På tal om att känna sig otymplig. Tror magen exploderade i storlek från en dag till en annan. Är inte van den ännu så ibland råkar jag luta mig för hårt mot diskbänken och får ont i magen av det. Knas.
Nu behöver jag desperat hjälp och pepp! Sambon åkte bort i går och kommer hem på söndag eftermiddag. Ett dygn har gått och jag känner redan att jag håller på att bryta samman :( Han är 45 mil bort och har inte med egen bil så jag kan inte direkt ringa hem honom heller. Jag ångrar starkt att jag sa att det var okej att han åkte, jag trodde att jag skulle må mycket bättre än jag gör och jag tyckte att det var klart att han skulle få åka på nåt kul med sina vänner en sista gång innan bebisen kommer.
Jag ska alltså vara höggravid i sommarvärmen och dessutom klara av att ta hand om en 2,5-åring. Jag vet fan inte hur jag ska klara av det här! Till råga på allt så har det blivit stopp nånstans i diskmaskinen och sonen hostar halva nätterna så inte sover jag ordentligt heller. Jag vill bara sitta på balkongen med fötterna i högläge och skita i allt utom mig själv. Jag orkar inte tänka på lunch och mellis och middag och tandborstning varje jävla dag (speciellt inte så länge vi inte kan använda diskmaskinen) :(
Dessutom ska vår bästa barnvakt jobba hela helgen.
Kan du åka hem till hans eller dina föräldrar? Bara ta ungen och dra? Eller finns det någon annan släkting som kan komma och bo hos er över helgen?
Jag känner någon som är höggravid och sjuk och vars man akut var tvungen att åka bort med jobbet i två hela veckor nu. Hon åkte hem till sina föräldrar.
Vi ska bara köpa ett babyskydd (och kanske en sån självgungande babysitter men det blir att se ifall den ens behövs) och jag känner mig stressad över det liksom. Med sonen gjorde vi allt så tidigt, jag hade bb-väskan klar i vecka 34 (och fick packa om den X antal gånger) och vagnen köpte vi nog redan i vecka 32. Begagnad, så vi hämtade den samma dag.
Asså nejjj. Gick upp klockan sju imorse för att släppa in hantverkare som skulle påbörja ett fem veckor långt stambyte. Ingen knackade på. Fick sedan veta att allt blivit uppskjutet i två veckor, så nu är det planerat att bli färdigt om sju veckor. Bf är om mindre än nio veckor, och så förhoppningsvis ett planerat KS på det som flyttar bak det ytterligare några dagar. Kul! Roligt nästan jämt!
Måste fråga vad ni tror.
Igår hade jag vad jag tror var sammandragningar ev förvärkar. För hela magen spände som bara den samtidigt fick jag ont i framfogen/underlivet. Häl i sig kanske 30-60 min gjorde ganska ont faktiskt. Kan de varit ond sammandragning eller kombinerat foglossning sammandragning? Vad tror ni? Jag har ju extrem jävla foglossning men då brukar jag inte få stött viss så utan brukar ju vara mer ihållande. Lugnade sig sen på kvällen men gjorde ont och fick andas igenom. För sen hade jag så ont gällande foglossningen i höfterna och ljumskarna och ner i låren. Även fram till men mer ihållande. Med sammandragningen gjorde som ont i underlivet svårt och förklara.
Skall ta detta med min bm på fredag när jag skall dit men ville kolla. Länt någon gång idag bara men lite lika ont än. Men har ny bm så mycket annat som man vill gå igenom och lära känna henne.
Bebis var även lite lugnare igår tills kvällen kanske pga värmen eller pga allt annat igår. Jag mådde väldigt dåligt och så ledsen igår pga smärtan och illamåendet som fortfarande är kvar. Så trött ich ledsen på att vara gravid. Fast jag vill njuta och ta vara på denna sista gravidteten. Men svårt när man har så ont. Vet inte hur jag skall orka ha så jäkla ont och må såhär dåligt både fysiskt och psykiskt flera veckor till. :( Jag hoppas så att jag är mogen vid min bedömning för igångsättning eller att de öndå kan sätta igång mig även om jag inte är mogen. För villkunna vara en bra mamma till mina 3 sen och även bra fru. Vilket jag känner att jag inte är nu:(
Förlåt för långt inlägg. Behövde få skriva av mig lite...
Jag har en riktigt bra dag idag. Hade en dålig igår. La mig tidigt och sov länge. Var vaken lite till och från i natt, men känner mig piggare idag och är inte alls så tung i kroppen som igår. Är inte lika varmt ute idag heller. Det hjälper på.
Ska plocka i köket nu och göra en 17:e majtårta till imorgon. :)
Är beräknad 27 juli, men har gått över med båda tidigare så är inställd på augusti
Så bra skrivet, Sopp! Jag tänkte på detta igår faktiskt, att det är synd om hon i magen som inte kommer att få vara ensambarn så länge bara för att mamma och pappa troligtvis vill ha fler barn. Samtidigt har jag tänkt att det är ju fler som har klarat av det, så varför ska inte jag?
Jag tycker det ska bli spännande att se hur jag kommer att känna med alla "måsten". Jag är lite för duktig på att pressa mig själv, samtidigt har vi renoverat olika hus och har bott i byggkaos mer eller mindre sedan 2008.Så jag har redan varit tvungen att ändra inställning på hur städat det kan vara, och på vilken mat man äter. Ibland har det blivit samma mat tre dagar i rad...
Det var intressant att läsa om era sovplaner. Vi har köpt en 120 cm säng som vi ska ha på barnrummet. Så kan vi testa oss fram vilket som blir bäst för oss. Pappan snarkar nämligen något helt enormt, så det är omöjligt att sova i samma rum. (Har kollat upp det med doktorn, men det finns tyvärr inget att göra så länge han inte störs av det själv 
.)
Planen är att jag tar ju amning och nätterna så mkt det går, men om jag behöver det, tar han en natt då och då och nätterna på helgerna med pumpad mjölk eller ersättning. Men jag har som sagt inte en blekaste aning om hur detta kommer att fungera i praktiken...
Men det är säkert bra att ha olika sängalternativ, så att den som ska sova får göra det.
Tack för tipset, men vi har redan provat både sprayen och plåstren man sätter på näsan. Fungerade inte.
Öronproppar tycker jag skaver, så de vill jag inte använda. Fast jag är supertrött så klarar jag inte att sova i samma rum som han. Hans snarkvolym är av den graden att jag störs ändå trots att han sover i rummet bredvid.
Förlåt om jag låter negativ, men har gett upp detta. Får bara inse att vi troligtvis aldrig kommer att kunna sova tillsammans. Får göra det bästa av det. Barn blir det ändå. 