Är det bara jag som är i sjukt dålig form, eller kan man redan nu känna av att man blir lätt andfådd?? Känns som att jag får upp flåset av att ta på mig kläderna på morgonen
Typ samma här! Varit väldigt mycket rörelse, men denna vecka har jag fått sova liiite bättre. Jag har hört att det blir inte såhär ända till bf, när det blir trängre i magen rör bebisen sig mindre. Just nu är de starka och simmar runt av hjärtans lust!
Jag har också fått foglossning nu (v29), men min är inte så kraftig ännu, peppar, peppar. Jag svor över magen häromdagen, det är ju så hopplöst omöjligt att få på sig strumpbyxor trots att jag tagit i rejält i storleken. Man vill ju gå i trikåklänning på jobbet, för den sitter ju inte åt någonstans.
Jag har precis beställt en gravidkudde. Det var min chef som tipsade mig om att den hade hjälpt en hon känner. Ska åka och hämta den i kväll. Somnade ca 4-5 i natt - igen. Dödens trött idag - igen. Ringde min mycket förstående chef så jag jobbar hemifrån idag. Har just lagt mig på soffan för att blunda en liten stund. Fick inte läkartid förrens på onsdag. Ska be om deltidssjukskrivning. Plågade mig igenom förra veckan, men nu ger jag upp. Jobbat kortare dagar en tid nu, men då måste jag jobba in tiden på kvällen och helgen och det känner jag blir för mycket. Tänker att jag har ett skrivbordsjobb och borde klara att jobba heltid. Samtidigt går jag runt som en zombie och det syns på mig med.
Urk, behövde bara skriva av mig lite. Ska blunda lite nu.
Köp mamma strumpbyxor
Jag är i 29+3 och går under av det här. Både psykiskt och fysiskt. Psykiskt för jag orkar inget fysiskt så det är liksom en ond cirkel.
Ska göra klart lite uppgifter på jobbet sen ska jag nog ta erbjudandet som läkaren gav om 100% sjukskrivning (en månad sedan när jag fick 75%sjukskrivning). Jag orkar inte och räcker inte till någonstans ????
Jag förstår dig. Fick ett utbrott i helgen när jag fick kämpa för att torka ur en byrå. Magen var ivägen hela tiden och kunde inte sitta på golvet. Så nu har jag gett upp allt nedanför knäna. Överväger starkt att åka till jobbet i tofflor.
Känns som att magen plötsligt växte över helgen. Idag för första gången har jag känt att jag helst bara hade velat vara hemma och legat i sängen hela dagen. Allt var bara jobbigt. Samtidigt är jag otroligt tacksam för att jag fått må såpass bra så här länge.
Jag känner exakt likadant. Jag önskar att någon skulle koppla in dropp och sätta kateter och bara låta mig sova fram till förlossning.
Att sova dåligt och ha ont drar ner mitt psyke så enormt och det är så himla lång tid kvar känns det som! Hur ska jag orka må så här i två månader till?!
Länge sen jag skrev här. Har inte hängt med alls...
Har ni börjat köpa bebis saker än? Vagn, säng, babyskydd osv? :) Nojar över att köpa för tidigt, att det ska betyda otur eller något, samtidigt vill jag vara klar o köpa det jag vill ha liksom! Hur tänker ni? :)
Hur många flaskor behöver man?
Nån speciell sort?
Det här med att må så sjukt dåligt: nu blev jag iallafall heltidssjukskriven from måndag 21/5. Riktigt skönt måste jag säga. Då behöver jag ej ha dåligt samvete att jag inte orkar.