som lokalbefolkningen får betala.

Har mått väldigt bra i min graviditet hittills, så kan ju beställa med avbokningsskydd och hoppas på det bästa. Egentligen tycker jag det verkar lite tråkigt för mig. Helt tjock i värmen och inte ens få vara i solen eller dricka vin eller våga bada i vågor. Men är det så himla viktigt för min partner kan jag väl unna honom det.

Men är det helt galet att resa så sent i graviditeten? Tror det blir i graviditetsvecka 28-29 typ. Lite läskigt känns det ändå.

Ah, najs! Känns bra, då behöver jag kanske inte noja själv heller. Pool blir kanske härligt, ja! :D

Haha, men vad cool!

Jag tackade ja till att spela på ett ställe den nionde juni...vet inte ens om jag kommer att nå gitarren?!? Hahaha, har ju ingen aning om vad en kan göra och inte som väldigt gravid. Bra att vi siktar högt ändå tycker jag!

Jag jobbar som personlig assistent och har fått gravidpenning beviljat från 60 dagar innan BF. Känns orimligt lyxigt! Det var ingen som ifrågasatte nåt. Jag trodde inte att mitt jobb var tillräckligt tungt för att få det beviljat, men min chef tyckte att jag skulle söka och sa att hon inte visste nån som jobbade som PA fått det nekat.

Har inte ens haft några "riktiga" besvär av min graviditet hittills. Utom att jag blir förkyld hela tiden och är trött och känner mig stor och ofräsch typ.

Jag fick Cocillana av en läkare, för jag hade samma och kunde inte vara på jobbet ens på typ en vecka. Tog en låg dos och det hjälpte ju, men jag ångrade mig när jag kollade närmare på vad som var i. :(

Jag har ingen självdisciplin alls vad gäller ätandet. :( Jag har aldrig haft problem med min vikt, så jag har alltid ätit vad jag är sugen på, vilket är ett problem nu för jag är sugen på allt hela tiden, speciellt söta saker....både frukt och godis visserligen, men det är sjukt svårt att hålla sig från godis på väg hem från jobbet när tröttheten säger åt mig att skaffa snabb energi. Pendlandet ställer alltså också till det. Det går bättre när jag är hemma.

Är ganska rädd för att ha gått upp supermycket faktiskt. Har inte vägt mig alls sedan inskrivningen.

Haha, jag försöker. Råkar alltid äta upp allting innan jag ska hem igen bara...Så fånigt.

Aah, gud, är ju outhärdligt! Krya på dig och hoppas det hjälper snart! :(

Hade inte så bra järndepåer, blir förhoppningsvis mindre trött (och sockersugen) när jag börjat ta (ännu mer) tillskott. :)

Jag var hos barnmorskan i veckan och tänkte och sa att jag mådde bra, men...jag vet inte riktigt? Jag är gråter mycket. Men jag är väldigt känslig också när jag inte är gravid. Min sambo är en dålig tröstare, vilket jag lärt mig leva med, men han blir arg för han tycker att man inte kan gråta för vad som helst, att man kan kontrollera sina känslor och att man inte får vara ledsen över saker som man inte orkar lösa själv.

Jag har bara en nära vän (som bor 50 mil bort) och nästan ingen kontakt med min familj. Jag känner mig väldigt ensam när jag är ledsen eftersom min sambo inte kan hantera det/ förstår mig/ tillåter mig att vara det.

Jag har haft problem med ångest och depressioner förut, men bara sökt hjälp bär det har känts konstant hopplöst. Nu, och annars egentligen, kan jag vara jättejätteledsen över småsaker eller ligga vaken en natt och gråta, men det kan vara okej nästa dag igen, så jag lägger inte så mycket vikt vid det. Det bara blev som att jag ifrågasatte själv om jag mådde bra när nu barnmorskan frågar om relationer och om jag verkligen inte vill ha en samtalskontakt (på grund av tidigare depressioner, inte för att jag säger att jag mår dåligt nu) Jag har alltid känt mig ensam, men tänkt att jag får väl leva med det då. Det har ändå aldrig varit direkt bättre än såhär. Eller vad tror ni, gud jag blir galen, jag vet inte hur det ska kännas att vara en vanlig människa, jag kanske är det?

Vet inte om jag faktiskt borde ha en samtalskontakt istället för att vräka ur mig här, men förra gången jag hade en blev mitt mående mycket sämre av att prata om det, så jag är lite rädd för att grotta ner mig så...Fungerar bättre när jag låtsas vara käck och vanlig.